Den 28 april 2025 inträffade ett stort elavbrott i delar av Spanien och Portugal. Även om delar av kraftindustrin i Spanien försöker att relativera solkraftens inverkan står det helt klart att den tändande gnistan var just den stora andelen solel i nätet. Solcellsanläggningar har inte samma möjligheter, om ens några, att balansera frekvens- och spänningsvariationer i nätet som mer traditionella kraftslag.
Spanien hade i början av 2025 en installerad effekt med solceller på drygt 32 000 MW. Det är mer än något annat kraftslag i Spanien. Man ska komma ihåg att Spanien och Portugal har en i det närmaste perfect fit för solkraft. Man använder mer el på sommaren när solkraften också ger som mest. Soliga sommardagar blir det varmt i Spanien och då behövs luftkonditionering på arbetsplatser och i hemmen.
Vid tillfället bestod mer än hälften av den producerade elen av solkraft.
Fotovoltaiska celler har egenheten att de fortsätter att producera el även när de är frånkopplade från nätet. Den ström som genereras har ingenstans att ta vägen och energin omvandlas till värme och kan i förlängningen förstöra cellen eller ännu värre, orsaka bränder. Man är därför tvungen att ”bränna bort” överflödselen på något sätt.
Motsvarande fast tvärtom, kan också hända. En bra dag med strålande sol tar en plötslig vändning när ett par åskmoln sveper in som kvickt reducerar den tillgängliga solkraftskapaciteten. Då gäller det att ha reserver som blixtsnabbt kickar in.
Traditionella kraftverk, fossil-, kärn- eller vattenkraft, producerar sin el i synkrona generatorer som med hjälp av sin stora massa hjälper till att hålla nätet i balans, så kallad svängmassa. Solkraft, liksom vindkraft, producerar el i asynkrongeneratorer och ger inte samma bidrag till nätstabiliteten.
Den spanska nätoperatören hade varnat för att instabilitet skulle kunna bli en följd av den stora mängden solkraft men väldigt lite hade gjorts för att motverka. Till saken hör också att Spanien är dåligt sammankopplat med omkringliggande länder.
I efterhand har man räknat ut att när avbrottet kom hade man bara en gasturbingenerator i drift och nätet hade bara två tredjedelar av den erforderliga svängmassan. Nu har man beslutat att höja antalet gaskraftverk i drift till sex… Ett erkännande av att tekniken kring ”gröna” kraftkällor inte är mogen eller till och med saknar förutsättning att fungera.
Vad man än kommer fram till, den stora mängden solkraft i nätet den ödesdigra dagen var med största sannolikhet huvudorsaken till det inträffade. Snabba variationer i uteffekt från en majoritet av produktionskällorna kräver omfattande reglerkapacitet, och sådan fanns inte till hands. Hade man klarat det med en lite mer försiktig driftstrategi? Vem vet.
Vilka slutsatser kan man dra?
- Ingen kraftkälla med asynkrongeneratorer tycks klara sig utan andra källor med stor svängmassa. Detta är kanske något man kan lösa på sikt, men vi är i huvudsak fast i trefassystem för överföring av elkraft och det har sina utmaningar.
- De stora och mycket snabba variationerna i uteffekt från solkraft (och även vindkraft) måste regleras på något sätt. Intrycket man får är att den spanska operatören inte var tillräckligt förberedd på detta.
- När de gröna kraftkällorna visar sina begränsningar blir det i regel fossila källor som får ta över. Ett gaskraftverk kan byggas mycket snabbare än till exempel ett kärnkraftverk. I Sverige har vi sett prov på denna paradox när det oljeeldade Karlshamnsverket fick tas i drift när man stängt Ringhals 1 och 2, och det nedläggningshotade Öresundsverket (gas) i Malmö fick nytt liv och så vidare.
- Solkraften i sig kan leverera ett bra bidrag till elförsörjningen, särskilt i sydliga länder. Men som vanligt handlar elförsörjning om att bygga en helhet. Att ensidigt begära att ”vi ska ha vind och sol” är en strategi som obönhörligen leder till problem. Intermittenta och väderberoende kraftslag måste alltid flankeras av andra, mer tillförlitliga kraftkällor.
Sven Olof Andersson Hederoth
