Redan inskrivningsproceduren hos Westinghouse i Västerås skapar förväntningar om något alldeles speciellt med visande av legitimation och en uppmaning om att lämna in mobiltelefon eftersom det är fotoförbud. Visserligen är både Leif Kristoffersson och Pernilla Lindberg Eriksson i civila kläder men säkerheten är rigorös. Därför blir det lite antiklimax när väl rundturen i Sveriges enda fabrik för kärnbränsle tar sin början, och det är bara positivt.
Visserligen finns det skyddskläder i form av hjälm och skyddsglasögon och skor med stålhätta. Det finns också ett antal kontroller att passera och ett rum där klädseln förstärks med en rock och ett par tygstövlar. Utrustad med en mätare för strålning är det så dags för rundturen att börja, och det är inte alls som att komma in i en futuristisk rymdkammare. Visserligen indikerar en blå klisterremsa att eventuell smuts under stövlarna inte kommer med in i fabriken men sedan öppnas dörren, till en vanlig tillverkningslokal.
Det skulle kunna vara en tillverkningsindustri som vilken som helst, men det är här som bränslet till Sveriges kärnkraftsindustri, och andra kärnkraftverk, produceras. Och Leif Kristoffersson, projektledare på Westinghouse och dagens guide, berättar direkt något som säkert få känner till.
- Det kärnbränsle som vi till verkar innehåller maximalt fem procent radioaktivt uran 235. Våra produkter varierar lite grann beroende på till vilken kund vi levererar men det som gemene man uppfattar som kärnbränsle består till en ganska liten mängd av det som uppfattas som farligt, berättar Leif Kristoffersson.
Total kontroll
Han är lite grann av ett levande uppslagsverk och har med mer än 35 års erfarenhet sett utvecklingen på nära håll. Den enda förmaning han ger när vi går in i fabriken handlar om ett gult streck som går runt vissa av de olika tillverkningsstationerna. Det är för att undvika att dra in onödigt damm eller partiklar för nära de maskiner som producerar, kontroller och monterar de färdiga bränslestavarna.
- I fabriken tillverkar vi bränsle för två typer att kärnreaktorer, BWR, Boiling Water Reactor, och PWR, Pressure Water Reactor. Råvaran som v i tar emot konverteras till pulver, vår kapacitet är 11 ton pulver i veckan. I de processer som sedan tar vid blir det slutligen små bitar av urandioxid, kutsar. Dessa kutsar inspekteras noga och placeras sedan i långa stavar, som också genomgår rigorösa kontroller. När stavarna är kontrollerade och godkända går de vidare i processen och placeras i det som till slut är kärnbränslestavar. Stavarna emballeras väl och är sedan redo att transporteras till våra olika kunder i speciella behållare, berättar Leif.
Han berättar också om de olika kontrollstationer som föregår varje steg i processen och att även de behållare som ska transportera kärnbränslet kontrolleras noga. Där är det också viktigt att de olika koderna på varje behållare stämmer överens med varje slutdestination.
- Olika kärnkraftverk har olika blandning när det gäller bränslet, lite som olika oktantal för drivmedel för bilar. Varje behållare ska passa ihop med rätt slutprodukt för att sedan kunna transporteras vidare, i många fall genom olika länder. Våra säkerhetskontroller är rigorösa och varje år görs en inventering av IAEA avseende bränslet, allt som kommer in i fabriken ska vi kunna redogöra för, berättar Leif.
Vattnets dubbla funktioner
Han berättar också att luften i fabriken byts ut flera gånger varje timme, att det finns en egen tvättstuga och egen vattenrening, allt för att säkerställa att ingenting som kan ha kommit i kontakt med radioaktivt material färdas utanför området. Och alla dessa säkerhetsåtgärder till trots, de som arbetar i fabriken hade lika gärna kunnat montera bilar, truckar eller mobiltelefoner. Det finns ingenting i personalens utrustning som indikerar att det rör sig radioaktivt bränsle. Det är bara den lilla indikatorn som alla har på sig.
- Vi levererar bränslet till kärnkraftverken, inget annat. Den process som producerar el startar först när vår produkt kommer till sin slutdestination. Det är först när atomerna träffas av neutroner som reaktionen uppstår, en reaktion som genererar hög värme. Vattnet som finns runt bränslestavarna i kärnkraftsproduktion fungerar både som moderator för neutronerna och kylning för den ånga som sedan driver turbinerna. Det är faktiskt vattnet som styr processen, utan vatten så blir det inte den reaktion som krävs vilket innebär att om vattnet skulle ta slut i en reaktor så finns det ingen katalysator för att skapa kärnkraft. Det är med andra ord omöjligt att få en härdsmälta i svenska kärnkraftverk, avslutar Leif.
