I en debattartikel i Svenska Dagbladet den 20/6 skriver Axel Holmberg, VD för Ingrid, ett företag som vill sälja batterilösningar, om batterilösningarnas användbarhet och fördelar.
Axel Holmberg argumenterar för att det behövs mer batterier i Sverige. Inte minst genom att peka på ett exempel från Kalifornien där – allt enligt Holmberg – batterilagren under ”kvällstoppen” en kväll i mars i år, levererade 12 GW el. Och allt det där hade man laddat med solenergi under dagen. Han säger också att batterilagring nu är själva ryggraden i elförsörjningen där.
Att lagra el motsvarande 12 GW under ”kvällstoppen” (fyra timmar?) ger ett lagringsbehov om 48 GWh eller 48 000 000 kWh. Ett rejält elbilsbatteri har en kapacitet om cirka 100 kWh. De där 48 000 000 kWh motsvarar alltså 480 000 bilbatterier. Nu är inte lagringsbatterier desamma som bilbatterier men man ska komma ihåg att avseende råmaterial och tillverkningskapacitet så konkurrerar de på samma marknad. Hursomhelst, batterier som kan lagra 48 GWh kommer att kosta en bra slant, upp emot 50 miljarder om man utgår från att 1 kWh kostar SEK 1 000. Normalt pris i Sverige för en villainstallation ligger på det tredubbla men förmodligen kommer man billigare undan för en så här pass stor anläggning.
Frågan är också hur relevant Kalifornien är för svenska förhållanden. På sydliga breddgrader som Kalifornien eller Spanien ligger effekttoppen på sommarhalvåret till skillnad från Sverige. Dessutom är solinstrålningen mindre säsongsberoende i Kalifornien vilket gör att solcellsanläggningar kan producera tillräckligt med el hela året. Därför går det att planera en solcells-/batterianläggning med dedikerad produktionskapacitet för laddningen i Kalifornien. Om man utgår från att just solcellsladdning är det önskvärda lär det bli svårt en vinterdag i Sverige. Nåväl, man kanske kan tänka sig andra produktionsresurser för detta.
Batterier kommer aldrig att bli ”ryggraden i elförsörjningen”. Skälet är enkelt: Batterier tillför ingen energi till systemet, de kan bara omfördela energin i tid, vilket Axel Holmberg också påpekar. Ju längre perioder mellan tillförsel och uttag av energi ur batterierna, desto svårare och dyrare blir det. Att batterilagring kan ge stora mängder effekt under kort tid eller lite effekt under lång tid är klart. De flesta applikationer är också inriktade på korttidslagring för att handskas med kortvariga effekttoppar i minutskala. Då har de också en frekvensstabiliserande inverkan.
Holmbergs företag vill nu etablera batterikapacitet som motsvarar ca 300 MW effekt under fyra timmar. Ett sådant bidrag kan vara meningsfullt men det finns ändå två problem man måste ha i åtanke:
Det första rör kostnaderna. Det föreslagna batterilagret kommer att kosta 1.5 miljarder eller mer att bygga (investering). Drift och underhåll tillkommer. Man frågar sig varifrån de pengarna ska komma? Kommer Svenska Kraftnät att stå för den notan? Kommer den på elräkningarna? Det oljeldade Karlshamnsverket som utgör Svenska Kraftnäts effektreserv kan utan vidare köras i långa perioder och är därför inte användbart för ”kvällstoppen” utan även exempelvis vid ett oförutsett stopp vid ett kärnkraftverk.
Den andra rör batteriernas laddning. Vilken el ska man tillföra batterierna? Kalla, vindstilla dagar finns det i regel inget överskott, ska man då bygga extra produktionskapacitet för att säkerställa att batterierna är fulladdade när de behövs?
Frågetecknen är många.
Sven Olof Andersson Hederoth
