Kan man vara miljöaktivist och ändå för kärnkraft? Borde inte logiska följden av olyckan i Fukushima bli att vi söker andra sätt att möta världens ökande behov av energi? Oscarsnominerade regissören Robert Stone ställde sig de frågorna, resultatet blev dokumentärfilmen Pandora's Promise (http://pandoraspromise.com/) som visades nyligen på Hotel Rival i Stockholm.
Journalisten Chris Cline har sett filmen. Här nedanför kan du läsa hans recension:
– Det är synd att så få människor tittar på dokumentärfilmer och att så få politiker ägnar uppmärksamhet åt dem, eftersom uträknat denna film har makt att förändra vårt sätt att se på kärnkraften. För de flesta av oss är det en fråga som vi redan har en bestämd uppfattning om, men genom att presentera noggrann fakta och ställa kontroversiella frågor, finner filmaren Stone hopp inför framtiden. En annan fråga är dock om vi vill lyssna på honom, skriver Cline.
Det paradoxala består av att liberalerna har sedan länge förkastat kärnkraften medan den har förordats av de konservativa, trots att de förhåller sig precis tvärtom när det gäller miljöfrågorna. Den vetenskapliga sanningen är att kärntekniken förmodligen är den enda chansen för mänskligheten att undvika de värsta följderna av de klimatförändringar som människan har skapat, eftersom kärnkraften är det absolut renaste och säkraste sättet att producera energi. Problemet är att allt det vi har fått höra har varit vilseledande. Eftersom världen behöver öka energiproduktionen snabbt, består det enda hållbara alternativet till kärnkraften av förbränning av kol och olja, energislag som dödar miljontals människor varje år samtidigt som fossila utsläpp oåterkalleligen förstör vår planet.
Med hjälp av arkivmaterial, grafik och mycket trovärdiga experter, motbevisar Stone grundligt de falska uppgifter som vi alltid har trott på och som vi alltid har betraktat som oljebolagens propaganda.
Kärnreaktorer producerar inte avfall, är ett centralt tema i filmen. Istället återvinns avfallet, en hårdsmälta är inte möjlig i dagens moderna reaktorer och radioaktiv strålning runt ett kärnkraftverk är faktiskt mycket lägre än under en flygresa över Atlanten. Genom att besöka olycksplatser såsom Fukushima, Tjernobyl och Three Mile Island, påvisar Stone att dessa olyckor, som berodde bland annat på äldre teknik, inte har lämnat kvar så mycket strålning som vi trodde.
Oavsett om vi tror på varje påstående i den här filmen, är poängen uppenbar. Om vi behöver mer energi, varför är vi så ovilliga att använda oss av det säkraste och enda rena alternativet vi har?
I filmen ifrågasätts våra antaganden av sådana kärnkraftsforskare, politiker och inte minst aktivister som har bytt sida. Deras uttalanden lämnar visserligen kvar en hel del tvivel hos oss om vilken väg vi bör ta. Men det mest deprimerande faktum är att filmer som denna vanligtvis inte ändrar någonting. Fråga bara Al Gore, som lyckades väcka intresset för Kyotoprotokollet med sin Oscar-vinnande film ” En obekväm sanning”. Sedan dess har vi sett hur alla inblandade har vägrat att uppfylla sina löften. Det är politiker som utgör problemet, inte kärnkraften.
av Rich Cline
Övers. Markku Björkman
Se filmen här: http://pandoraspromise.com/category/news#/see-the-film
