ITER:s arkitektur speglar både omgivningen och den högteknologiska forskningen

ITER-projektets byggnader, med reaktorkomplexet i centrum, och ITER:s högkvarter i förgrunden, börjar nu ta form och forskningsanläggningen planeras att tas i drift 2025. Foto: ITER Organization

En så stor anläggning som ITER, som sprider ut sig över 42 hektar och har en huvudbyggnad som reser sig 60 meter över marken, skulle kunna vara en anskrämlig syn. Den internationella forskningsanläggningen, som byggs i södra Frankrike, är emellertid, tack vare en genomtänkt design och arkitektur, ett slående inslag i landskapet.

ITER är ett av världens mest ambitiösa energiprojekt, med målsättningen att visa att fusion kan utnyttjas som en storskalig och koldioxidfri energikälla baserad på samma princip som förser solen och andra stjärnor med energi.

Arkitekterna på arkitektfirman ENIA i Paris, som planerade den exteriöra aspekten av ITER-projektets byggnader, ville att anläggningen skulle smälta in i den naturliga omgivningen på samma gång som de ger uttryck för forskningens högteknologiska natur. Den lösning de valde är en inklädnad som alternerar mellan spegelliknande paneler i rostfritt stål och grålackerade metallränder, vilket visat sig fungera bra. Vissa dagar ser byggnaderna under vissa ljusförhållanden nästan ut att försvinna när de reflekterar himlens skiftande färger och nyanser.

När de skulle designa ITER:s högkvarter stod den prisbelönta arkitekten Rudy Ricciotti och hans lokala partner Laurent Bonhomme inför en annorlunda utmaning. De skulle kombinera de funktionella krav som ställs på en stor kontorsbyggnad med en vågad arkitektur som är värdig ITER. I sin vision beskriver de den fem våningar höga och 165 meter långa byggnaden som en visuell piedestal och de ser den horisontella monoliten som en respons på reaktorkomplexets överdådiga vertikalitet.

Resultatet av arkitekternas arbete är en arkitektur som ger ITER en unik och oväntad skönhet.