De senaste årtiondena har elmarknaderna i Europa blivit alltmer decentraliserade. I USA har utvecklingen gått åt motsatt håll. Frågan är vad som är mest effektivt för att hantera utmaningar kopplade till elförsörjningen framöver?
Vid 1990-talets slut började de amerikanska elmarknaderna att avregleras. Förhoppningen var att det skulle leda till lägre elpriser, men i stället blev det ofta tvärtom. Kalifornien, som var en av de första staterna att avreglera, hamnade i en elförsörjningskris med både elbrist och kraftigt höjda elpriser som följd.
"Vissa elproducenter utnyttjade systemet till max, vilket så småningom ledde till en marknadskrasch"
– Vissa elproducenter utnyttjade systemet till max, vilket så småningom ledde till en marknadskrasch. Värst var det i Kalifornien men även andra elmarknader i USA påverkades. På grund av allt detta övergick man till en centraliserad marknad i början av 2000-talet, säger Pär Holmberg, docent vid Institutet för näringslivsforskning.
Decentralisering i Europa
I Europa ser det lite olika ut från land till land, men decentraliseringstrenden är ändå tydlig. Även länder som tidigare haft mer centralt styrda marknader, såsom Storbritannien, Irland, Spanien och Italien, har rört sig mot en ökad decentralisering inspirerad av de nordiska elmarknaderna.
"I Norden har vi en elproduktion som passar bra ihop med decentralisering"
– I Norden har vi en elproduktion som passar bra ihop med decentralisering. Här har marknaden också fungerat ganska väl, vilket har gjort att den blivit en rollmodell för övriga Europa.
Decentraliserad produktionsplanering bygger på att elen främst säljs och köps med korta tidsmarginaler och utan bindning i långa kontrakt, en så kallad spotmarknad. Handeln på spotmarknaden bestämmer hur mycket el som ska produceras inom varje elområde, och producenterna avgör själva från vilka anläggningar elen ska levereras.
Koordinationsproblem, till exempel i mer komplicerade anläggningar som vattenkraftverk längs en älv, löses med justeringar på intradaghandeln och med interna justeringar hos producenterna.
Stor andel termisk energi
På centraliserade spotmarknader bestämmer systemoperatören hur mycket och när varje anläggning ska producera elen, bland annat med hänsyn till detaljer i nätet och systemet. De besluten bygger dels på kostnadsinformation från producenterna, dels på information om nätkapacitet. Huvuddelen av den fysiska (icke-finansiella) handeln sker på spotmarknaden dagen före leverans.
– I USA har man kommit fram till att det mest fördelaktiga på kort sikt är en centraliserad marknad. Det beror på att de har en stor andel termisk, och därmed trögrörlig, produktion och ganska dålig infrastruktur.
Anläggningar för termisk produktion, som exempelvis kärnkraft, värmekraft och vätgas, har långa och kostsamma ställtider. Eftersom de inte är så flexibla koordineras de bäst med hjälp av centraliserad planering. Detsamma gäller för ett elnät med begränsningar, till exempel flaskhalsar i elnäten.
"Framför allt har vi mer komplicerade anläggningar, såsom vindkraftverk eller en serie vattenkraftverk längs samma älv"
– I Europa, och särskilt i Norden, skiljer sig förutsättningarna en hel del från de amerikanska. Framför allt har vi mer komplicerade anläggningar, såsom vindkraftverk eller en serie vattenkraftverk längs samma älv. Ofta är dessa alltför komplicerade för att hanteras effektivt på en centraliserad elmarknad. Med decentraliserad styrning blir det lättare att justera produktionsplanerna, vilket är positivt för den typen av anläggningar.
– Man löser inte problemet med koordineringen på spotmarknaden, men man har däremot den så kallade intradaghandeln för att göra justeringar och rätta till eventuella misstag.
Något som också talar för decentraliserade marknader är att elen blir en standardiserad produkt som är lättare att handla, justera och prissäkra. Det bäddar i sin tur för lägre risker och säkrare investeringar.
Men även om fördelarna med decentralisering är många i Sverige och i Norden finns det förstås också potentiella nackdelar. Systemet är till exempel inte så effektivt när det gäller att hantera begränsningar i elnätet.
– I Sverige har nätet blivit sämre och räcker inte riktigt till. Nu ska det på kort tid in väldigt mycket mer produktion och konsumtion, vilket gör att vi börjar nå bristningsgränsen och riskerar att närma oss det problem man hade i USA på 1990-talet. Möjligen skulle det kunna tala för en centralisering.
Fortsatt decentralisering
Men Pär Holmberg tror ändå mest på en fortsatt decentraliserad marknad, om än med större hänsyn tagen till flaskhalsar under spot- och intradaghandeln. Det viktigaste för en fungerande elmarknad är att den är effektiv, annars blir det dyrt för konsumenterna i slutändan menar han.
"Långsiktigt är det antagligen det mest effektiva"
– Decentralisering innebär större risk för tillfälliga svackor, men långsiktigt är det antagligen det mest effektiva, säger Pär Holmberg.
Källa: Vattenfall