Under 2024 och 2025 har en rad ambitiösa satsningar på vätgas lagts på is eller helt avbrutits. Trots politisk entusiasm och enorma offentliga stöd står tekniken inför allvarliga utmaningar. Frågan är om vätgasen är en lösning – eller ännu en grön bubbla.
När EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen talade om vätgasens framtid 2021 var det med en närmast religiös övertygelse.
– Ren vätgas är ett perfekt medel för att nå vårt mål om klimatneutralitet. Den kan driva tunga industrier, få våra bilar, lastbilar och flygplan att gå framåt, lagra säsongsbaserad energi och värma våra hem. Allt detta med nästan noll utsläpp.
På pappret är vätgas en dröm. I praktiken är det betydligt mer komplicerat.
Högtflygande löften möter fysikens realiteter
Grön vätgas framställs genom elektrolys av vatten – en process som kräver mycket energi. Den kemiska bindningen mellan syre och väte är stark, vilket gör att det går åt en och en halv till två gånger mer energi för att framställa grön vätgas än att producera väte ur naturgas.
Idag framställs bara omkring fyra procent av världens vätgas genom elektrolys. Resten kommer från fossila källor. Det är ingen tillfällighet – fysikens och kemins realiteter sätter gränser.
Vätgasens verklighet: när fysiken sätter gränser för politikenUtöver den energikrävande produktionen är vätgas en reaktiv, explosiv och tekniskt svårhanterlig gas. Som universums minsta molekyl är den extremt svår att lagra och transportera. Dessutom har forskare vid Princeton University visat att vätgas är en indirekt men potent växthusgas, vilket motsäger bilden av en helt klimatneutral lösning.
Det är dessa inneboende begränsningar som nu får fler projekt att krascha, menar forskaren och teknikdebattören Christian Sandström i Affärsvärlden:
– Alla berörs och dras med. Förutom de fysikaliska lagarna, konstaterar han.
Subventionernas baksida
Trots tekniska utmaningar har vätgas fått omfattande ekonomiskt stöd. EU beslutade 2020 att avsätta 470 miljarder euro till vätgasrelaterade satsningar över en tioårsperiod. Företag har kunnat ta del av bidrag, lån och kreditgarantier i en skala som saknar motstycke.
Ståljätten ArcelorMittal erbjuds exempelvis 14 miljarder kronor i stöd för att bygga ett vätgasbaserat stålverk, men drog ändå i nödbromsen. Höga energikostnader är en viktig förklaring.
Även i Sverige har projekt fått miljardstöd. Företaget Stegra har erhållit omkring fyra miljarder kronor från Energimyndigheten och EU – utöver betydande kreditgarantier.
Men när riskerna inte bärs av företagen själva, utan av skattebetalare, försvagas drivkrafterna för kostnadsmedvetenhet och teknisk prövning. Resultatet blir ett ekosystem där ineffektiva lösningar kan hållas vid liv genom bidragsberoende.
– Ingen risk eller kostnad är för stor när någon annan betalar, skriver Sandström.
Politiker, företag och media i otakt med verkligheten
Den politiska entusiasmen kring vätgas har ofta lett till en bred uppslutning. Politiker och företagsledare samlas för spadtag och lanseringar, ackompanjerade av retorik om arbetstillfällen, exportmöjligheter och hållbarhet.
– Hållbarhetens rockstjärna, kallade EU:s Frans Timmermans vätgasen.
Medier, universitet och näringsliv dras in i samma berättelse, vilket kan leda till likriktning snarare än kritisk granskning. Den finske forskaren Arho Suominen har visat hur opportunistiska forskare i Finland skyndade att byta forskningsinriktning till bränsleceller – inte för att de var experter, utan för att finansieringen låg där.
Lagstiftning spelar också en roll. EU kräver att en procent av vätgasen i transportsektorn och fyrtiotvå procent i industrin ska vara grön. Det skapar efterfrågan – men också en konstlad marknad, driven av påbud snarare än behov.
Att motsätta sig utvecklingen innebär risk att bli stämplad som klimatförnekare, vilket ytterligare tystar kritiken.
Grön bubbla – eller realistiskt framtidshopp?
Sandström ser tydliga paralleller mellan vätgasen och tidigare gröna satsningar som misslyckats – etanol, biogas, pellets, vissa typer av batterier och delar av vindkraftsutbyggnaden.
Alla har haft gemensamt att de fått massiv politisk och ekonomisk draghjälp, men till slut fastnat i tekniska begränsningar och ekonomiska realiteter.
– Det heter att vätgas är framtidens teknik. Och att den alltid kommer vara det, summerar Sandström.
Fysikens lagar förändras inte. Och när politiken försöker ignorera dem, är det i längden verkligheten som vinner.
Källa: Christian Sandström, Affärsvärlden
