Små modulära reaktorer kan bli ett komplement till både havsbaserad vindkraft och planerade storskaliga kärnkraftverk i Nederländerna. Det är slutsatsen i en ny studie som beställts av den nederländska provinsen Zeeland, en region med både tung industri och omfattande energibehov.
Studien, med namnet SMR Zeeland 2050, har genomförts av teknikkonsulterna Tractebel och Haskoning i samarbete med Impuls Zeeland och industrisamarbetet Smart Delta Resources. Bakgrunden är att Zeeland rymmer ett av landets största industrikluster, med energiintensiva verksamheter som efterfrågar stabil elproduktion och tillgång till processvärme.
SMR ses som industriellt verktyg
I rapporten beskrivs små modulära reaktorer, SMR, som ett möjligt sätt att säkra en mer tillförlitlig energiförsörjning än vad väderberoende kraftslag kan erbjuda. För industrin lyfts även möjligheten att använda kärnenergi för processvärme och vätgasproduktion, områden där elbehovet väntas öka kraftigt.
Zeelands vice provinsråd Jo-Annes de Bat säger i rapporten:
”Med denna studie undersöker vi hur och om SMR kan bidra till Zeeland som en grön energikälla i framtiden. Studien ger oss vägledning för att vara förberedda på olika scenarier.”
Studien bedömer att kommersiell drift av SMR i regionen tidigast kan bli aktuell under perioden 2035–2040. Samtidigt konstateras att även om företag inom industrin är positiva, krävs ett tydligt statligt ledarskap. Enligt rapporten måste regeringen ta initiativ för att tekniken ska kunna realiseras i praktiken.
Stegvis väg mot beslut
Rapporten rekommenderar ett stegvis arbetssätt. Under 2026 och 2027 bör provinsen Zeeland fokusera på att organisera samarbete mellan offentliga och privata aktörer, uppdatera regionala miljö- och energistrategier samt påbörja lokaliseringsstudier.
Därefter följer tekniska förberedelser, genomförbarhetsstudier och ett arbete för att effektivisera tillståndsprocesser, som ofta pekas ut som ett hinder för större energiprojekt. Studien betonar även behovet av att bygga upp utbildning, kompetens och yrkesutbildning kopplat till kärnteknik.
Från 2029 kan Zeeland enligt rapporten ta en mer aktiv roll i genomförandet av konkreta SMR-projekt eller stödja marknadsdrivna initiativ. ”På så sätt säkerställer provinsen att den är redo för alla scenarier”, skriver författarna.
Samtidigt understryks att SMR-studien är fristående från det pågående nationella arbetet med att välja platser för nya storskaliga kärnkraftverk. Den beskrivs uttryckligen som ”inte ett alternativ till eller en ersättning för” dessa planer.
Kärnkraftens roll i Nederländerna
Nederländerna har i dag en enda kärnkraftsreaktor i drift, en tryckvattenreaktor på 485 megawatt nettoeffekt i Borssele, som drivs av bolaget EPZ. Anläggningen har varit i drift sedan 1973 och står för cirka 3 procent av landets totala elproduktion. Reaktorn är planerad att stängas 2033, men regeringen har begärt att den ska fortsätta drivas till 2054, förutsatt att säkerhetskraven kan uppfyllas.
Landets tidigare politik att fasa ut kärnkraft övergavs i december 2021, när den då nytillträdda koalitionsregeringen gjorde kärnkraft till en central del av klimat- och energipolitiken. Förutom att förlänga driften i Borssele beslutade regeringen att gå vidare med planer på nya reaktorer.
Enligt preliminära planer ska två nya reaktorer tas i drift omkring 2035, med en kapacitet på 1000–1650 megawatt vardera. Tillsammans bedöms de kunna stå för 9–13 procent av Nederländernas elproduktion år 2035. Regeringen har pekat ut Borssele som den mest lämpliga platsen, men även Tweede Maasvlakte nära Rotterdam, Terneuzen i Zeeland och Eemshaven i Groningen utreds.
Parallellt förbereder regeringen regelverk och planering för en möjlig framtida användning av små modulära reaktorer, även om tekniken ännu befinner sig på ett tidigt kommersiellt stadium.
Källor: SMR Zeeland 2050, Tractebel och Haskoning
