En ny studie från Sydkorea uppmärksammas nu i energivärlden. Forskare vid Korea Institute of Energy Technology (KENTEC) och Korea Institute of Machinery and Materials (KIMM) hävdar att de har utvecklat en process som kan minska kostnaden för att producera så kallad turkos vätgas till så lite som motsvarande 0,73 amerikanska dollar per kilo. Resultaten publicerades i en vetenskaplig artikel tidigare i veckan.
Forskarna beskriver en integrerad produktionsmetod som kombinerar metanpyrolys och koldioxidreformering. Värmen till processerna genereras med hjälp av ett särskilt förbränningssystem, vilket enligt forskarna gör det möjligt att nå en total verkningsgrad på över åttio procent.
– Vår teknik kan kraftigt sänka produktionskostnaden för turkos vätgas och samtidigt skapa biprodukter som har ett tydligt marknadsvärde, skriver forskargruppen i den publicerade artikeln.
Vad är turkos vätgas?
Turkos vätgas produceras genom att fossil naturgas hettas upp till omkring tvåtusen grader Celsius i en syrefri miljö. Processen kallas metanpyrolys och innebär att metanmolekylerna delas upp i vätgas och fast kol. Till skillnad från grön vätgas, som framställs genom elektrolys av vatten med hjälp av förnybar el, bygger turkos vätgas på fossila råvaror – men den släpper inte ut koldioxid direkt vid själva produktionen.
Den fasta restprodukten, ofta kallad ”carbon black”, används redan i stor skala i industrin. Den förekommer bland annat i däck, batterier och kosmetika. Forskarna i Sydkorea menar att intäkterna från denna biprodukt kan bidra till att sänka den faktiska kostnaden för vätgasen.
Turkos vätgas lyfts ibland fram som ett mellansteg i omställningen, eftersom den kan ge stora mängder vätgas utan samma koldioxidutsläpp som traditionell fossilbaserad vätgas. Samtidigt återstår frågor kring både ekonomi och klimatnytta, särskilt om naturgasen som används innebär metanläckage i produktionskedjan.
Kostnader i fokus
I den aktuella studien uppskattar forskarna att deras metod kan reducera den så kallade LCOH (levelised cost of hydrogen, det vill säga den jämförbara produktionskostnaden över livslängden) till under en amerikansk dollar per kilo. Som jämförelse kostar grön vätgas i dag flera gånger mer att producera, enligt internationella energiorganet IEA:s analyser.
Tekniken bygger på att inte bara vätgasen utan även kolmonoxid och fast kol kan säljas vidare på marknaden. Det gör att intäkterna fördelas på flera produkter, vilket sänker den beräknade kostnaden per kilo vätgas.
Forskarna understryker att det ännu handlar om laboratoriebaserade resultat, men menar att processen är skalbar och kan utvecklas till industriell nivå.
Global energidebatt
Frågan om vilken typ av vätgas som ska spela störst roll i den globala energiomställningen är fortsatt omstridd. Grön vätgas ses ofta som det långsiktiga målet, men kostnaderna har hittills varit höga. Turkos vätgas presenteras därför som ett alternativ som kan kombineras med befintlig fossilgasinfrastruktur och samtidigt bidra till minskade koldioxidutsläpp jämfört med traditionell fossilbaserad vätgas, ibland kallad grå vätgas.
Samtidigt pekar flera forskare och organisationer på riskerna. Om metanläckage inte hanteras på ett effektivt sätt kan klimatnyttan minska kraftigt. Dessutom är det oklart om marknaden för biprodukten carbon black kan växa i den takt som krävs om tekniken får bredare genomslag.
Den sydkoreanska studien är ett exempel på hur forskningen söker olika vägar för att sänka kostnaderna och öka tillgången på vätgas. Om resultaten kan bekräftas i större skala återstår att se, men nyheten har redan väckt intresse i den internationella energidebatten.
Källor: Korea Institute of Energy Technology (KENTEC), Korea Institute of Machinery and Materials (KIMM), publicerad forskningsartikel 2025
