Nu inleds det sjätte Umeå Renewable Energy Symposium, som äger rum vid Umeå universitet 17-19 mars. I år är bland annat Artificiell fotosyntes ett deltema.
Johannes Messinger och hans forskargrupp utvecklar ett lövliknande membran som ska förvandla solljus till miljövänligt bränsle i form av vätgas. Kanske kan det bli en del av lösningen på världens energiproblem.
– Under de två sista åren har vi gjort goda framsteg med att utveckla många av de enskilda komponenterna som behövs för ett artificiellt blad. Samtidigt som vi behöver fortsätta att förbättra dessa delar så är den största utmaningen just nu att få delarna att arbeta effektivt tillsammans under en längre tidsperiod, säger Johannes Messinger, professor i biologisk kemi vid Umeå universitet.
Johannes Messinger är ett välkänt namn inom fotosyntesforskningen. I sitt labb håller han tillsammans med en grupp forskare, bestående av kemister, fysiker och fysiologer, på att utveckla ett membran som när det läggs i vatten och utsätts för solljus kan spjälka vattnet och bilda vätgas och syrgas.
Metoden går i korthet ut på att härma naturens fotosyntes. Solljuset absorberas av pigment eller halvledare, som sedan skapar positiva och negativa laddningar från solljuset. Laddningarna ska sedan separeras så att de positiva samlas på den ena sidan och de negativa på den andra sidan, av membranet. När de positiva och negativa laddningarna träffar på katalysatorer på membranytan sker kemiska reaktioner som leder till att vattnet spjälkas och vätgas och syrgas bildas.
Två av Johannes Messingers doktorander, Håkan Nilsson och Sergey Koroidov, disputerar i slutet av veckan. De har ägnat sig åt vattenspjälkningsprocessen i fotosystem II och tagit fram fler pusselbitar om hur detta i detalj fungerar.
Doktorandernas arbete är grundforskning om hur fotosyntesen fungerar, men parallellt med kartläggningen av den naturliga fotosyntesen arbetar alltså forskarna med en artificiell process.
