Det kommer att bli världens största havsbaserade vindkraftpark om den börjar byggas i dag, de 500-700 vindkraftverken som går under namnet Blekinge Offshore. I Hanöbukten utanför Karlshamn kommer möllorna att stå utplacerade och skymtas från Karlskrona till Simrishamn.
Det är överraskande nog inga energijättar som driver vindkraftprojektet utan det nybildade företaget Blekinge Offshore AB. Ett företag som till 60 procent ägs av vindkraftsprojektören Eolus Vind AB - en projektör som specialiserat sig på att sälja vidare nyckelfärdiga vindkraftsprojekt till andra projektörer - och ett enmansbolag, Vingkraft AB. Vingkrafts vd, eldsjälen Anders Nilsson initierade projektet för två år sedan och inledde då ett samarbete med Eolus Vind och konsulten Robert Johannesson på Sweco Environment.
Det är alltså en mycket snäv och inte över hövan kapitalstark grupp som driver det som kan bli världens största vindkraftpark.
– Ägarstrukturen kommer att förändras. Nu är vi en tajt grupp för att jobba snabbt, effektivt och målmedvetet, förklarar Anders Nilsson.
Nya, starka finansiärer kommer att bredda ägarbilden, säger han som redan har kontakt med flera intressenter, men vill inte avslöja vilka. De 500-700 vindkraftverken ska tillsammans få en effekt på ca 2500 MW med en beräknad produktion av ca 8 TWh el.
8 TWh vindkraftsel
Som jämförelse är den hittills största havsbaserade vindkraftsparken, Thanet Offshore Wind Farm som Vattenfall härom månaden byggt färdig utanför Englands sydkust, i storleksordningen 100 turbiner med en sammanlagd effekt på 300 MW.
Förmodligen kommer Blekinge Offshore att bestå av en kombination av vindkraftverk av olika storlekar, med som minst 3 MW-verk. 8 TWh är som jämförelse mer än vad de två nedlagda kärnreaktorerna i Barsebäcks kärnkraftverk producerade tillsammans. Och det är en tredjedel av Sveriges vindkraftsmål fram till 2020.
För att få plats med så många vindkraftverk vill Blekinge Offshore disponera en yta på ca 200 kvadratkilometer i Hanöbukten.
Avgörande faktorer
Även om regeringen sagt att den vill göra det lättare att få tillstånd för att bygga vindkraftverk är tillståndsprocessen fortfarande lång och snårig. Miljökonsekvensbeskrivningen är en diger lunta på 1200 sidor som Robert Johannesson skrivit ihop och som under hösten skickas in till Miljödomstolen och regeringen.
– Det här är en lång process, särskilt med hänsyn till storleken. Det finns inget projekt i världen i den här storleksordningen, betonar han.
Flera faktorer har styrt in valet av vindkraftsetableringen till Hanöbukten. Med en medelvind på ca 8 m/sek är vindförhållandena gynnsamma. Dessutom är det relativt grunt, 15-40 meter, vilket är en förutsättning för att resa upp vindkraftverk till havs till en rimlig kostnad.
– Platsen ligger också långt från kusten, cirka 1 mil och 5 kilometer från Hanö. Det balanserar intrycket från land. Samtidigt måste vindkraftparken ligga nära en hamn, så den ligger på bästa tänkbara avstånd, säger Robert Johannesson.
Parallella ledningar med Polenkabeln
En annan avgörande faktor är att det finns en befintlig anslutningspunkt av elkraften till en 400 kV-ledning vid närliggande Karlshamnsverket, som är ett oljekondenskraftverk som bara används som reservkraftverk. Ledningarna in till land kommer att förläggas parallellt med Polenkabeln.
– Det här är den absolut bästa anslutningspunkten i södra Sverige. Om Sverige ska ha en chans att nå sina vindkraftsmål måste vi utnyttja befintlig elinfrastruktur. Det är en grundläggande pusselbit, betonar Anders Nilsson.
Andra parametrar man tittat på är hur området påverkar fågelsträcken och sjöfarten. Sjöfartsverket är positivt inställda till projektet eftersom det inte kommer att påverka sjöfarten nämnvärt. De flesta båtar rundar området och den lågfrekventa sjöfarten gör att området även är attraktivt för en annan aktör - försvaret.
Mitt i försvarets övningsområde
Området ligger mitt i ett av försvarets övningsområde och försvaret är inte särskilt förtjusta i projektet. Försvarets motstånd är nu det största hindret för projektet sedan både Karlshamns och Sölvesborgs kommuner stödjer det.
Men att försvaret skulle ge upp sitt övningsområde utan strid är föga förvånande. Anders Järn, Försvarsmaktens informationsansvariga för infrastrukturfrågor, reagerade med just förvåning när han först fick se förslaget.
– Det ligger mitt i vårt övningsområde! Vi har sagt att vi inte kan acceptera projektet med föreslaget läge och omfattning. Vi tycker det är olämpligt att bygga här utifrån våra verksamheter, säger han och räknar upp en rad verksamheter som försvaret har i närheten, inklusive en JAS-division.
Men enligt Anders Nilsson är försvarets verksamheter i det “enormt stora” övningsområdet “av sådan art att de absolut kan anpassas med en i samråd utformad vindkraftspark”. Ett exempel på övning som utförs i övningsområdet är skjutning mot luftbogserade mål - flygplan som drar ballonger efter sig. Det är en verksamhet som är både ytflexibel och anpassningsbar, påpekar Anders Nilsson. Han tolkar det som ett positivt tecken att ett annat närliggande vindkraftsprojekt, Taggen, nyligen vunnit försvarets acceptans trots att det inkräktar på ett av deras permanenta, fasta skjutövningsområden, till skillnad från detta som alltså är mer flexibelt.
“Relativt oförenliga verksamheter”
Robert Johannesson har svårt att förstå att försvaret kan vara så negativt inställda till projektet.
– Försvarets uppgift är att se till så att det civila samhället fungerar, inte att bromsa utvecklingen, säger han.
Är en kompromisslösning möjlig?
– Det är relativt oförenliga verksamheter. Jag tror inte att de vill att vi ska köra runt med våra båtar i området överhuvudtaget, säger Anders Järn som påpekar att området även används av marinen.
Men Anders Nilsson tror på en kompromisslösning.
– Det våra experter har kommit fram till är att det går att hitta en kompromiss om man bygger ut projektet i etapper och utreder hur påverkan blev.
Anders Nilsson berättar att försvarets första yttrande över förslaget var väldigt detaljerat. Det menar han var bara bra eftersom det gav dem möjlighet att anlita experter inom motsvarande områden för att utreda försvarets alla invändningar och kunna sätta sig in i problematiken.
Anders Järn tycker det är lite märkligt att Blekinge Offshore inte begärt några förtydliganden till försvarets yttranden.
– Vi har inte haft någon dialog, kanske nöjer de sig med de svar de fått och driver ändå projektet vidare, säger han.
Anders Nilsson svarar att de först ville bli klara med alla utredningar - fiskeriutredningar, bottenundersökningar med mera - för att få en bra bild av hur det är lämpligt att bebygga området och i vilken ordning. Han hoppas att de med den informationen som grund ska kunna föra en konstruktiv dialog med försvaret och hitta en kompromisslösning.
