Av Sven Olof Andersson Hederoth
"Livet är inte skyldigt att ge oss vad vi förväntar oss." Ett citat ur Margaret Mitchells bok ”Borta med vinden”, förlagan till filmen med samma namn. Visst är det så även i Energisverige. Bara för att man verkligen vill något så betyder det inte på långa vägar att det blir som man vill.
Sällan har vi beskådat en tydligare önskedröm än vindkraften. Redan på slutet av 1970-talet uppstod denna i en period med kärnkraftsmotstånd och tilltro till ”sol och vind”. Det hade ju varit så bra att bara kunna ta energin ur vinden, denna förmodat oändliga källa till gratis energi, grön godhetssignalering och den rena människan i ett lika rent samhälle.
Som så ofta hinner verkligheten i kapp. Den här publikationen har i flera år påpekat bristerna i det resonemang som fört fram vindkraft som en hett önskad ersättare till den förhatliga kärnkraften. Numera läser man dessutom i var och varannan dagstidning om krisen i vindkraftsbranschen och i stort sett varenda svensk har nu förstått att om man har för mycket vindkraft hamnar man i det läge vi befinner oss i nu: Om det inte blåser, tjänar man inga pengar, om det blåser översvämmas marknaden av vindkraftsel varpå priserna kollapsar och man tjänar inga pengar… Många svenskar har också lärt sig att gå in på Svenska Kraftnäts ”Kontrollrummet” och ser hur illa vindkraften fungerar när det är som kallast och det inte blåser. Den alltför snabba och omfattande vindkraftsutbyggnaden har alltså orsakat dess fall. Jag misstänker att framtida läroböcker på ekonomihögskolor landet runt kommer att beskriva detta fenomen i detalj.
Vindkraftsindustrin står alltså inför bistra tider. Man har svårt att attrahera kapital och marknaden är övermättad.
Hur blev det så här? Flera faktorer kan skönjas.
Det främsta handlar om en grundläggande mänsklig egenskap (och dessutom en av dödssynderna), girigheten. Under ett rökmoln av godhet och omsorg om planeten har man lyckats sälja in sin produkt om inte bara fördelaktig utan även nödvändig. Att vindkraften inte alls är så klimat- och miljövänlig som hävdats är vid det här laget klart. Att vindkraften inte heller är önskvärd framgår inte minst av alla ”motståndsrörelser” som uppstått.
Ett misstag man gjort är att inte ge de som fått ett vindkraftverk som närmsta granne med sjunkande fastighetsvärde som följd, en rejäl kompensation. Orsaken är förmodligen att man aldrig haft råd med sådana kompensationer. Detta har lett till bristande tillit till vindkraftsindustrin. Sådant kan ingen industrigren kosta på sig nuförtiden.
Nästa misstag får bli att man blandade in politiken i allt för hög grad. Under lång tid såg det ut som ett genidrag. Politiker av i stort sett alla kulörer talade sig varma för vindkraft och bidragen haglade, ibland i form av elcertifikat, ibland i statligt understödda anslutningskostnader. Den som bygger sin affärsmodell på statliga subventioner och politiskt stöd riskerar emellertid att bli av med dessa efter ett val som tar nya idéer till makten.
Det är demokratins oerhörda kraft. Folket bestämmer faktiskt.