Framtiden för svensk kärnkraft

Ågesta kärnkraftverk försåg Farsta med 55 MW fjärrvärme mellan åren 1964-1974. Bild: Cronestrand, Nisse, CC BY 4.0.

Så här kan man sammanfatta svensk kärnkraft, från R1:an vid KTH på 1950-talet och fram till idag 2023 och vidare. Kurvan tar inte hänsyn till kortare driftavbrott. Den blå kurvan visar tillgänglig effekt om de svenska kärnkraftverken som lever nu, bara fortsätter att leverera. Det är dock osannolikt. Den röda kurvan visar läget om de reaktorer som är i drift 2023 stängs efter en medellivslängd på ~43 år, dock rundat uppåt till nästa femårspunkt i kurvan, och Blykalla får som de vill med sin serieproduktion. Den gröna kurvan visar tillgänglig effekt om de 24 svenska kommuner som vill ha SMR dessutom får som de vill. Den ljusblå kurvan visar effekten om Vattenfall dessutom beslutar sig för att bygga 600 MW vid Ringhals. Som du ser är det långt kvar till att kärnkraften ska klara hela Sveriges kraftbehov. År 2055 är vi i stort sett tillbaka i läget på 1980-talet.

AV JÖRGEN STÄDJE

Hur har tillgänglig effekt från svenska kärnkraftverk ändrats genom tiderna? Vilka kärnkraftverk har byggts och vilka har lagts ned? Tekniken är klar för länge sedan. Nu handlar det om politiska beslut – och motbeslut. Hur har det politiska klimatet påverkat tillgänglig uteffekt?

bild

 

Tveksamma politiska effekter

Av kurvans början framgår att framtidstron på kärnkraft och därmed svensk industris framsteg var stor oavsett regeringarnas politiska färg, fram till 1985. Därefter började den socialdemokratiska regeringen under Carlsson och Persson stänga reaktorer fram till 2006. Sedan har rikspolitiken behärskats av miljökonspirationer och bland andra miljöpartiet har tagit på sig ”äran” av att ha varit med och stänga flera kärnkraftverk. Greenpeace har också hjälpt till att sprida en negativ bild av kärnkraften.

Vindkraften, som inte hade någon större betydelse i Sverige före cirka år 2013 har tagit fart och vindkraftparkerna, med sin slumpmässiga funktion, har växt upp över landet. Just slumpmässigheten har i sin tur drivit fram behovet av batteriparkerna som på senare år också har börjat växa fram i landet, för att kunna kompensera för effektbrister som kan uppstå när vinden plötsligt mojnar.

Hur länge borde ett svenskt kärnkraftverk leva? Riksdagens livscykelanalys menar att ett kraftverk borde kunna drivas i 60 år, medan verkligheten visar på en reell livslängd på ~43 år. Och då finns Barsebäck inte med i medelvärdet. Även om man sträckte ut livslängden på de kvarvarande verken till 60 år skulle det inte betyda att man kom i närheten av att klara den effekt på 20 gigawatt som behövs för att försörja Sverige.

Utbyggnad

Här tänker sig olika organisationer att man skulle kunna bygga nya kärnkraftverk i Sverige. De politiska partierna vill helst bara bygga kring befintliga kraftverk, vilket är logiskt och billigast, eftersom kraftinfrastrukturen redan finns där, medan Liberalerna vill gå längre (se pilarna) och bygga där det behövs mera kraft, som i Barsebäck och på Gotland. Gotland har ständiga problem med kraftavbrott på kablarna från fastlandet. De 24 kommuner som kan tänka sig att skaffa 300 megawatts-verk visas med orange prickar. När dimmorna skingrats får vi se vilka som verkligen vill driva igenom byggena.

Den som personifierat utbyggnaden av små modulära reaktorer i Sverige, Janne Wallenius vid KTH, tror att det kommer en utbyggnadsvåg efter 2030 när Blykallas SEALER-reaktor blivit godkänd och serieproduktionen kan starta. Han spår en utbyggnad av 55 MW elektrisk effekt per månad fram till 2055. Det är just det som tycks vara framtiden, många små reaktorer som är lätta att massframställa, lätta att installera och kräver lite kylvatten. Samtidigt vinner man den fördelen att om en reaktor slutar fungera någonstans spelar det inte så stor roll om det finns tio till runt omkring som fortsätter att leverera. Redundans är alltid en stor fördel.

Se den röda kurvan i diagrammet.

I januari 2023 redovisade Tidningarnas Telegrambyrå en undersökning man utfört i landets kommuner, om huruvida de skulle kunna tänka sig finansiera kärnkraft i form av 300 megawatts småreaktorer. Av dem svarade 24 stycken, allt från Askersund till Östhammar, att de var för kärnkraft. Av naturliga skäl var det huvudsakligen kommuner i södra Sverige som svarade ja. Skulle detta gå i lås, skulle det bli ett tillskott på 7,2 gigawatt år 2055.

Se den gröna kurvan i diagrammet.

Ett av ja-argumenten var att man hade tillgång till kylvatten. För små reaktorer behövs ingen kuststräcka utan det räcker med en flod eller älv, men de flesta ja-kommuner ligger ändå vid kusten. Ett annat ja-argument var att kommunen befinner sig i ett område med mycket vindkraft och att man därför inte har tillgång till så mycket stabil kraft. Moderat-styrda kommuner var allmänt mera positiva än kommuner med annan politisk färg.

Kärnfull är en elleverantör som vill sträva mot 100 % kärnkraft i Sverige. Fortum och Kärnfull Next har ingått ett samarbetsavtal för att möjliggöra en utbyggnad av små modulära reaktorer i landet. Kärnfull Next har en projektportfölj som omfattar ett flertal små reaktorer och samarbetet med Fortum innebär att man tillsammans täcker in hela värdekedjan för nya reaktorer, från projektering och finansiering till byggnation och drift. Kärnfull puffar främst för General Electrics BWRX-300 som kan användas både havs- och landbaserat.

Fortum ångar vidare. I ett samarbete med Électricité de France (EDF) har de två energibolagen beslutat att utforska möjligheter till samarbete kring både små modulära reaktorer (SMR) och större kärnkraftverk i Finland och Sverige.

Även Vattenfall fortsätter att titta på kärnkraft, mest i riktning mot små reaktorer, samtidigt som man arbetar med kapacitetsutbyggnader vid de kärnkraftverk som redan är i drift. Ännu så länge är det bara en förstudie men om lagar och regler tillåter, vilket inte alls är klart i skrivande stund, kan det bli minst 600 megawatt vid Ringhals.

Se den ljusblå kurvan i diagrammet.

De som är emot en utbyggnad

Motståndarsidan har inte tappat andan heller. Där inga tekniska argument biter, fortsätter man med katastrofspekulationerna. Tjernobyl (som inte var en kärnkraftsolycka utan ett otillåtet experiment) och Fukushima (som inte heller var en kärnkraftsolycka utan en tsunami) kan fortfarande användas som röda skynken för de grupperingar som saknar tekniska och historiska kunskaper.

Miljöpartiet jobbar oförtrutet mot kärnkraft och menar att utbyggnadsbeslutet är ”pinsamt” och vill ha mera vindkraft. Lorenz Towatt (MP) skriver 2022-01-03 på Twitter att ”Det är så kul med kärnkraftshögermän som låtsas att vi i MP motarbetat kärnkraft ”i smyg” för att sedan skylla på marknaden. Löjligt. Jag tar hemskt gärna cred för nedlagd kärnkraft. Utan MP hade nog flera av de nedstängda reaktorerna rullat vidare.”

Och så har vi de strålrädda (elöverkänsliga). Naturvårdsverket skriver att ”förslaget att växelströmsledningar som är avsedda för en spänning om 130 kV eller högre som utgångspunkt skall byggas som luftledning är bristfälligt motiverat. Även kriterierna för när markkabel skall utredas och användas är oklara.” Man betonar vikten av att hänsyn tas till påverkan av människors hälsa och riskerna för skadlig strålning från luftledningar och deras påverkan på miljön. Ulrike Heie är Centerpartiets 1:e vice gruppledare och ordförande för Studieförbundet Vuxenskolan. I en motion skriver hon att Regeringen ska informera myndigheter om att elöverkänslighet är ett erkänt funktionshinder (vilket det inte är enligt Socialstyrelsen). Enligt Heie håller ”livsutrymmet för elöverkänsliga personer på att försvinna” när det byggs mobilmaster runt om i landet. För att inte tala om kärnkraftverk – att det inte kommer ut någon strålning ur dem är inte så viktigt.

Greenpeace vill fasa ut kärnkraften och gör skrämselpropaganda med gula skyltar och gasmasker. De skriver ”Kärnkraft är en problematisk energiform” och fortsätter ”Greenpeace har i den globala rapporten Energy[R]evolution visat att världen till och med 2050 kan ställa om till förnybar energi och därmed fasa ut farlig kärnkraft”.

Den socialistiska tidningen Flamman motarbetar också kärnkraften. Krönikören Laila Vianden skriver: ”Moderaternas minikärnkraftverk är teknikoptimistiskt mumbojumbo” Den politiska inriktningen är klar när Stefan Sigfried skriver: ”EU-eliten vägrar importera rysk olja och gas”. Jan Strömdahl, ordförande i Folkkampanjen mot Kärnkraft-Kärnvapen skriver också: ”Vi måste hjälpa andra länder att befria sig från kärnkraft” ... ”Sverige måste hjälpa Polen och andra länder att inte hamna i kärnkraftsträsket”.

Osäker avslutning

En dag, när den politiska dimman har skingrats och papperen ligger på bordet, kan riktigheten i denna artikel verifieras.

Läs mer om de 24 kommunerna som är positiva HÄR!