Panndagarna 2024, som äger rum på Elmia i Jönköping den 16 till 17 april, gästas bland annat av Julia Ahlrot från Växjö Energi. Hon kommer i sitt föredrag att dela med sig av Växjö Energis planer för hur de ska kunna hjälpa till att hejda klimatkrisen genom bio-CCS.
Text: Alarik Haglund
Julia Ahlrot, som är chef för strategi och omvärldsrelationer, har jobbat inom Växjö kommun i 22 år och på Växjö Energi, som är en del av kommunen, i 6 år.
- I den roll jag har idag är jag ansvarig för Växjö Energis strategiska frågor. Jag försöker hålla mig 10 år framåt i tiden och se vad vi har för utmaningar och möjligheter att förhålla oss till och agera på, säger Julia Ahlrot.
Hon tillägger att hon även är projektledare för Växjö Energis satsning på att avskilja och lagra biogen koldioxid från sin kraftvärmeanläggning, det vill säga BECCS (Bio Energy Carbon Capture and Storage) eller bio-CCS.
- Vi har idag en kraftvärmeanläggning, Sandviksverket, som helt drivs av biomassa, i form av restprodukter från skogen, och vår produktion är helt fri från fossila bränslen. Det betyder att den koldioxid som lämnar skorstenen är helt biogen och att det inte finns någon fossil koldioxid i rökgasen, påpekar Julia Ahlrot.
Hon talar om att de för cirka tre och ett halvt år sedan bestämde sig för att satsa på att fånga in koldioxiden och transportera den till en permanent lagring i berggrunden för att tvätta bort koldioxid från atmosfären och skapa ett minusutsläpp av växthusgaser.
- Den viktigaste åtgärden för att hejda klimatkrisen är alltid att minska användningen av fossila bränslen, men FN:s klimatorgan IPCC konstaterar att det oavsett vilket scenario man tittar på även är nödvändigt med minusutsläpp för att klimatkrisen ska kunna hejdas, berättar Julia Ahlrot.
Letar efter den bästa tekniken
Efter att nu ha arbetat stenhårt med projektet för bio-CCS i några år är förhoppningen enligt Julia Ahlrot att Växjö Energi ska kunna fatta ett investeringsbeslut i slutet av 2026, för att sedan kunna driftsätta en anläggning för bio-CCS två år senare.
- Vi kommer då att kunna fånga in 260 000 ton biogen koldioxid per år, kommenterar Julia Ahlrot.
Hon förklarar att projektet bland annat handlar om att hitta den bästa tekniken för bio-CCS vid Sandviksverket.
- Vi har inte valt teknik ännu. Vi håller på att göra detaljstudier för några olika tekniker och vi ser att det finns både för- och nackdelar med de olika teknikerna, som också har olika mognadsgrad. Tanken är att vi om ungefär ett år ska kunna besluta oss för vilken teknik och vilken teknikleverantör vi går vidare med, säger Julia Ahlrot.
Hon understryker att en viktig faktor i beslutet är hur mycket el processen förbrukar.
- Vi vill ha en avskiljning som inte förbrukar så mycket el, berättar Julia Ahlrot, men tillägger att vissa av processerna använder lösningsmedel som inte är hälsosamma, varken för människa eller miljö, om de släpps ut och att de också vill ha en process med minsta möjliga påverkan på miljön.
Dessutom påpekar hon att tekniken måste kunna integreras väl med Växjö Energis befintliga kraftvärmeanläggning.
Styrmedel byggs upp
Eftersom Sandviksverket ligger långt bort från närmsta hamn beskriver Julia Ahlrot att en viktig del av projektet också är hitta ett lämpligt transportsätt och en lämplig transportväg till platsen för den permanenta lagringen.
- För att kunna skapa permanenta minusutsläpp måste man hitta en lämplig lagringsplats och i vårt närområde är det framför allt Norge och Danmark som erbjuder den här typen av lagringsplatser. Vi behöver därför först hitta ett sätt att transportera koldioxiden från Sandviksverket till en lämplig hamn och sedan vidare transport med båt till en lagringsplats, förklarar Julia Ahlrot.
Hon menar även att det gäller att hitta en fungerande affärsmodell för minusutsläppen.
- Någon måste betala för lagringen av koldioxiden och det bör rimligtvis vara de som orsakar utsläpp eller har orsakat historiska utsläpp av koldioxid. Det handlar mycket om att städa upp efter gamla synder, kommenterar Julia Ahlrot och tillägger att det håller på att byggas upp styrmedel både på internationell och nationell nivå.
- Man behöver hitta styrmedel där huvudfokus fortsätter att vara att minska de befintliga utsläppen, men som också gör det möjligt att använda sig av minusutsläpp för att förstärka inbromsningen av klimatförändringarna, understryker Julia Ahlrot.