Mängder av nyttig information om kärnkraft, säkerhet och behovet av utveckling på kraftsidan i Sverige och Finland
Text och Foto Jörgen Städje
Det duggar tätt med kärnteknikmöten runt om i landet. Det är alldeles klart att det håller på att bli ett genombrott på kärnkraftsmarknaden i Sverige, även om det har varit trögt. Samtidigt vill branschen visa att man håller säkerhetens fana högt. Besiktnings- och provningsföretaget Kiwa är inget undantag. I slutet av november hölls en större tvådagars konferens på Aronsborgs Konferens i Bålsta där 150 av branschens säkerhets- och industrifolk var samlade.
I plenisalen kunde man avnjuta inte mindre än 12 olika föreläsningar, av föredragshållare från Vattenfall, Kiwa, finska STUK, Strålsäkerhetsmyndigheten, Kind Atom, Regeringskansliet, Fortum, Svensk Kärnbränslehantering och, kanske roligast för Sverige, Janne Wallenius från Blykalla.
Mycket handlade om utsikter för kärnkraften i framtiden i Sverige och Finland och vad som behöver göras för att den faktiskt ska inträffa. Och det kommer inte att bli lätt, som Vattenfall kunde visa.
Vattenfalls Patrik Fors berättade om Vattenfalls syn på hur behovet av elektrisk energi ökat i Sverige sedan industrialismens genomslag på 1930-talet och fram till idag, och hur den kommer att fortsätta att öka i framtiden. Sanningen är att utvecklingen avstannade i Sverige mellan åren 1990 och 2020, efter att vi byggt kärnkraftverken klara och att det vi nu ser framför oss blir ett något svårbemästrat tekniksprång. Icke desto mindre måste Sverige i stort sett fördubbla sin elproduktion fram till år 2050. Prognoserna är så radikala att man kan tala om att Sverige behöver elektrifieras en gång till.
Elina Salenius från den finska strålsäkerhetsmyndigheten STUK redogjorde för sina erfarenheter från uppbyggnaden av det nya kärnkraftverket Olkiluoto 3 och att den inte var utan kontroverser. Tydligen var det inte klart för alla parter vad kärnsäkerhet var, eftersom man till exempel inte var överens om säkerhetskulturen under byggarbetet. Nå, STUK redde ut det hela.
Härpå följde ytterligare tio föreläsningar, med erfarenheter från befintliga kärnkraftverksbyggen, de olika driftföretagens målsättningar, hur vi kan samarbeta i Norden för en snabbare utbyggnad, den viktiga strålsäkerheten och givetvis förvaret av utbränt kärnbränsle. Men alla var överens om att nya kärnkraftverk är på gång i Sverige
Det hela avslutades som sig bör med att Janne Wallenius berättade om det som hänt sedan sist med Blykallas arbete att starta sin blykylda reaktor till år 2029. Man ska tillsammans med Uniper, OKG och Energimyndigheten bygga en prototyp i Oskarshamn, med byggstart år 2024. Den färdiga SEALER (Swedish Advanced Lead Reactor) kommer att bli cirka 5 meter i diameter och bränslet kommer aldrig att behöva bytas under 25 års drifttid. Reaktorn är passivt säker i och med att blyet flyter runt genom naturlig konvektion om kylpumparna skulle gå sönder. Skulle härden skadas kommer fissionsprodukterna att bli kvar i blyet och inte komma ut. Trycket i reaktorn är en atmosfär, alltså vanligt atmosfärstryck, så det föreligger ingen risk för explosion. Den stora planen är att konstruera och distribuera 1000 SMR-reaktorer. Tillsammans ska de producera närmare 500 terawattimmar ren el årligen. Om man lyckas med detta kommer man att eliminera 0,5 gigaton C02, eller 1 % av de globala utsläppen, varje år.
Fördjupning på eftermiddagarna
Som brukligt är på den här typen av möten, kunde man spendera eftermiddagarna på något specialinriktat fördjupningsspår med detaljföreläsningar kring något tekniskt ämne. Totalt erbjöds 23 olika fördjupningar.
För den som ville fördjupa sig i mätprocesser, korrosion eller diverse kärnkraftsolyckor, var tillgången god. Där fanns föreläsningar om hur man undersöker tillvarataget material från avstängda reaktorer, hur man minskar risken för frakturer orsakade av värmespänningar, utökar packningars livslängd, risker med termiska transienter, inspektionsmetoder för betong, robotarmar, tja, det mesta faktiskt.
En hel eftermiddag ägnades till exempel åt CFD (Computational Fluid Dynamics), alltså teoretiska datorberäkningar för att visa på olika typer av flöden företrädesvis i kylvattensystem, de problem som kan uppstå, och vad man gör åt dem. Så visade till exempel Maja Norman från FS Dynamics hur hon studerat kavitation och korrosion på impellerblad i kylvattenpumpar och hur hon tämligen enkelt kunnat eliminera en stor del av korrosionen genom att forma om impellerbladens framkanter.
I januari 2023 inträffade en olycka vid Ringhals 4, som Pascal Veber från Ringhals berättade om. En tryckhållare (tryckbehållare för utjämning av trycket i kylsystemet) skadades när man startade värmarna i denna utan att det fanns vatten i tanken. Värmarna nådde 1000 °C på tre minuter, värmarna smälte och det fanns risk för att smält koppar kunde komma ut och förorena kylsystemet. Man fick använda CFD för att försöka ta reda på vart kopparpartiklarna kunde ta vägen. Reaktorn fick stängas i flera månader. Ett ytterligare problem var att det inte gick att få tag i nya värmare, så av de ursprungliga 60 värmarna på 25 kilowatt vardera, finns nu bara 30 kvar i drift.
Förlustelser
Under kafferaster och luncher kunde man beskåda mässan utanför plenisalen. Åtta företag hade ställt upp med mässmontrar där de demonstrerade allt från enklare ventiler, till hela bränslepaket och kärnkraftverk.
Minimässan utanför plenisalen arrangerades av ett antal tillverkare, med tonvikt på inspektion och kvalitetsprovning. Störst monter hade, som sig bör, Kiwa. Hitachi visade upp sin lillreaktor BWRX-300, som man givetvis hoppas få bygga i Sverige. Corona Control demonstrerade olika sorters ventiler för processindustrin. Westinghouse ville givetvis visa upp sin tillverkning av kärnbränsle tillsammans med sina inspektionstjänster för kärnkraftverk. Blykalla ville gärna få sälja hela blykylda reaktorer. Ringo Nordic demonstrerade en serie ventiler för rörledningar för olika industribranscher med extra höga kvalitetskrav. Även Emerson framhöll sin serie med ventiler för olika typer av kärnkraftsreaktorer. Det japanska företaget Hibot presenterade tillsammans med inspektionsföretaget Vincotte robotarmen Floatarm avsedd för fjärrstyrd inspektion av olika infrastrukturobjekt.
Under tiden i omvärlden
De flesta politiska partier, utom (mp), verkar vara överens om att kärnkraften måste byggas ut, men i vilken grad, är fortfarande oklart.
Vid klimatmötet COP28 i Förenade arabemiraten röstade 116 länder för att tredubbla sin förnybara energikapacitet fram till år 2030. Länderna ska enligt överenskommelsen ”jobba tillsammans” för att få upp den globala förnybara kapaciteten till minst 11.000 gigawatt vid årtiondets slut. Sverige fortsatte med att komma överens med 19 andra länder om att tredubbla energiuttaget från kärnkraft till 2050. Bland länderna finns USA, Förenade arabemiraten, Finland, Marocko och Ungern.
– Sverige tar nu konkreta steg mot ny kärnkraftskapacitet och jag är glad att stå sida vid sida med likasinnade länder här på COP28, sade statsminister Ulf Kristersson
Samtidigt som förstudien för att bygga nya små modulära kärnkraftverk (SMR) pågår, flaggar Vattenfall för att man kan komma att investera 50 miljarder för att driva befintliga reaktorer vidare. Man utreder möjligheten att höja effekten och fortsätta driften av flera reaktorer till 2060-talet. Redan nu arbetar man med att öka effekten i Forsmark 1. Dessutom vill man bygga nya reaktorer intill Ringhalsverket på Väröhalvön.
Socialdemokraterna låter positiva till kärnkraft men det visar sig inte när det ska tas ställning i skarpa beslut.
(S) röstade nej till fler reaktorer på andra ställen än vid dagens kärnkraftverk, men lagändringen genomfördes ändå och ska börja gälla i januari 2024. I somras röstade (S) också nej till att byta ut det energipolitiska målet från 100 procent ”förnybart” till ”fossilfritt” och i EU-parlamentet vägrade de ta ställning till att räkna kärnkraft som fossilfri teknik. Vilka utdöda dinosaurier kommer uran ifrån, kan man fråga sig?
Återigen är det de politiska dinosaurierna som lägger sina fossiliserade krokben ivägen för utvecklingen.