Storbritannien behöver ett ”radikalt återställande” av sin kärnkraftsreglering för att komma till rätta med landets extremt höga byggkostnader. Det konstaterar den oberoende expertpanel som premiärminister Keir Starmer tillsatte i februari för att analysera sektorns tillstånd och föreslå åtgärder. De första resultaten publicerades på måndagen och visar att det brittiska regelverket i dag anses vara det mest kostnadsdrivande i världen.
Labourregeringen har sedan valet i juli 2024 deklarerat att kärnkraft är en central del av landets strategi för både energisäkerhet och nettonollmålet. Samtidigt har byggkostnaderna för nya reaktorer fortsatt att skena, vilket enligt panelen delvis beror på ett regelverk som beskrivs som duplicerat, processdrivet och onödigt komplext.
47 åtgärder ska kapa kostnader och förkorta tillståndsprocesser
Rapporten innehåller 47 rekommendationer för att påskynda projekten, minska kostnaderna och samtidigt upprätthålla säkerhetsnivåerna. Bland förslagen finns ett ”one-stop shop”-system för kärnkraftsbeslut – en modell som ska samla tillståndsprocesser under en och samma myndighetsstruktur. Tanken är att myndigheter inte ska granska samma sak flera gånger, något som tidigare skapat omfattande byråkrati och årslånga förseningar.
Panelen skriver att tidigare regler varit inriktade på process snarare än resultat och att nuvarande system riskerar att bromsa även projekt som bedöms som tekniskt och säkerhetsmässigt robusta. De pekar på att planeringsperioderna måste kortas och att internationella standarder bör införas i större utsträckning för att undvika nationella särlösningar som fördyrar byggnationerna.
Finansminister Rachel Reeves väntas ge regeringens formella svar på reformförslagen när hon lägger fram budgeten på onsdag.
Kostnaderna driver politisk oro – och dekommissioneringen väntas bli dyr
Enligt rapporten kan genomgripande reformer spara ”tiotals miljarder” i framtida kostnader för avveckling av äldre reaktorer och nedmontering av kärntekniska anläggningar. Storbritannien står inför omfattande dekommissioneringsprojekt de kommande årtiondena, där ineffektiva lagstiftningsprocesser riskerar att bli en betydande kostnadsdrivare.
Energiminister Ed Miliband beskriver ambitionen som att leverera ”a golden age of new nuclear”, enligt Reuters. Uttalandet speglar regeringens vilja att bygga ut ny kapacitet, men kommer samtidigt i ett läge där flera projekt drabbats av fördyringar.
Regeringen har under året presenterat en investering på 14 miljarder pund för att bygga kärnkraftsprojektet Sizewell C i östra England. Därtill har planerna för små modulära reaktorer, så kallade SMR, avancerat. SMR-tekniken lyfts fram som ett sätt att minska byggkostnader genom standardiserade fabriksbyggda moduler, men hittills har få projekt i världen nått kommersiell drift.
Det politiska trycket är stort eftersom det brittiska elsystemet under lång tid haft svårt att hantera en växande andel vind- och solkraft. De varierande produktionsnivåerna har lett till ökade kostnader för reglerkraft, import och nätstabilisering. För regeringen är detta ytterligare ett argument för en mer omfattande och planerbar kärnkraftsflotta.
Kritiker varnar för en snabb avreglering
Rapportens slutsatser förväntas skapa debatt om hur snabbt en större omställning av regelverket kan genomföras. Kritiker varnar för att en snabb avreglering kan medföra säkerhetsrisker, medan industrin argumenterar för att det nuvarande systemet i praktiken förhindrar storskaliga satsningar.
Att Storbritannien blivit världens dyraste land för kärnkraftsbyggen är en central punkt i rapportens bedömning. Kombinationen av regulatoriska hinder, förseningar och nationella specialkrav har enligt panelen drivit upp kostnaderna mer än i jämförbara länder som Frankrike och Sydkorea.
Regeringen ser dock förändringarna som nödvändiga om landet ska lyckas ersätta sin åldrande reaktorpark och samtidigt undvika ett ännu större beroende av intermittenta energislag. Det är också en del av en bredare strategi för att minska risken för högre elpriser och ökade importkostnader under perioder av låg vindkraftproduktion.
Källa: Reuters.
