Brexit betyder, enligt en rad europeiska energiexperter, att Europeiska unionen har förlorat en avgörande röst när det gäller att utforma och besluta om EU: s energi- och klimatpolitik.
– Brexit är dåligt för klimatuppgörelsen i Paris. Tillsammans med Danmark och några andra länder, har Storbritannien hittills hört hemma till den ambitiösare klimatflygeln inom EU, förklarar danska tankesmedjan CONCITOs internationella chef, Jarl Krausing, i institutets tidning.
Enligt Krausing har Storbritannien traditionellt varit de nordiska ländernas centrala partner i energifrågor och var faktiskt det första landet i världen att ställa ett utsläppsreduceringsmål med 80 procent fram till 2050 och har även beslutat om ett lagstadgat klimatmål med 55 procents minskning fram till 2030.
– Vid en tidpunkt när EU: s interna utsläppsmängder av koldioxid från jordbruk, transporter och byggnader måste reduceras och när ett antal östeuropeiska länder fortsätter att motarbeta Europeiska unionens ambitioner inom detta område, finns en hög risk för att EU:s framtida klimatåtgärder försvagas i avsaknad av en stark brittisk röst i EU, betonar Krausing.
Nu måste bördan axlas av andra utan det bidrag som Storbritannien skulle ha kunnat ge inom EU. Krausing anser att brexit har skapat grundvalarna för en ny politisk verklighet, där den klimatprogressiva fraktionen är försvagad och där den östeuropeiska kol- och gasfalangen har förstärkts.
Enligt Krausing har konturerna av en stark klimat- och energiunion börjat växa fram inom europeiska unionen.
– Vi arbetar hårt inom kommissionen för att skapa en ram för en gemensam, sammanhängande europeiskt energisystem, som kommer att vara avgörande för att sprida den förnybara energin i hela Europa. Klimat- och energiunionen är ett tydligt exempel på det faktum att det behövs en gemensam europeisk strategi både när det gäller klimatåtgärder, försörjningstrygghet och en kostnadseffektiv tillämpning. Med brexit finns risken att vissa industriländer råkar i panik, vilket kan bli skadligt för ett gemensamt projekt som klimat- och energiunionen, säger Krausing.
Vad kommer att hända i Storbritannien inom den närmaste framtiden, frågar Krausing retoriskt. Många av örikets ledande brexitanhängare är även klimatskeptiker, däribland UKIP:s ledare som förnekar klimatförändringarna och som ville upplösa klimatförändringsministeriet. Den kanske framtida premiärministern Boris Johnson har uttryckt skepsis inför klimatfrågan. Även den nuvarande regeringen under Cameron har, enligt Krausing, redan vidtagit åtgärder för att avskriva stödet för förnybar energi.
Krausing tror att brexit betyder en klar försvagning av EU: s långsiktiga roll i den globala och hämmar EU: s egna strävanden för effektivare klimatpolitik. Detta förväntas leda till nya stridigheter i EU-samarbetet i en redan ytterst kritisk fas när Parisavtalet måste omsättas i praktiken av de enskilda medlemsstaterna. Enligt Krausing har EU förlorat en viktig allierad ifråga om klimatsamarbete.
Det är dock inte alla som delar Krausings dystra framtidsprognos. EDF, som har tänkt bygga ett kärnkraftverk vid brittiska Hinkley Point, meddelade nyss att Brexit inte kommer att inverka på deras planer.
Eon meddelade nyligen att brexit skulle trots allt vara "hanterbart" för företaget och dess brittiska dotterbolag. Den nye RWE-chefen Peter Terium uttryckte sig på liknande sätt i ett pressmeddelande. Han förväntar sig att eventuella handelshinder som kan uppstå efter Brexit kommer att påverka Eons brittiska baskraft på 9 894 megawatt, endast marginellt.
