Kostnaden för att producera grön vätgas med hjälp av förnybar energi väntas minska med omkring 30 procent till år 2030, enligt den norska analys- och teknikjätten DNV:s nya rapport Energy Transition Outlook 2025. Men trots den snabba teknikutvecklingen och fallande kostnader kommer priset på grön vätgas inte att kunna konkurrera med så kallad blå vätgas – som tillverkas av fossilgas med koldioxidinfångning – förrän långt efter mitten av seklet.
DNV:s analys visar att den genomsnittliga produktionskostnaden för vätgas från elektrolys, driven av sol- eller vindkraft, kommer att sjunka från omkring 6 dollar per kilo idag till 4 dollar per kilo inom fem år.
– Dessa minskningar drivs av teknisk utveckling, lägre investeringskostnader, minskad finansiell risk, effektivare projektledning och fler drifttimmar per år, vilka varierar beroende på teknik och region, skriver DNV i rapporten.
Företaget förväntar sig att kostnadsminskningen därefter avtar. Runt 2050 väntas den genomsnittliga kostnaden ligga kring 3 dollar per kilo, medan de mest fördelaktiga projekten – exempelvis i regioner med extremt hög solinstrålning – kan nå nivåer under 1 dollar per kilo.
Fossilbaserad vätgas behåller kostnadsfördelen
Trots den tekniska framgången ligger prisparitet mellan grön och blå vätgas långt bort. Enligt DNV:s prognoser kommer el- och solanslutna anläggningar i Europa inte nå samma kostnadsnivå som fossilgasbaserad vätgas med koldioxidinfångning förrän kring år 2060. För projekt som drivs med landbaserad vindkraft förblir prisgapet ännu längre.
– Större integration av variabel förnybar energi kommer att skapa fler timmar med mycket låg eller ingen elprisnivå, men denna effekt blir marginell före 2030. På kort sikt kommer kostnadsminskningar främst att bero på fallande kapitalkostnader och statligt stöd, konstaterar rapporten.
Utvecklingen visar att även om tekniken för elektrolys utvecklas snabbt, krävs långsiktiga politiska och finansiella styrmedel för att grön vätgas ska kunna konkurrera fullt ut på marknaden.
Minskad efterfrågan i uppdaterad långtidsprognos
I samma rapport justerar DNV ned sina tidigare uppskattningar av den globala efterfrågan på vätgas under de kommande decennierna. Den nya långtidsprognosen sträcker sig till 2060, vilket är första gången företaget gjort en analys över en så lång tidshorisont.
Efterfrågan på vätgas som energibärare – alltså exklusive användning som råvara i industrin – beräknas uppgå till cirka sex miljoner ton år 2030 och 165 miljoner ton år 2050.
Siffrorna är lägre än tidigare prognoser, vilket DNV förklarar med att flera sektorer, särskilt transport och värme, väntas elektrifieras snabbare än tidigare antagits. Samtidigt väntas vätgas få en allt viktigare roll inom sjöfart, tung industri och energilagring, där alternativen till fossil energi är begränsade.
Europa halkar efter i måluppfyllelsen
Enligt branschorganisationen Hydrogen Europe riskerar EU att missa sitt mål om tillgång till grön vätgas med mer än 90 procent till 2030. Organisationens policychef Daniel Fraile menar att nuvarande investeringstakt inte räcker för att möta unionens mål om 10 miljoner ton inhemsk produktion och 10 miljoner ton import av grön vätgas.
– Europa behöver en kraftfullare industripolitik och snabbare tillståndsprocesser om vi ska undvika att halka efter i den globala konkurrensen, sade Fraile nyligen till Hydrogen Insight.
Flera stora projekt har dock redan startats, bland annat Shells 200-megawattsanläggning Holland Hydrogen 1 i Rotterdams hamn, som ska tas i drift efter 2025. I Spanien har Iberdrola redan startat produktionen vid sin 20-megawattsanläggning i Puertollano, där priset på vätgas nu stigit till över 6 euro per kilo efter uppdaterade indexformler från gasoperatören Enagás.
Kostnadseffektivitet avgör framtiden
Trots långsammare kostnadsfall än förväntat är DNV:s slutsats att grön vätgas på sikt blir en hörnsten i världens energisystem. Det gäller särskilt när industriländer ska uppnå sina klimatmål och minska beroendet av fossila bränslen.
För att kostnaderna ska fortsätta sjunka krävs dock samordning mellan teknikleverantörer, finansiärer och politiska beslutsfattare. Enligt Sundus Cordelia Ramli, kommersiell chef för danska Topsoe Power-to-X, kan ny elektrolysteknik bli avgörande.
– Våra fasta oxid-elektrolysörer kan redan idag producera grön vätgas till ett lägre pris än kinesiska alkaliska maskiner, säger hon.
Teknikutveckling, stordrift och bättre elintegration väntas tillsammans pressa priserna under nästa decennium, men vägen till full kostnadslikhet är fortfarande lång.
Källor: DNV Energy Transition Outlook 2025, Hydrogen Insight, Port of Rotterdam
