Under seminariet Fjärrvärmen och Monopolet presenterade Christian Sandström, Tekn. Doktor, rapporten med samma namn. Genom att dra paralleller till Kodaks förfall efter decennier av ett starkt monopol, ville Christian Sandström visa att fjärrvärmemarknaden riskerar en liknande framtid, om inget görs mot monopoliseringen.
Han menar dock att fjärrvärmemarknaden inte är ett äkta monopol, då kunden har andra energikällor att välja bland. Men ur kundens perspektiv vid valet av fjärrvärmeleverantör finns det inte många alternativ.
Christian Sandström visade även att prisökningen på fjärrvärmen har ökat med 40 procent från år 2002 till år 2010, när konsumentprisindex under samma period endast ökade med 16 procent, vilket kan tydas som en indikator på ett ohälsosamt monopol.
– Konsumenternas benägenhet att söka substitut ökar. Under 2000-talet har hälften av Sveriges villaägare skaffat sig en värmepump. 40 procent har bytt under de senaste tre åren, varnade Christian Sandström.
Jonas Eriksson, vice ordförande vid Näringsutskottet (MP), replikerade att de teoretiska modellerna inte alltid stämmer. Det är inte alltid att en helt avreglerad marknad leder till lägre priser, menade han.
– Oavsett vilken väg som väljs måste den leda till ökad konkurrens, avslutar Jonas Eriksson. Konkurrens i sig skulle vara ett mål. För mig kan det vara ett medel, inte målet. Och det kan finnas olika situationer där konkurrens kan vara, eller inte vara, av nytta.
Ulrika Jardfelt, vd för Svensk Fjärrvärme, delade problemformuleringen.
– Vi har fjärrvärmen, Sveriges största miljöprojekt. Det vill vi försvara. Vi har en uppvärmningsform som är den billigaste. Sen har vi problemet att man inte kan välja sin leverantör. Det kan inte fjärrvärmen erbjuda idag. Konkurrens är inte där för sin egen skull. Den ska leda till att man får ner kostnaderna. Vi har konkurrens på värmemarknaden, det finns substitutkonkurrens, men den har inte slagit sig in, sade Ulrika Jardfelt.
