Planerna på nya små modulära reaktorer, så kallade SMR, vid Ringhals har väckt debatt. Kritiker menar att tekniken är oprövad, dyr och riskerar att ge mer avfall.
Vattenfalls kärnkraftschef Desirée Comstedt avfärdar invändningarna och framhåller att satsningen är det mest realistiska sättet att få ny kärnkraft i drift till mitten av 2030-talet.
Den 21 augusti meddelade Vattenfall, tillsammans med regeringen, att bolaget vill bygga SMR-reaktorer vid Ringhals. Beskedet kom efter en längre tids utredning av olika alternativ. Enligt uppgifter till Affärsvärlden har beslutet väckt intern kritik inom Vattenfall, där vissa menar att valet är politiskt snarare än tekniskt motiverat.
Kritiker pekar på att små reaktorer kan bli dyrare att både bygga och driva jämfört med konventionella reaktorer. Dessutom saknas kommersiell drift av tekniken i Europa, och flera menar att avfallshanteringen kan bli mer omfattande än med dagens större reaktorer.
”Mogna och beprövade”
Desirée Comstedt, chef för ny kärnkraft på Vattenfall, tillbakavisar kritiken och betonar att beslutet grundas på tekniska fördelar.
– Vi har bara utvärderat SMR-tekniker vi känner oss trygga med att hålla i drift. De bygger på bränsle- och avfallshantering vi redan kan ta ansvar för. Vi bedömer att de är både mogna och beprövade, säger hon till Affärsvärlden.
Hon lyfter särskilt fram fördelen med den modulära konstruktionen.
– SMR-leverantörerna bygger delar på annan plats och monterar dem sedan på sajten. Det kortar byggtiden och minskar behovet av arbetskraft – två av de mest kostnadsdrivande faktorerna i den här typen av projekt, säger Comstedt.
Även kritiken om kortare driftstid avfärdas.
– De har initialt samma livslängd som konventionella reaktorer på 60 år. Men vi ser att det finns goda möjligheter att drifttidsförlänga även den här typen av reaktorer. Det är det vi har i våra befintliga reaktorer nu också. De hade 40 års livslängd när de byggdes, säger hon.
Tidplan och kostnadsfrågor
Enligt Comstedt har tidsaspekten varit avgörande för beslutet. Vattenfall har enligt henne prioriterat leverantörer som bedöms kunna leverera inom tidsramen.
– Vi har utvärderat utifrån flera perspektiv och framförallt tittat på leverantörer vi tror har störst möjlighet att leverera ett framgångsrikt projekt inom tidsramen på just den här platsen, säger hon till Affärsvärlden.
Målet är att den första reaktorn ska stå klar i mitten av 2030-talet, men tidsplanen beskrivs som ambitiös.
– Sedan vet vi att tidsplanen ändå är ambitiös, men den är fullt rimlig. Förutsättningen är att vi får alla tillstånd på plats. Men vi tror absolut att det är realistiskt att ha en första reaktor i drift i mitten av 2030-talet, säger Comstedt.
Vad slutkostnaden för elproduktionen blir är däremot osäkert. Erfarenheter från andra internationella SMR-projekt visar att uppskattade kostnader kan stiga kraftigt när byggen väl startar.
– Nu handlar det om att fördjupa leverantörernas kommersiella erbjudanden och anpassa designen till svenska förutsättningar. Först efter fortsatta förhandlingar kan vi säga något om kostnadsnivåer, säger Comstedt.
Oprövad teknik i Europa
Trots Vattenfalls försäkringar kvarstår frågetecken kring tekniken. Hittills finns inga kommersiella SMR-reaktorer i drift i Europa. Internationellt pågår flera projekt, bland annat i USA, Kanada och Asien, men flera av dem har dragits med förseningar och ökade kostnader.
Att tekniken nu blir aktuell i Sverige innebär att landet placerar sig i framkant av den europeiska utvecklingen. Samtidigt innebär det en risk, eftersom erfarenheter från liknande anläggningar i närområdet saknas.
För den svenska energipolitiken har frågan om nya kärnkraftsreaktorer blivit central. Regeringen har pekat ut SMR som ett sätt att få fram ny produktion relativt snabbt, samtidigt som andra energislag som vind och sol byggs ut.
För Vattenfall blir den kommande processen avgörande – både vad gäller tillstånd, leverantörsval och ekonomiska förutsättningar.
Källa: Affärsvärlden
