En global ökning av oorganiskt kvävenedfall via förbränning av fossila bränslen, gödsling och skogsbruk ska drastiskt ha påverkat kvävets naturliga kretslopp i våra ekosystem, menar Anne Deininger från Umeå Universitet som är aktuell med sin doktorsavhandling.
Kvävenedfall från mänsklig verksamhet kan leda till en ökad produktion av växtplankton i nordliga sjöar, visar avhandlingen.
Andra anledningar till ökad organiskt kol är effekter av uppvärmning till ökad nederbörd.
Anne Deininger har genomfört kvävegödslingsförsök. Hon studerade sex sjöar i norra Sverige med naturligt olika organiska kolkoncentrationer (två sjöar med ”klart” vatten, två sjöar med mellanliggande nivåer av organiskt kol och två "bruna" sjöar rika på organiskt kol) över tidsperioden tre år.
Resultatet ska ha visat att tillsats av kväve ökade signifikant produktion och biomassa av växtplankton i alla manipulerade sjöar. Men kväveeffekten minskade med ökad halt av organiskt kol i vattnet på grund av den minskade ljustillgången.
– Detta är mycket intressanta resultat, eftersom det visar att nordliga sjöars respons på kvävenedfall och ökad kvävetillgång är starkt kopplad till koncentrationen av organiskt kol i varje sjö. I sin tur innebär det också att globala förändringar och dess effekter på den globala kolcykeln och tillförsel av organiskt kol från mark till sjöar starkt påverkar nordliga sjöars respons på förändringar i kvävenedfall. Detta är något vi hittills bara kunnat spekulera om, säger Anne Deininger
– Sammanfattningsvis tyder min avhandling på att varje förändring i landskapet som ökar tillgången på oorganiskt kväve kommer att påverka näringsväven, särskilt i den öppna vattenzonen i klarvattensjöar. I motsats, global förändringar som leder till en ökning av organiskt koltillförsel från land till våra nordliga sjöar kommer att resultera i fler sjöar med lägre produktion och biomassa av växtplankton och med näringsvävar som är mer motståndskraftiga mot ökande kvävetillförsel, säger Anne Deininger.
