Hur ska elnätsbolag investera rätt – och hur ska rimliga priser bestämmas? Frågan är viktig i Finland, där nätbolagens satsningar ofta väcker kritik. Den nyblivne doktorn Joel Seppälä vid Vilmansrands-Lahtis tekniska universitet visar i sin avhandling att AI kan ge både bolag och myndigheter helt nya verktyg.
Hans forskning bygger på erfarenheter från åtta nätbolag och arbete vid Energimyndigheten. Den utgår från den klassiska modellen där kostnader för elavbrott vägs mot kostnader för investeringar. Mer investeringar innebär färre avbrott – men bara till en viss nivå.
Finland har länge styrt bolagen mot att investera i leveranssäkerhet. Resultatet: endast omkring fem procent av nätbolagens kostnader kommer i dag från elavbrott, trots att avbrottens enhetskostnad ökat. Samtidigt stiger andra kostnader när elproduktionen förändras, inte minst när vindkraftens varierande produktion kräver större nätkapacitet och fler stödtjänster.
– Den traditionella grafen beskriver inte längre nätbolagens situation särskilt väl, säger Seppälä enligt ursprungskällan.
– Det finns fler mätbara faktorer och det är svårare att bedöma investeringars effektivitet.
Nya ägare, nya risker – och fel incitament
Seppälä lyfter att nätplanering i hög grad är riskhantering. Transformatorer dimensioneras inte för extrema toppar som nästan aldrig inträffar.
– En sådan investering vore inte rimlig eftersom scenariot är mycket osannolikt, säger han.
Även bolagens ägarstruktur har förändrats. Kommuner har traditionellt fokuserat på stabila och prisvärda nät, medan investeringsbolag ofta har andra incitament. Det kan påverka beslut om kostsamma nätförstärkningar i ett läge där elnätens belastning ökar snabbt.
Seppälä menar att samhällets behov ibland bättre kan lösas med smart styrning, flexibilitetstjänster eller lastaggregatorer än med stora nätutbyggnader.
– I belöningsmodellen borde möjligheten att ersätta fysisk nätutbyggnad med andra lösningar beaktas mer, säger han.
Storbritannien har länge diskuterat en ”totex”-modell, där kapital- och driftskostnader slås samman. Om ett nätbolag håller totalkostnaderna under en beräknad nivå ökar dess tillåtna avkastning – en modell som minskar incitamentet att överinvestera i ny fysisk nätkapacitet.
AI kan ge mer rättvis och transparent reglering
Ett av Seppäläs viktigaste resultat är nya AI-metoder för att jämföra nätbolagens effektivitet. I dag är jämförelser svåra eftersom verksamhetsmiljöer varierar kraftigt – från tätorter till glesbygdsområden med långa ledningar och få kunder.
Nuvarande modeller har tidvis gynnat bolag i komplicerade miljöer, även när deras totala kvalitet varit betydligt lägre än hos andra. Det beror på att ”verksamhetsmiljö” består av ett stort antal variabler som aldrig återkommer i exakt samma kombination.
– Med hjälp av AI-verktyg kan vi tydligare identifiera likheter mellan bolag, vilket förbättrar möjligheten att jämföra effektiviteten, säger Seppälä.
– Arbetets grundpelare är den matematiska beskrivningen av miljöer och bolag, som möjliggjorde utvecklingen av AI-verktyget.
En mer rättvis och transparent jämförelse skulle också förenkla Energimyndighetens arbete med att fastställa en rimlig avkastning i elnätsverksamheten.
– Myndigheten måste kunna motivera sina beslut, och transparens är mycket viktigt, säger Seppälä.
Monopolmodellen ifrågasätts när landet glesas ut
Elnäten har länge betraktats som ett naturligt monopol, vilket hindrat parallella nät. Men i vissa glesbygdsområden minskar kundunderlaget och kostnaderna per kund stiger kraftigt.
Mikronät och energigemenskaper lyfts fram som möjliga lösningar på lång sikt. Vissa begränsningar i överföring mellan fastigheter har redan lättats, men något större systemskifte ligger långt bort.
– Den finländska elmarknadslagen är en mycket kompakt helhet. Det är svårt att göra ändringar. Jag har ingen stark åsikt i frågan, men jag skulle önska att man betraktar den ur ett helhetskostnadsperspektiv, säger Seppälä.
Frågan om elnätens framtida utformning blir allt mer akut när elektrifieringen ökar och väderberoende kraftproduktion skapar fler variationer i nätet. Utan bättre reglering – och smartare jämförelseverktyg – riskerar kostnaderna att fortsätta stiga för slutkunder.
Källa: Energia Uutiset (ursprunglig artikel)
