Totalreform av Finlands kärnenergilag utreds

Finländska kärnkraftverket Olkiluoto 3, Foto: TVO

Finlands Arbets- och näringsministerium tillsatte den 18 oktober 2019 en arbetsgrupp med uppdrag att bereda en totalreform av landets kärnenergilag.

Mandatperioden för arbetsgruppen som leds av industrirådet Liisa Heikinheimo är 21.10.2019–18.6.2020.

Målet är att utveckla den reglering av användningen av kärnenergi som gäller kärnanläggningar så att den blir en uppdaterad, tydlig och konsekvent helhet. Helheten ska uppfylla de ändrade kraven i grundlagen och EU:s lagstiftning och sådana behov som kan förutsägas.

Den föregående totalreformen av kärnenergilagstiftningen trädde i kraft 1988. Därefter har kärnenergilagen ändrats ca 30 gånger. Under den tid som lagen varit i kraft har även grundlagen reviderats och omfattande omarbetningar har gjorts av den övriga rättsregeln, såsom totalreformen av strålskyddslagstiftningen 2018.

Arbetsgruppen ska utreda hur man kan utveckla den reglering som gäller planering, uppförande, drift och nedläggning av kärnanläggningar så att samhällsintresset som helhet genomförs på bästa möjliga sätt.

Man ska särskilt säkerställa att användningen av kärnenergi med avseende på människan och miljön är säker. Samtidigt ska man heltäckande beakta kraven i grundlagen, utvecklingen av EU:s och internationella och nationella rättsnormer, arbetssätten och tekniken samt ett effektivt nationellt genomförande av EU-direktiven.

Arbetsgruppen har i uppgift att kartlägga kärnenergiproduktionens nuläge och utvecklingsutsikter samt utvecklingsbehov som gäller de krav som ställs på planering, uppförande, drift och nedläggning av kärnanläggningar samt tillsynen över iakttagandet av dem och tillståndssystemet för kärnanläggningar. Arbetsgruppen kartlägger även utvecklingsbehov för den reglering som gäller bränslecykeln hos kärnanläggningar och särskilt slutförvaringen av det använda bränslet.

Centrala frågor som arbetsgruppen behöver granska är:

  • definition av kärnanläggningar och bedömning av de krav och förfaranden som ska tillämpas på dem på grund av deras betydelse för säkerheten,
  • tillståndssystemets (principbeslut, byggnadstillstånd, driftstillstånd, nedläggningstillstånd) lämplighet för olika typer av kärnanläggningsprojekt (inkl. modulära kärnanläggningar) och eventuellt ibruktagande av nya slags tillstånd (t.ex. tillstånd för anläggningsplats),
  • relationerna mellan de tillstånd som krävs i olika faser av kärnanläggningsprojektet enligt kärnenergilagen samt de förfaranden som iakttas när dessa ändras och förnyas (inkl. MKB),
  • granskning av den reglering som gäller använt bränsle och övrigt kärnavfall med avseende på slutförvaringen och
  • översyn av definitionerna på material som innehåller naturligt uran, kärnbränsle, kärnavfall och radioaktivt avfall till en mer konsekvent helhet.