Iran kommer snart att frakta största delen av sina lager av anrikat uran till Ryssland. Iran måste göra sig av med allt överflödigt anrikat uran i enlighet med det kärnkraftsavtal som har ingåtts mellan Iran och Tyskland och de fem ständiga medlemmarna av FN:s säkerhetsråd. Avtalet innebär att Iran inte får ha mer än 300 kilo anrikat uran under kommande femton år.
Urananrikning är den process i kärnbränslecykeln, där halten av isotopen 235U i naturligt uran höjs (anrikas) genom någon form av isotopseparering. Isotopen 235U är klyvbar, det vill säga kan undergå fission varvid frigörs en stor mängd kärnenergi, och kan därför användas för att producera energi i ett kärnkraftverk.
– Nio ton anrikat uran kommer att transporteras till Ryssland under de kommande dagarna, sade Ali Akbar Salehi, som leder Irans kärnkraftsprogram, inför journalister.
Iran måste också stänga största delen av sina centrifuger och sin tungvattenreaktor i Arak, så att landet inte kan producera plutonium för kärnvapen. Flera västliga länder lovar i gengäld att stegvis häva de ekonomiska sanktionerna mot Iran.
Följande platser i Iran har anknytning till kärnkraftsprogrammet:
Arak - fabrik för utvinning av tungt vatten.
Bushehr - kärnreaktor av lättvattenstyp.
Isfahan - anläggning för anrikning av uran.
Natanz - anläggning för urananrikning.
Saghand - gruvdrift, brytning av uran.
Det Internationella Atomenergiorganet IAEA som övervakar att Iran följer avtalet, säger att det är möjligt att häva en del sanktioner redan i januari om Iran uppfyller sina utfästelser.
