Ledare - Effektbristen snart ett stort samhällsproblem

Politikerna måste passa sig, det är dessa som har ansvaret. Ständiga nedsläckningar av Sverige på grund av elbrist kan vara en realitet i framtiden när kärnkraften avvecklas. Inom ett par år stängs ytterligare reaktorer ned och problem med elbrist har plötsligt redan blivit en realitet, något som var otänkbart bara för ett par år sedan. Foto Pixabay

De många larmrapporterna om klimatförändringarna har fört med sig att energifrågor hamnat långt upp på den politiska och mediala agendan. Vi såg det på klimatmötet i Polen och nu senast på World Economic Forum i Davos. Plötsligt vill alla diskutera energi – och den stämpel 
som energifrågan eventuellt tidigare haft att vara förbehållen tekniker, 
ingenjörer och 
forskare är som bortblåst. För energibranschen och för oss som skriver i Nordisk Energi är det förstås roligt att energifrågor engagerar fler än branschfolk. Plötsligt har man upptäck att en fossilfri, eldriven planet, inte klarar sig utan kärnkraft. 

Det är nu inte bara klimathot som lyft upp energifrågor i hetluften. Hotande kapacitetsbrist på elnätet har fått Svenska Kraftnät att slå larm. Läget är akut, varnar Svenska Kraftnät. Om inte kraftfulla investeringar görs i elnätet kan enskilda hushåll drabbas. I Skåne och på andra platser svider elkapacitetsbristen redan i plånboken. Nu kan förverkligandet av järnvägssatsningar, som nya stambanor för höghastighetståg, nya spårvägar och nya tunnelbanelinjer äventyras av kommande brist på el. Och plötsligt hamnar Miljöpartiet (med flera) i ett dilemma. Tjusigt att vara för dessa nya snabba järnvägar och massor av eldriven kollektivtrafik men är det realistiskt om man samtidigt vill stänga ner kärnkraften. Att köra höghastighetståg på halvfart när det inte blåser tillräckligt kan knappast vara gångbart. Ständiga nedsläckningar av elen i bostadsområden kan vara närmare än vad vi anar. Tyvärr är det så här det ser ut i svensk (energi)politik, det är det oförblommerade hyckleriet som härskar. Men vi vill inte hamna i ett framtida läge när det i folkmun skulle kunna heta att det var Miljöpartiet som uppfann mörkret.

Spotpriset överstiger vissa kalla dagar 80 öre/kWh och man räknar med att snittpriset för 2019 landar på runt 54 öre/kWh.

Som framgår kan effektbristen bli ett allvarligt samhällsproblem. Men värst är läget för den elintensiva industrin, som redan fått en försmak av vad som (kanske) komma skall när batteritillverkaren Northvolt nyligen valde bort Västerås som etableringsort. Skälet uppgavs vara att elnätskapaciteten där inte var tillräcklig. 

Samtidigt håller en ny typ av elintensiv industri på att växa fram där just batterifabriker men även datahallar tar en viktig plats. Det är en strid på kniven att locka aktörerna bakom dessa att etablera sig i Sverige, men underkapaciteten på elnätet riskerar att leda till att Sverige missar sådana chanser och därmed kan också många arbetstillfällen gå om intet. I det långa loppet blir konkurrenskraften lidande.

Effektbristen är framför allt en infrastrukturfråga – det krävs fler och kraftfullare överföringsledningar. Att stänga ner kärnreaktorerna i södra Sverige där det bor flest människor ökar ytterligare obalansen i energisystemet. Den omtalade digitaliseringen, elbilsboomen, fortsatt urbanisering, ökat byggande av alltifrån bostäder till nya tunnelbanelinjer, fossilfri ståltillverkning, elflyg och elfartyg, allt detta har en sak gemensamt: det förutsätter en stabil och ökande tillgång på el. Men hur ska vi kunna öka elproduktionen och samtidigt ställa om till en förnybar energimix där kärnkraften, som står för närmare 40 procent av produktionen, inte har en del? Den ekvationen kan bli svår att få ihop, särskilt som det är långtifrån säkert att Sverige kan importera all den el vi behöver samtidigt som oron stiger för framtida torrperioder i klimatförändringens spår med vattenbrist i vattenkraftsdammarna.  Det förutsätter nämligen att det finns ett överskott av el i grannländerna.  Magnus Hall, chef för Vattenfall, som äger både Forsmark och Ringhals kärnkraftverk, verkar inte tro på sin egen kärnkraftsels framtid. Däremot tror han på finsk kärnkraft. Han förklarar i en intervju i Dagens Industri, att vi ju alltid -om vi får problem med vår egen framtida energiförsörjning- kan ta hjälp från den finska kärnkraften nu när deras nya stora reaktor Olkiluoto 3 snart beräknas vara driftklar. Frågan är om det är en energidirektör eller en politiker som står för detta häpnadsväckande uttalande. Med 7 kärnkraftsreaktorer (snart 5) i produktportföljen, borde inte han plädera för kärnkraftens förtjänster! Borde inte han hjälpa politikerna att inse allvaret i den svenska energisituationen! Om kraftindustrins företrädare inte förklarar behovet av stabil, fossilfri baskraft från kärnkraft och talar för att behålla våra reaktorer och bygga nya, vem skall då göra det? När vi frusna vaknar i en kall och mörk bostad en vindstilla februarimorgon år 2040, i en period av torrår och med alla kärnkraftverk nedstängda och med kraftig elbrist, var så säker, de som idag ansvarade för att det blev så, få av dem är då i aktiv tjänst. Då kommer det inte gå att utkräva ansvar för detta, då är det för sent.

Därför måste vi börja utkräva ansvar nu!

 

John Hardwick