EU lanserar idén om regionala energistrategier

Estniskt kraftverk i Narva vid ryska gränsen. Foto: Andrej Simonov
Estniskt kraftverk i Narva vid ryska gränsen. Foto: Andrej Simonov

EU- kommissionen har lagt fram ett åtgärdspaket för energitrygghet som gör att EU står rustat för den globala energiomställningen och för eventuella avbrott i energiförsörjningen.

För att förbättra systemet på EU-nivå föreslår kommissionen en övergång från nationella till regionala strategier för försörjningstryggande åtgärder. I den regionala planeringen bildar Finland en region tillsammans med Estland, Lettland och Litauen.

Paketet innehåller olika åtgärder för att stärka EU:s beredskap att klara av avbrott i gasleveranserna. Bland annat ska energibehovet minskas och energiproduktionen i Europa ökas (även från förnybara källor). Dessutom ska en väl fungerande och integrerad inre energimarknad byggas upp, och energikällor, energileverantörer och leveransvägar diversifieras.

Förslagen leder också till att EU:s energimarknad blir enligt kommissionen mer transparent och att solidariteten mellan EU-länderna ökar.

Paketet för energitrygghet läggs fram i ljuset av det nya, globala och universella klimatförändringsavtalet som världens ledare antog i Paris den 12 december 2015. Parisavtalet sänder enligt kommissionen en klar signal till näringsliv och beslutsfattare om ren energi som den enda vägen framåt och ger förutsättningarna för en global energiomställning.

Gas spelar enligt kommissionen en viktig roll i övergången till en koldioxidsnål ekonomi och har fortfarande en betydande andel i EU:s energimix. Det nuvarande beroendet av externa källor innebär att EU måste bygga upp motståndskraftigare europeiska marknader för den händelse att vi drabbas av eventuella avbrott i gasleveranserna. När det gäller gas är t.ex. Finland helt beroende av import, och enligt planerna kommer ingenting att ändras före 2030. Samtidigt utgör gasen i Finland endast 8,8 procent av de primära energikällorna (2013).

Genom förslaget införs också en solidaritetsprincip mellan EU-länderna som ska garantera att försörjningen till hushåll och viktiga samhällstjänster som sjukvård inte avbryts till följd av allvarliga kriser i energiförsörjningen.

EU måste se till att mellanstatliga avtal som EU-länderna ingår med andra länder utanför EU och som berör EU:s gasförsörjningstrygghet blir mer transparenta och fullt förenliga med EU-lagstiftningen. Nu införs därför en bestämmelse om att kommissionen i förväg ska kontrollera att avtalen stämmer överens med EU:s lagstiftning. Genom en sådan förhandsgranskning kan man enlig EU- kommissionen, kontrollera att konkurrenslagstiftningen och lagstiftningen om den inre marknaden för energi följs redan innan man börjar förhandla om avtalen.

Europa är världens största importör av naturgas. Kommissionen hänvisar till det faktum att kontinenten har en betydande kapacitet för import av naturgas och kan i dagsläget tillgodose ca 43 procent av Europas sammanlagda gasbehov (2015).

Men det finns fortfarande stora regionala skillnader i fråga om tillgången till flytande naturgas. Kommissionen föreslår därför en strategi som ska ge alla EU-länder bättre tillgång till flytande naturgas som alternativ gaskälla.

Framför allt handlar strategin om att bygga strategisk infrastruktur för att fullborda den inre energimarknaden och att identifiera de projekt som krävs för att bryta vissa EU-länders beroende av en enda källa. Hit hör t.ex. gasledningsprojektet Baltic Connector mellan Finland och Estland och de LNG-terminaler som byggs i Björneborg, Raumo och Fredrikshamn.

Uppvärmning och kylning av byggnader och industri står för hälften av EU:s energiförbrukning och drivs till 75 procent av fossila bränslen. 38 procent av all uppvärmnings- och kylningsenergi i Finland går åt till att värma upp byggnader.

Den föreslagna strategin för uppvärmning och kylning syftar till en koldioxidsnålare uppvärmning och kylning av byggnader och industrier. Strategin lägger särskild tonvikt vid att ökad energieffektivitet och användning av förnybara energikällor kommer att öka energitryggheten. Det är viktigt att se på dessa frågor på ett mer strategiskt sätt med tanke på att EU strävar efter att minska sitt beroende av externa leverantörer.