Innan fusionsexperimentet ITER påbörjas på allvar kommer reaktorn att testköras med en rad plasman som inte ger upphov till någon nämnvärd fusion.
Tanken är att ett väteplasma ska kunna genereras i ITER för första gången i november 2020. Under de följande sju åren kommer sedan olika väte-, helium- och deuteriumplasman att skapas för att testa utrustningen, ge operatörerna en chans att öva på att kontrollera plasmat inför fusionsfasen och uppgradera reaktorn med nya komponenter.
Till att börja med kommer bara korta plasmapulser att skapas då vakuumkammaren inte kommer att vara färdigutrustad. Från och med mars 2023 räknar man emellertid med att mellan 20 och 30 väte- eller heliumplasman kommer att skapas dagligen under en treårsperiod.
Under hela den första delen av uppvärmningsperioden kommer det att vara möjligt för personalen att gå in i vakuumkammaren för att utföra manuellt underhåll, men i och med att försök med deuteriumplasman påbörjas i slutet av 2026 eller början av 2027 kommer detta inte längre att vara ett alternativ. De deuteriumplasman som kommer att användas kommer nämligen på många sätt att likna det slutgiltiga fusionsplasmat, innehållande väteisotoperna deuterium och tritium, och antalet fusionsreaktioner kommer trots att det inte handlar om fusionsplasman att vara stort nog att börja aktivera insidan av vakuumkammaren.
Mot slutet av 2027 räknar man med att kunna tillföra små mängder tritium till deuteriumplasmat och därmed producera det första nämnvärda energiflödet. Mängden tritium kommer sedan att ökas successivt och inom fyra till sex månader är målsättningen att ITER ska producera tio gånger så mycket fusionsenergi som den energi som går åt för att sätta igång fusionsreaktionen. Till att börja med kommer denna energiproduktion bara att kunna upprätthållas i några tiotal sekunder, men med tiden kommer sannolikt både energiproduktionens storlek och varaktighet att kunna förbättras.
Enligt den nuvarande tidsplanen kommer man efter 2028 att ha ytterligare tio år på sig att utföra experiment och projektets livslängd kan mycket väl komma att förlängas ytterligare.
