Ny studie avslöjar: Världens största havsbaserade vindkraftspark är olönsam

Visualisering av servicefartyg vid den gigantiska vindkraftsparken Dogger Bank i Nordsjön som är under uppbyggnad. Ill: North Star Renewables Animatrion

Den norska energijätten Equinors investering i Dogger Bank – världens största havsbaserade vindprojekt under uppbyggnad – kommer att bli olönsam. Det avslöjar en färsk norsk statsfinansierad studie.

Översättning: Simon Matthis

Studien väcker utmanande frågor kring vad den norska statsägda olje- och gasjätten Equinors energiomställningsstrategi går ut på.

Studien lämnades nyligen över till Norges olje- och energidepartement, som finansierat den som en del av en bredare forskningsstudie om potentiella energiomställningsmöjligheter för Norge.

Equinors vd Anders Opedal satte i juni upp nya ambitiösa mål för företaget om att trappa upp sina investeringar i "förnybara energikällor och lösningar med låga koldioxidutsläpp" tills de uppgår till mer än 50 procent av de årliga bruttoinvesteringarna år 2030.

Storskalighet som saknar motstycke

Equinor ser Dogger Bank-projektet i den brittiska delen av Nordsjön som en tillgång i världsklass som kan dra nytta av starka vindar, innovationer och en storskalighet som saknar motstycke: Vindkraftparken kommer att få 3,6 gigawatt installerad kapacitet när den är färdigställd.

En av studiens författare säger till den norska nyhetsportalen Upstream att det enorma projektets avkastning inte når över Equinors avkastningskrav. Därför anser forskarna att projektet är olönsamt.

–Vår uppskattning är att Dogger Bank är olönsamt. Projektet måste konkurrera med alternativa investeringsmöjligheter, säger professor Petter Osmundsen vid universitetet i Stavanger.

Equinor har inte ifrågasatt studiens slutsatser, men framhåller att man har tjänat på att sälja ut andelar av projektet.

Osmunden tror på studiens slutsatser. Samtidigt konstaterar han att forskarna förlitat sig på ett antal antaganden, offentlig information och branschnormer för att ta fram den.

Equinor skulle tjäna på att fokusera på andra typer av ”rena” energiprojekt med högre marknadsinträdeshinder som är mer i linje med företagets kompetens, säger han.

–Att satsa på mycket stor kapacitet i en havsbottenförankrad vindkraftpark är att lägga för många ägg i samma korg, möjligen inte heller i rätt korg. Låga inträdeshinder på marknaden och mycket konkurrenskraftig budgivning lär göra det svårt att tjäna in naturresursränta, säger han.

bild
Shanun Dakin/Unsplash

Lovande affärssegment

Equinor kliver också in i nya affärssegment som ser mer lovande ut för företaget än havsbottenförankrad vindkraft, som havsbottenbaserade mineraler, kolavskiljning och -lagring, ren vätgas och kanske även flytande off-shore-parker, säger Osmundsen.

Equinor poängterar för Upstream att man vunnit på att det italienska energibolaget Eni köpt sig in i Dogger Bank som partner.

”Equinor gick in i Dogger Bank tidigt och avyttringarna till Eni visar värdet av att få tillgång till tidiga och mogna tillgångar före avyttringarna”, skriver en talesperson för företaget i ett e-postsvar på Upstreams frågor.

Equinor är driftansvarig för det brittiska Nordsjöprojektet medan den skotska partnern SSE leder projektets byggfas och Eni är en industriell partner för vindkraftparkens samtliga tre faser. Equinor och SSE äger 40 procent vardera i projektet, medan Eni äger 20 procent.

Utmaningar för havsbaserad vindkraft

Kostnaderna har verkligen sjunkit för den havsbottenförankrade parken Dogger Bank och andra vindkraftsprojekt till havs, men inte i samma utsträckning som lösenpriserna (”strike prices”) har fallit på brittiska auktioner för havsbaserad vindkraft, enligt studien.

Lösenpriser är statligt garanterade priser för den el som kommer att produceras från projektet, som tilldelas det lägstbjudande anbudet. Lösenpriser skyddar ägaren/utvecklaren från att priserna faller för mycket och konsumenterna från att priserna stiger för mycket.

Equinors större vindturbiner, låga priser på råvaror och begränsad konkurrens hjälpte företaget att generera stabil vinst från sina första större off-shore-projekt.

Läget har sedan dess förändrats, eftersom världens största aktör inom segmentet, danska Ørsted A/S, har varnat för störningar i leveranskedjorna och högre råvarupriser. Ökad konkurrens om nya licenser har också avsevärt sänkt lösenpriserna på auktioner.

bild

Negativt nettonuvärde

Forskarna beräknade Dogger Bank-projektets förväntade nettonuvärde (NPV) till minus 970 miljoner pund (minus 1,3 miljarder dollar). En negativ NPV indikerar att investeringens värde ligger under den avkastning som företaget bör kräva av sina investeringar.

De beräknade den förväntade internräntan (IRR) på det totala kapitalet i Dogger Bank-projektet till 3,6 procent, med en återbetalningstid på 17 år. IRR är en metod som används för att jämföra relativ lönsamhet för projekt.

Olje- och gasprojekts interna avkastning är ofta mycket högre än den för havsbaserad vindkraft, som inte är exponerad för oljeprisernas volatilitet på grund av elprisgarantier.

Forskarna tillämpade industrinormer och baserade sina uppskattningar på antaganden om kapacitetsfaktor, drifts- och avvecklingskostnader samt elpriset för de senaste 10 årens produktion.

–Offentlig information från projektet ger detaljerad information om investeringar, produktionskapacitet och priser för de första 15 åren av produktion, säger Osmundsen.

I juni sänkte Equinor sin förväntade avkastning på investeringar för havsbaserad vindkraft till mellan 4 och 8 procent (exklusive projekt i så kallade ”farm down”-modeller, dvs avyttringar), från 6 till 10 procent, men den nya studien visar att Dogger Bank kan hamna under det reviderade intervallet.

Upstream och dess systertidning Dagens Naeringsliv begärde en intervju om studien med Equinors chef för förnybara energikällor, Paal Eitrheim, men han var inte tillgänglig. I stället mejlade Equinor skriftliga kommentarer om studien till Upstream.

”Vi kommunicerar inte nettonuvärde på projektbasis. Men på vår kapitalmarknadsdag gav vi ett intervall för förväntad avkastning", skrev en talesperson för Equinor.

"Vi förväntar oss en avkastning per projekt på mellan 4 och 8 procent, med mogna marknader som Storbritannien i den lägre delen av intervallet och tillväxtmarknader i den högre delen”.

Annan riskprofil

Equinor har länge hävdat att havsbaserad vindkraft har en helt annan riskprofil än olja och gas, med stabilare intäkter.

Men med ett fast pris för den producerade kraften är det också liten potentiell uppsida - och kostnaderna såg nyligen ut att stiga för vissa andra vindkraftsverksamheter, inte minska.

Till exempel varnade den danska vindinstallationsjätten Ørsted i en resultatrapport för tredje kvartalet för svåra förhållanden inte bara på grund av svagare vindar än vanligt, utan också på grund av svårigheter i leveranskedjan och förseningar i tillverkningsfasen.

Instabilitet i försörjningskedjan och stigande energipriser, plus ökande kostnadsinflation för råvaror, transporter och turbinkomponenter, påverkade också lönsamheten för den ledande turbintillverkaren Vestas.

Equinors talesperson medgav att företagets projekt kan påverkas av globala trender när det gäller kostnaden för och tillgängligheten av insatsvaror, men tillade att det finns avtalsmekanismer på plats för att balansera risken mellan leverantör och utvecklare.

Fakta:
Därför bedömer forskarna att Dogger Bank-projektet inte är lönsamt

Huruvida projektet är lönsamt beror på avkastningskravet. Jämfört med IEA:s (International Energy Agency) avkastningskrav från 2018 på 6,55 procent är Dogger Bank-projektet inte lönsamt. Inte heller om man tillämper med det föreslagna avkastningskravet på 6 procent från 2020, som satts av brittiska UK Department for Business, Energy & Industrial Strategy (BEIS).

Även om det är brukligt att använda en och samma räntesats, argumenterar forskarna för två räntesatser för denna typ av projekt. En för de första 15 åren med fasta elpriser som ges av de brittiska kontrakten (CfD, contracts for difference) beräknat till 3,9 procent och en för marknadsprisperioden (6,5 procent). Forskarna drog slutsatsen att projektet med dessa antaganden är olönsamt, med ett förväntat nettonuvärde på minus 970 miljoner pund.

Det brittiska lösenpriset har fallit drastiskt, från 114,39 pund per megawattimme i CfD-auktionen 2015 till 39,650 pund per megawattimme för fas A och 41,611 pund per megawattimme för faserna B och C (alla i 2012 års priser) för Dogger Bank-auktionen 2019.

Andra forskare, som har observerat den dramatiska minskningen av lösenpriser som tilldelats efter aggressiva budgivningar, drar slutsatsen att mycket betydande kostnadsminskningar behövs för att säkra projektekonomin. Ett sätt att uppnå detta, menar dessa forskare, är att investerare minskar avkastningskravet. Den interna avkastningen för utvecklare av havsbaserade vindkraftsparker är nu bara hälften av vad den var för sex år sedan.

Artikelförfattare: Ole Ketil Helgesen, Morten Aanestad och Mikael Holter för Upstream och Upstreams systertidning Dagens Naeringsliv.