En arbetsgrupp, som arbets- och näringsministeriet tillsatt, har bedömt att en modell som baserar sig på investeringsstöd, produktionsstöd eller gröna certifikat bäst skulle kunna bidra till att uppnå de mål som satts upp för ett nytt stödsystem för förnybar energi. Gruppen begrundade dessutom konkurrensutsättningen som en del av det nya stödsystemet. Arbetsgruppen överlämnade nyligen sin rapport till näringsminister Olli Rehn.
− Det behövs ett stödsystem för förnybar energi som är flexibelt i olika marknadssituationer och som kan hjälpa oss att nå våra ambitiösa mål men så att vi inte betalar ett överpris för den producerade energin, konstaterade minister Rehn när han tackade arbetsgruppen och dess ordförande Anja Liukko.
Arbetsgruppen utredde stödsystem för förnybar elproduktion i industriell skala samt samproduktion av el och värme (kraftvärme). En av utgångspunkterna för utredningen var att också bedöma hur målen för ökning av andelen förnybar energi och självförsörjningsgraden bäst ska kunna nås på ett teknikneutralt och kostnadseffektivt sätt, men så att förutsättningarna för långsiktig utveckling av nya tekniska lösningar och projekt för förnybar energi samtidigt kan säkerställas. Ett ytterligare mål var att hitta ett stödsystem som är klart och konsekvent och som möjliggör en effektiv övervakning och förvaltning av de stöd som beviljas.
Enligt arbetsgruppen lämpar sig ett prövningsbaserat investeringsstöd särskilt för försöksprojekt och för kommersialisering av ny energiteknik samt i begränsad omfattning även för vissa andra typer av projekt som inte omfattas av systemet för utsläppshandel. Systemet för stöd till produktion av el med skogsflis är kostnadseffektivt och främjar ersättandet av torv med skogsflis i kraftvärmeproduktionen.
Ett teknikneutralt system för produktionsstöd som baserar sig på anbudsförfarande skulle vara ett kostnadseffektivt sätt att säkerställa att kapaciteten för produktion av el med förnybara energikällor ökar och att investeringar görs i Finland.
Ett sådant system för produktionsstöd skulle också, enligt arbetsgruppen, vara ett effektivt sätt att säkerställa att stödnivån är så låg som möjligt. Det är möjligt att göra systemet flexibelt och sådant att det snabbt reagerar på ett ökat behov av förnybar energi. Det kan genomföras på många olika sätt och det valda förfarandet kan utvecklas på basis av gjorda erfarenheter. Systemet ska finansieras via statsbudgeten.
Ett system med certifikat skulle fungera på marknadens villkor när man först fattat ett politiskt beslut om målnivån för skyldigheten. Med hjälp av det kan målet för ökning av andelen förnybar energi uppnås på ett kostnadseffektivt sätt. I ett gränsöverskridande system styrs investeringarna till det ställe där det är mest kostnadseffektivt att genomföra dem och där också andra förutsättningar är gynnsammare.
Det är inte säkert, skriver arbetsgruppen, att investeringarna skulle göras i Finland. Systemet är i princip teknikneutralt, men inbegriper samtidigt en risk för att stödet är för högt. Det skulle finansieras av elanvändarna. I ett system med certifikat utsätts projektutvecklaren för risk som gäller utvecklingen av både marknadspriset på el och certifikatspriset. En hög risknivå ökar behovet av stöd. Det är inte möjligt att genomföra systemet enligt en snabb tidtabell.
