Elefanten i rummet

Energiminister Anders Ygeman i en glad invigning av ännu en vindkraftspark, Lyngsåsa, på 94,6 MW. Foto: BayWa r.e

Vi genomlider nu en mycket allvarlig el- och energikris. Men vad beror det på? Vad hände? Som vanligt när man analyserar olyckor och plötsliga förändringar är orsaken inte en utan flera.

1. Naturgaspriserna. Naturgasnätet i Europa är den stora energibäraren, de flesta hushåll i t ex Tyskland och Holland värmer sina bostäder med naturgas. Nordsjöfälten håller på att sina och man försöker ersätta den med LNG från bl a USA och ledningsbunden gas från Ryssland, Nordafrika och Azerbaijan. Det ryska Nord Stream 2-projektet har motarbetats av EU och USA av politiska skäl vilket fördröjt idrifttagandet. Allt detta har medfört en brist på gas. Ungefär 20% av Europas el produceras med naturgas, varför detta också har en stor inverkan på elpriserna.

2. Vindkraften. Vindkraftsproduktionen i hela Europa har varit ovanligt låg från maj till och med september, beroende på vindstilla väder. Detta medförde att den uteblivna vindkraftsproduktionen fick ersättas av andra kraftslag, till stor del fossileldade (i Sverige Karlshamnsverkets oljeeldade pannor) och dyrare alternativ. I Tyskland ökad produktionen av kolkraft till höga kostnader inte minst på grund av kostnader för elcertifikat. Även vattenkraften fick träda in och producera mer än vanligt.

3. Vattenkraften. Nivåerna i de svenska och norska vattenmagasinen är mycket låga för närvarande. Den ovanligt låga vindkraftsproduktionen har tvingat vattenkraftverken att öka produktionen, vilket lett till större uttag av vatten. Detta har stor inverkan eftersom låga nivåer betyder mindre uteffekt och att priset ökar, möjligen på grund av att man vill hålla igen på produktionen för att spara vatten (=energi) och för att klara bestämmelser i vattendomar mm.

4. Kärnkraften. Tyskland har redan reducerat sin kärnkraftsproduktion med 50%. Sverige har reducerat sin med 40%. Detta motsvarar ca 200 TWh/år.

5. Överföringskapacitet. De stora begränsningarna i överföringskapacitet mellan norra och södra Sverige är ett problem, inte minst eftersom överföringskapaciteten mellan södra Sverige och kontinenten byggts ut kraftigt. Lite förenklat medför detta att skåningar måste betala lika mycket för elen som i Tyskland, annars exporteras all el dit. Hade Sverige fått ändan ur vagnen och byggt ut överföringskapaciteten hade åtminstone hela Sverige haft mer eller mindre samma pris.

Vad kan avhjälpa situationen? Om Nord Stream 2 kommer i gång, kommer med stor sannolikhet naturgaspriserna i Europa att stabiliseras. Detta kommer att ha en positiv inverkan även på elpriset. En stor nederbördsmängd i höst kan också hjälpa upp vattenkraftsproduktionen.

Sveriges energiminister, Anders Ygeman, säger nu att det behövs mer produktionskapacitet i södra Sverige. Han tänker självfallet på den havsbaserade vindkraft som ska smycka stora delar av södra Östersjön framöver. Ygemans argumenterande är ett imponerande cirkusnummer. För bara ett år sedan höll han fast vid mantrat att ”Sverige har ett elöverskott”. Allt skulle lösas med mer överföringskapacitet och man gjorde därför ingenting för att stoppa nedläggningen av

Ringhals-1 (och -2 för den delen). När SydVästlänken visade sig inte ge den effektöverföring som man förväntat, tvingades man till reträtt.

Detta är elefanten i rummet. Hade Tyskland och Sverige inte lagt ner kärnkraften hade problemet aldrig inträffat. Dels för att vindkraften inte hade behövts, dels för att då hade inte vattenkraften behövts köras så hårt som nu, dels hade Europa varit mindre beroende av importerad gas och dels hade överföringsproblemet inte varit ett problem, alla fall inte i Sverige.

Text: Sven Olof Andersson Hederoth