Om några dagar går remisstiden ut på en promemoria från regeringen om tillämpningen av hållbarhetskriterier för biobränslen från skogen. Det sker samtidigt som det skrivs mer negativa insändare och debattartiklar om biobränslen än vi kan minnas, och hundratals forskare varnar för negativa klimateffekter av att elda biobränslen från skogen.
Under åratal krävde miljövännerna hållbarhetskriterier och certifiering av biobränslen. Idag är det ingen som i den allmänna debatten nämner att vi just håller på att genomföra ett sådant system som ska garantera klimatnyttan med biobränslen och förhindra avarter som skadar miljön.
Vi håller på att införa ett system där vi kan spåra varenda rishög i landet och i de länder som vi importerar från. Inget annat energislag, vare sig fossila eller förnybara, kommer att ha ett liknande miljökontrollsystem. Vi vet inte varifrån nickeln eller kobolten i batterierna kommer eller hur mycket koldioxidutsläpp som orsakats av tillverkningen av solcellerna i Kina. Men när det gäller biobränslen kan man få allt i svart på vitt.
Vi får se om bioenerginäringen får något erkännande för detta. Jag tvivlar på det, men bjuder gärna in alla våra hållbarhetskonsulter och hållbarhetschefer att uppmärksamma vad som håller på att ske. Kanske kan de lyfta fram att bioenergin tillsammans med fjärrvärmen ger en säker grund i hållbarhetsarbetet.
Troligen kommer det att bli stökigt innan allt är på plats.
Så här är det tänkt att fungera:
- Varje större användare av biobränslen ska kunna visa att dessa bränslen har tagits fram på ett sätt som klarar EU:s hållbarhetskriterier. Lagen kommer att gälla från 1 juli, men det kommer säkert att bli övergångsregler och ta lite tid innan systemet fungerar fullt ut.
- Hållbarhetskriterierna finns i artikel 29 i Förnybartdirektivet, som heter EU 2018/2001 och antogs i december 2018. Redan innan dess fanns det kriterier för biodrivmedel och biooljor, som tillämpats ända sedan 2009. Jag tvivlar på att genomsnittsbilisten är medveten om vilket stort arbete som görs med att kartlägga ursprung och miljöeffekter av olika råvaror innan biodrivmedlet nått pumpen på macken. Livscykelanalyser, massbalansberäkningar, ursprungsgarantier, växthusgasberäkningar mm.
- För de fasta biobränslen som kommer från skog, flis, pellets, bark, rötskadad ved osv, måste man kunna belägga ursprung och ha koll på alla volymer som tagits in till värmeverket eller industrin som använder bränslet.
- Gränsen för rapportering går vi 20 MW installerad effekt. Det är samma gräns som tillämpas för utsläppsrättshandel, och innebär att alla mindre värmeverk slipper delta i den här nya byråkratiska karusellen. Argumentet för storlekströskeln är att de mindre anläggningarna ofta använder lokalt bränsle, att volymerna är små och att man vill bespara dessa ofta relativt små företag den administrativa börda och kostnad som rapporteringen innebär.
- Användaren av bränslet ska rapportera till Energimyndigheten i enlighet med den svenska Hållbarhetslagen (Lag 2010:598), 2:a kapitlet, 6.e paragrafen, där alla kriterierna finns listade. De handlar om att bränslet ska komma från avverkning som är lagenlig, att man inte avverkat på naturskyddad mark, att skogen återplanteras efter avverkning, att man inte skadar mark eller biodiversitet och att skogens långsiktiga produktionskapacitet upprätthålls. Allt detta finns redan i den svenska skogsvårdslagstiftningen, och därför bör allt biobränsle från svenskt skogsbruk kunna uppfylla kraven. Biprodukter från industrierna behöver bara klara de krav som finns på växthusgasreduktion jämfört med fossilt bränsle.
- Om värmeverket har köpt salixflis från åkermark måste man klara samma krav som ställs på andra energigrödor på åkermark. Hur det blir med bränsle som kommer från mark som varken är skog eller åker, t ex från stadsmiljöer, är det ingen som rett ut.
Hur kan man veta varifrån bränslet kommer,
och hur ska det rapporterande värmeverket kunna belägga det?
Det mest troliga är att man kommer att använda sig av Biometria. Detta företag ägs av alla intressenter i skogsnäringen och mäter in allt virke. Bolaget är en sammanslagning av det som tidigare var virkesmätningsföreningarna och Skogsbrukets datacentral, SDC. Man använder ett datasystem som heter VIOL.
Jag har tagit del av Biometrias koder i VIOL. Det är ett dokument på 58 sidor. Det finns inte mindre än 89 olika sortiment, från sågtimmer till städbark, och inte minst ett stort antal biobränslesortiment. Kort sagt: Biometria har koll på var grothögarna finns, vem som lagt upp högen, vem som transporterat den och flisat den och vem som är slutanvändare. Ingen ska behöva vara orolig för att det kommit in minsta lilla rishög eller trave med rötved av okänt ursprung i systemet.
Skogsmyndigheterna har koll på hur avverkningarna sköts och Biometria har koll på flödena. Allt borde då vara frid och fröjd. Särskilt som få tidigare klagat på att vi använder ohållbara biobränslen. Men det kan ändå bli problem.
Det måste till exempel finnas oberoende granskare, och vilka ska de vara? Det måste gå att hantera de bränslen som inte kommer från skogen. Man måste ha koll på importerade bränslen. Och framför allt måste alla sätta sig in i systemet och lära sig hur rapportering och kontroll ska gå till.
De flesta värmeverk kan redan idag ge en detaljerad bild av var de hämtat sina bränslen. Om något år kommer de att ha full kontroll och deklarera allt till Energimyndigheten. Då kommer man med hög trovärdighet att kunna säga att alla våra biobränslen, både fasta, flytande och gasformiga, är hållbara biobränslen.
När kommer elbilstillverkaren eller solcellstillverkaren, leverantören av LNG, gasol eller olja, att kunna ge samma detaljerade redovisning av varifrån deras råvaror kommer och hur de är producerade? När kommer EU och den svenska regeringen att ställa de kraven? När kommer vi att få en heltäckande hållbarhetslag, inte bara en hållbarhetslag för biobränslen? Är grothögar särskilt oroande ur hållbarhetssynpunkt? Jag tycker knappast det.
/Kjell Andersson
Källa: Svebio, Svenska Bioenergiföreningen