Stor potential i den nya generationens elmätare

Pressbild: Dlab/Mynewsdesk

Den nya generationens elmätare håller på att rullas ut till alla elnätskunder i landet fram till och med 2024. I ”Förordning om mätning, beräkning och rapportering av överförd el (SFS 1999:716, ändring 2018:426)” finns krav på många funktioner som mätarna inte har behövt ha tidigare.

Utöver de krav som har gällt sedan tidigare på fjärravläsning ska mätarna kunna hantera både inmatning och uttag av energi. Ström, aktiv och reaktiv effekt samt spänning i alla faser ska mätas. Timmätning av överförd energi är ett krav i ellagen, dock är det tekniska funktionskravet på mätaren att registrering av överförd energi ska kunna ske på 15-minutersbasis.

Utöver energimätningen ska mätarna kunna registrera tidpunkt för start och slut för varje elavbrott som är längre än tre minuter. Dessutom ska mätarna kunna fjärruppdateras, och till- och frånslag av spänning ska kunna göras fjärrmässigt.

Detta är minimikraven på funktion, och dessa krav innebär att mätaren måste vara relativt avancerad. Mätartillverkarna har därför i många fall ytterligare funktioner att erbjuda eftersom mättekniken ändå måste finnas där. Som exempel kan nämnas mätning av spänningskvalitet som faktiskt inte finns med i förordningen men ofta nämns bland funktionerna hos de nya mätarna.

Alla elnätsbolag har dock inte nödvändigtvis efterfrågat all denna funktionalitet från mätarna (och inte alltid kunderna heller), men måste nu göra denna investering ändå. Är detta då orimliga krav eftersom de inte har efterfrågats? Och vad ska elnätsbolagen göra för att dra nytta av investeringen?

Faktum är att det finns en stor nyttopotential i den ökade funktionaliteten. Det är lätt att slå sig till ro eftersom eldistributionen i Sverige idag överlag fungerar mycket bra. En av de uppenbara fördelarna är att övervakningen av lågspänningsnätet blir kraftigt förbättrad, då detta är något som helt har saknats på de flesta håll hittills. Vid ett fel i lågspänningsnätet syns det i allmänhet inte i driftsystemet hos elnätsbolaget, utan felanmälan från kunden krävs för att nätbolaget ska få kännedom om felet och påbörja felsökning. Dessutom kan mer precis avbrottsstatistik för varje enskild kund tas fram med mindre manuellt arbete.

Avbrott på nolledaren (ofta benämnt nollfel) är en typ av fel i lågspänningsnätet som ofta är besvärlig att upptäcka och som kan leda till omfattande materiella skador då huvudspänning (400 V) kan uppträda i vanliga vägguttag där det normalt är 230 V. Det finns förutsättningar med de nya mätarna att upptäcka nollfel som inträffar före mätaren (d.v.s. i elnätsbolagets anläggning) under vissa förhållanden, och en del mätarleverantörer kan erbjuda denna funktion. Krav på nollfelsdetektering var uppe för diskussion men kom inte med i den slutliga föreskriften.

Den ökade funktionaliteten innebär också ett stort lyft för övervakningen av spänningskvaliteten i näten. Hittills har spänningskvalitet inte varit någon stor fråga i Sverige, men med ökad mängd mikroproduktion på sikt från till exempel solcellsanläggningar kan detta bli en betydligt större och mer akut fråga som de flesta mätare som nu rullas ut kan bidra till att hantera.

Sett ur ett större digitaliseringsperspektiv innebär mätarutrullningen att den utökade funktionaliteten i elnäten just nu byggs från två håll, dels från fördelningsstationsnivå i mellanspänningsnätet där man alltid har haft en viss nivå av digitalisering och arbete pågår att öka denna i takt med reinvesteringar, dels underifrån med utökad funktionalitet i mätarna längst ut hos slutkunderna i lågspänningsnätet. Detta innebär att det börjar uppstå ett ”teknikglapp” på nätstationsnivå i de flesta elnät. Här kan en ökad nivå av digitalisering och mätning bidra till kortare och färre avbrott samt effektivare drift av elnätet. Det skriver energy tech-företaget dLab i ett blogginlägg.