Sluta skämmas för kärnkraften

Foto: Vattenfall

Den nuvarande regeringens utopistiska hållning i energipolitiken visar sina begränsningar när den kolliderar med verkligheten. Att katastrofen var förprogrammerad har denna tidskrift noterat under lång tid. Rapporter om strömavbrott duggar tätt just nu och även om de inte direkt kan relateras till elbrist eller ett visst kraftslag så visar det på den utsatthet vi upplever när infrastrukturen fallerar.

Ledande krafter inom svensk politik hävdar att Sverige står inför en ny grön framtid där hållbar vindkraft ska driva nya, rena, industrier som ska vara utsläppsfria och hållbara. Den gamla tiden beskrivs som smutsig, farlig och ohållbar.

Svenska politiker har dessutom en obegriplig önskan om att ”gå före”, ”ta ledartröjan” och andra metaforer för en önskan om att vinna beundran. Men ledartröjan är ett opålitligt klädesplagg, den som hela tiden vill dra klungan i Tour de France, kommer inte att vinna tävlingen. Och ingen kommer ihåg en cyklist som ledde de första etapperna men kom på 55:e plats i sluträkningen.

Så vad är det vi ska ställa om? ”Vi vill ju bli fossilfria”, säger kanske någon. Men det var vi ju redan! Vi vill bli hållbara. Den som kan definiera begreppet ”hållbarhet” räcker upp en hand. Det skulle bli lägre elpriser, det blev tvärtom. Vi lade ner planerbar elproduktion innan den hunnit ersättas med något annat. Finns det en enda läsare av dessa rader som tycker att det var en bra idé? Vi har skapat en institutionell omgivning med elcertifikat, skatter och annat som gör i princip all elproduktion olönsam, utom möjligen vindkraft. Fast den tycks ha blivit olönsam på egen hand.

När man talar med företrädare för elproducenter och -distributörer, hör man ofta att ”det är ingen som vågar tala om kärnkraftens fördelar, det är som om man skäms lite för att säga att kärnkraften är bra”. Samtidigt erkänner de att den nuvarande situationen är otillfredsställande och att planerbar baskraft behövs.

Det är dags att tänka om, och det är bråttom. De nuvarande kärnkraftverken kommer inte att hålla för evigt. Om 10-20 år är det slut. Då har vi ingen väderoberoende, planerbar elproduktion kvar och vi kommer att ha ett samhälle där strömmen kommer och går, ibland tvingas vi kanske vara utan i veckor. Om inte slutförvaret för utbränt kärnbränsle godkänns inom ett par veckor kommer detta skräckscenario att inträffa redan 2025.

För att överhuvudtaget klara elförsörjningen på dagens nivå, behöver vi by nya kraftverk motsvarande 7 000 MW med en kapacitetsfaktor på åtminstone 80%. Om vi ska klara alla de uppställda målen med den gröna industrirevolutionen, elbilar, snabbtåg, datacenter, batterifabriker med mera, så behövs åtminstone lika mycket till. Inom 20 år måste det alltså byggas 10 reaktorer som den nya finska Olkiluoto-3 reaktorn.

Men ska vi inte bygga de nya SMR-reaktorerna istället? De är väl bättre och säkrare? De kommer säkert att spela en roll och kanske kan de ersätta en del av den nu varande kärnkraften, men tills vidare är det fortfarande lättvattenreaktorn som gäller, med sin enorma produktionskapacitet och sin höga säkerhet.

Men det finska projektet har ju varit plågat av förseningar och kostnadsökningar? Det stämmer, men just därför finns det anledning att vara optimistisk, vi kan dra stora fördelar av att lära oss av misstagen från Finland. Inte minst om man tar i drift en ny reaktor vartannat år kommer den ”serieproduktionen” att fungera lika väl som när de nuvarande kärnkraftverken i t ex Sverige och Frankrike byggdes. Dessutom ligger det 50 år av utveckling mellan Oskarhamn-1 och den EPR-reaktor som byggs i Finland vilket inte minst inverkar på säkerhetsnivån.

Kärnkraften har tjänat det svenska samhället väl. Den som levt under perioden 1980 till nu har aldrig uppfattat att energibrist är ens en avlägsen möjlighet. Ingen har tvingats fundera mycket på kostnaderna för elektricitet. Strömavbrotten har varit ytterst sällsynta och kortvariga. Kärnkraftselen har tillförsäkrat oss trygghet och stabilitet. Svensk industri har kunnat dra nytta av kärnkraften och erbjuda hyggliga löner till anställda och samtidigt kunnat agera framgångsrikt på exportmarknaderna. Och sist men inte minst: Kärnkraftens miljöpåverkan är minimal. I de flesta beräkningar av livstidsutsläpp av koldioxid är det kärnkraften som har ledartröjan!

Det är dags att sluta skämmas för kärnkraften. Den behövs. Nu och i framtiden. Våga argumentera för kärnkraften!

Text: Sven Olof Andersson Hederoth

bild
Sven Olof Andersson Hederoth.