Strålningen från reaktorn i Fukushima Daiichi kan vara mindre allvarlig än tidigare beräkningar. Strålningsforskaren Ikuo Kashiwakura från Hirosakiuniviersitet med kolleger begav sig omedelbart efter kärnkraftskatastrofen till Fukushima för att mäta strålningsvärden i mer än 5000 personer som befann sig i närområdet mellan 15 mars och 20 juni i år.
De hittade bara 10 människor med ovanligt höga nivåer av strålning, men dessa nivåer låg fortfarande under tröskeln för då akut strålningssyndrom uppstår och magtarmkanalen förstörs. Geiger-mätarna registrerade alla andra i området i värdet "icke-kontamineringsnivå".
Hur kunde befolkningen i Fukushima klara sig undan den radioaktiva strålningen? Gerry Thomas vid Imperial College London, chef för Chernobyl Tissue Bank, säger att svaret är enkelt.
– Det var inte en massa radioaktiva ämnen som läckte ut ur anläggningen – det var inte Tjernobyl, säger han till New Scientist. Under kärnkraftsolyckan i Tjernobyl läckte 10 gånger så mycket radioaktiv strålning ut som i Fukushima.
Thomas menar att den japanska regeringen snabba och resoluta katastrofåtgärder begränsade exponeringen för strålning bland befolkningen. Den 12 mars, samma dag som den första explosionen i Fukushima Daiichi ägde rum, beordrade regeringen evakuering av alla invånarna inom en 20 kilometers radie och uppmanade samtidigt flera institutioner att övervaka strålningsnivåerna.
– De hade ingen fax, ingen e-post, ingenting fungerade, säger Thomas och tillägger att andra länder kanske inte skulle ha klarat sig lika bra med en kombinerad jordbävning, tsunami och kärnkraftskatastrof.
– Med tanke på omständigheterna gjorde de ett fantastiskt jobb.
