I ett stort reportage i Nordisk Energi presenteras läget för det mödosamma, fascinerande och kostsamma arbetet med att förverkliga det som brukar kallas för framtidens energi, fusionskraften.
Alarik Haglunds omfattande genomgång visar att ett genombrott i att tämja fusionskraften och kommersialisera den rycker allt närmare i tiden. Det betyder att de barn som föds idag har goda chanser att fira sin 30-årsdag samtidigt som ett fusionskraftverk sätts i kommersiell drift någonstans på jorden, kanske i Storbritannien, i Kina eller i USA.
Det skulle innebära att jordens växande befolkning fick tillgång till en närmast outtömlig energikälla, delvis utvunnen ur vanligt havsvatten, som ju finns lättillgängligt i ofantliga mängder, en helt ren energikälla, utan utsläpp av koldioxid, avfallssnål och helt säker.
Detta kan naturligtvis kännas väl optimistiskt. Fusionsforskningen har tidigare ständigt dragit ut på tiden. Det har visat sig svårare än man trott att hålla det heta fusionsplasmat stabilt länge nog för att sätta igång den självgående fusionsprocessen, samma process som sker inne i solen. Men faktum är att stora forskningssatsningar på flera håll i världen just nu bygger upp för det som i en relativt snar framtid kan utvecklas till rena kapplöpningen för att bygga planetens första kommersiella fusionskraftverk.
Framför allt är det två tekniska system som tävlar, magnetfusionen, i första hand den så kallade Tokamaken med 100-miljardersbygget, ITER, som topprojekt, och den ”billigare” laserfusionen, som det satsas friskt på bland annat i USA och Storbritannien.
ITER-projektet i Cadarache i södra Frankrike, världens största forskningssatsning just nu, som hittills överlevt både finanskris och vissa tidiga samarbetssvårigheter, är samtidigt ett fredsprojekt, unikt i sitt slag. Här samarbetar länder som Ryssland och Kina med USA och EU för att lösa dessa stora tekniska utmaningar och ge världen tillgång till fusionsenergin.
Vid National Ignition Facility (NIF) utanför San Fransisco i USA har under 10 år byggts upp en jätteanläggning för 25 miljarder, större än en olympisk arena, där kraftiga laserstrålar skall beskjuta bränslekorn i syfte att nå fusionsförhållanden. I England, nära den omtalade försöksanläggningen, JET, satsas nu stort på HiPER, som är ett internationellt laserfusionsprojekt liknande det i USA med 11 inblandade länder. Här ligger fokus på att bygga en kommersiell reaktor som skall kunna börja operera i början av 2020-talet.
Fusionsreaktorn kan också komma att bli mycket mer än en energiproducent. De extremt höga temperaturerna kan möjliggöra återcirkulering av materia och avfall i en framtida fusionsugn och ge hållbarhetstanken ett nytt innehåll. Och plötsligt känns det bara så tydligt. Det är med nya teknologier, forskning och utveckling, som människan kan ta sig vidare och lösa dagens problem. Att stanna upp, spara och rikta in sig mot lägre nivåer av teknologi har aldrig varit en framkomlig väg.
ARTIKELN FRÅN NORDISK ENERGI KAN LÄSAS HÄR