EU:s definition av vad som får kallas grön vätgas och dess derivat möter allt hårdare kritik från industrin. Under konferensen Investing in Hydrogen 2025 i London samlades energibolag och projektutvecklare för att diskutera lagstiftningen – och flera uppmanade EU att se över reglerna.
Bakgrunden är de delegerade akter som EU-kommissionen antog 2023, vilka fastslår kriterierna för så kallade RFNBO – ”renewable fuels of non-biological origin”. Reglerna omfattar krav på additionalitet, tidsmässig samordning och geografisk korrelation. Syftet är att säkerställa att el som används i elektrolysörer verkligen kommer från nya förnybara källor och inte tränger undan grön el från elnäten, vilket annars skulle kunna ersättas av fossil kraft.
Växande kritik mot EU:s RFNBO-definition
Från 2028 måste vätgasprojekt som använder kraftköpsavtal (PPA) visa att elen kommer från nya förnybara anläggningar. Undantag gäller endast för äldre kontrakt fram till 2038. Dessutom krävs att kraftproduktionen sker i samma budområde som vätgasproduktionen, med månadsvis verifiering, och från 2030 ska el och vätgasproduktion ske inom samma timme.
Enligt industrin gör dessa krav projekten betydligt dyrare och svårare att genomföra.
– Allting börjar med efterfrågan. Efterfrågan finns bara om vi har rätt sorts reglering. Vi behöver gå enklare och mer pragmatiskt tillväga med RFNBO-reglerna, sade Hamead Ahrary, försäljningschef på det Berlinbaserade gasbolaget SEFE.
Industrin: reglerna hotar investeringar
EU:s mål är att senast 2030 ersätta 42 procent av industrins gråa vätgas med RFNBO samt att 1 procent av transportsektorns bränslen ska bestå av samma kategori. Men enligt flera aktörer är reglerna för snäva för att dessa mål ska kunna nås.
– Vi måste också öppna dörren för andra typer av vätgas, särskilt blå vätgas. Jag säger inte det för att jag representerar gasindustrin, utan för att vi behöver ett pragmatiskt synsätt: varje steg mot minskade utsläpp är bättre än inga steg alls, fortsatte Ahrary.
Liknande synpunkter framfördes av Franz Helm, chef för österrikiska Verbund. Han menar att en mer flexibel linje är avgörande för att locka investeringar.
– Vi vill driva på regleringen i en mer industrivänlig riktning. Vi måste få in mer flexibilitet i produktionskraven för RFNBO, sade Helm.
Risk för osäkerhet – men också svenska konsekvenser
Alla delar dock inte kritiken. Markus Exenberger, chef för H2Global Foundation, varnade för att en alltför snabb uppluckring av reglerna kan skada marknadens stabilitet.
– Varje gång en politiker skickar brev till Bryssel och kräver lättnader eller förändringar av reglerna, väntar investerarna på att se vad som händer. Ingen vill ta risken att bli först ut och missgynnas, sade han.
Exenberger betonade samtidigt att frågan måste hanteras skyndsamt.
– Vi behöver den här debatten, men vi måste föra den på ett pragmatiskt sätt. Efter tre års diskussion är det tydligt att vi måste importera vätgas – men vi måste också ha så mycket produktion som möjligt här i Europa, tillade han.
En särskild utmaning gäller producenter utanför EU. Kravet på att el och vätgasproduktion ska ske i samma budområde gör det svårt för länder med andra elsystem att exportera vätgas som uppfyller EU:s definition.
För Sverige kan utvecklingen få direkt betydelse. Industrisatsningar som Hybrit i Luleå och H2 Green Steel i Boden är beroende av stora mängder grön vätgas för att kunna producera stål utan kol. Strikta regler kring när och var vätgasen får produceras kan öka kostnaderna rejält och påverka konkurrenskraften internationellt.
– Sverige har redan ett elöverskott i norr som gör det möjligt att koppla elektrolysörer direkt till vind- och vattenkraft. Men om EU:s krav gör att tids- och platskriterierna blir för snäva kan även svenska projekt tappa fart, säger en energiexpert med insyn i projekten.
Vätgasens roll i Europas energiomställning
Debatten visar hur komplicerad frågan om vätgas har blivit i EU:s energiomställning. På papperet är vätgasen en nyckel till att avkarbonisera industrier som stål, kemi och transport, där elektrifiering är svår. Men industrins företrädare menar att de strikta EU-reglerna riskerar att bromsa investeringar i ett skede då snabb utbyggnad vore avgörande.
Samtidigt har EU-kommissionen redan aviserat att unionen kommer att subventionera även lågutsläppsvätgas som inte uppfyller de strikta RFNBO-kraven vid nästa auktion inom Europeiska vätgasbanken. Detta kan öppna dörren för blå vätgas eller andra varianter med lägre klimatavtryck än dagens fossila alternativ.
Frågan är därmed inte om, utan hur, EU kommer att justera sina regler för att balansera klimatmål, industrins behov och internationell konkurrenskraft – något som blir avgörande även för svensk industri.
Faktaruta: EU:s RFNBO-regler
- Antogs: 2023 genom två delegerade akter.
- Additionalitet: Elen måste komma från nya förnybara källor. För PPA gäller kravet från 2028.
- Tidskorrelation: Från 2030 ska el och vätgasproduktion ske inom samma timme.
- Geografisk korrelation: Produktion måste ske i samma budområde.
- Mål: 42 procent av industrins grå vätgas ska ersättas av RFNBO till 2030.
Källa: Investing in Hydrogen 2025, Reuters, Hydrogen Insight
