Cypern, Libanon, Egypten och Israel har iordningställt en ny serie av nyttjandetillstånd av naturgas. De stora naturgastillgångarna som har upptäckts utanför Medelhavet östra kustområden under de senaste åren har fört regionen i fokus för internationellt intresse.
De senaste månaderna har varit särskilt livliga i och med att Libanon, Egypten, Cypern och Israel har samtidigt utfärdat nya prospekteringslicenser.
Israel Natural Gas Lines har meddelat att den rörledning som byggs för närvarande i området Sdom vid Döda havet kommer att leverera gas från Tamar-reservoaren till privatkunder i Jordanien från 2017. En andra rörledning ska byggas i Beit Shean och leverera gas från Leviathan-reservoaren till jordanska National Electric Power Company (NEPCO).
Det amerikanska geovetenskapliga institutet beräknade redan 2010 att östra Medelhavsområdet, som omfattar Israels, Gazaremsans, Libanons, Syriens och Cyperns territorialvatten, innehåller minst 3450 miljarder kubikmeter naturgas och 1,7 miljarder fat olja.
Dessa reserver kommer sannolikt att ha stora geopolitiska, ekonomiska och miljömässiga konsekvenser. Upptäckten av naturtillgångarna har gett dessa länder, som tidigare har varit helt beroende av energiimport, en utmärkt möjlighet att utveckla egna gasfält, uppnå energiautonomi och tjäna pengar genom att exportera gas till andra länder.
Potentialen hos gasfälten medför också utmaningar, såsom konkurrens om nya avlägsna marknader, som lockar starka internationella operatörer. Länderna konfronteras även med nya tekniska svårigheter när det gäller att bygga upp infrastruktur för gasexport och bemästra kommersiella och geopolitiska frågor.
Representanter för globala gasindustrin meddelade att konkurrens inte nödvändigtvis uppstår mellan de rörelsedrivande bolagen, men däremot mellan de länder som vill engagera dessa företag. Frågan är vilken överenskommelse länderna kommer att erbjuda, hur tillmötesgående de är när det gäller att bidra till kostnaderna. Hur stor är landets eller företagets marknad och kommer länderna att kunna garantera statliga och stabila regler.
Länderna i regionen har olika utgångspunkter och deras tillgångar befinner sig på olika utvecklingsstadier. Libanon planerar att tilldela 10 marina licenser, men har ett bristande regelverk och hittills har den politiska oron i landet försenat licensernas utfärdande.
Nu, efter försäljningen av Karishs och Tanins fyndigheter till Energean, fruktar libaneserna att när gasen kommer att pumpas ut töms även andra gas ådror, som ligger synnerligen nära tillgångarna i Karish och att ett sådant missöde skulle kunna påskynda offentliggörandet av andra licensanbud i detta område.
Gasutvinningen pågår i en mycket större skala i Egypten, Cypern och Israel, men dessa länder skiljer sig från varandra i utveckling, konsumtion och intressen.
Gasresurserna som upptäcktes i israeliska och cypriotiska territorier är tillräckliga för att uppfylla ländernas behov för de kommande 30 åren med ett rikligt överskott även för export, vilket tvingar Egypten att importera gas trots att landet bevisligen har 3000 miljarder kubikmeter gas på havsbotten, vilket är tre gånger mer än Israels reserver.
Europeiska energijättarna BP och ENI meddelade i juni att de upptäckt gas utanför Egyptens kust. ENI bedömer att den nya upptäckten kommer att öka volymen av gas i området runt Nooros till 70 miljarder kubikmeter. Denna upptäckt kan bifogats till upptäckten i Zohr, som rapporterades av ENI i augusti 2015 och som innehåller uppskattningsvis 850 miljarder kubikmeter.
Egypten producerar för närvarande 40 miljarder per år och behöver ytterligare 10-20 miljarder kubikmeter för sina egna behov. Därför importerar landet 13 miljarder kubikmeter flytande naturgas (LNG) årligen.
Egypten behöver importera gas på grund av ett regeringsbeslut som ledde till att gaspriserna sjönk avsevärt, vilket tvingade energibolagen att stoppa sin verksamhet, med snabbt fallande gasproduktion som följd. Egyptens målsättning är att gasproduktionen når ikapp med den lokala konsumtionen under åren 2020-2021.
Israels möjligheter att exportera gas till Egypten ansågs goda för ett tag, men de avsiktsförklaringar som undertecknats mellan de två länderna har ännu inte lett till något slutligt avtal. Däremot verkar Cypern vara en mer realistisk källa för import, men de nya upptäckterna i Egypten kan dock fortfarande utgöra en grund för samarbete med Israel om det byggs lämplig infrastruktur för gasexport till Europa och Asien.
I konkurrens med Israels gasfält Leviathan och Tamar har Cypern en viss fördel av att landet behöver endast begränsade mängder gas för sin egen konsumtion. Cypern står inte under samma tryck att behålla gasen i landet som Israel gör och har därmed större flexibilitet när det gäller bestämmandet av gaspriser.
Yitzhak Tshuva, som kontrollerar Delek Group, berättade vid en nyligen genomförd analytikerkonferens att mer gas finns inom Israels ekonomiska zon. Vidare sa han att den regionala gasen skulle bygga fred mellan Israel och dess grannar.
