I ett nytt pm analyserar Konjunkturinstitutet kostnadseffektiviteten i stöden till förnybar elproduktion. Analysen visar på skillnader mellan olika produktionsformer och områden, något som KI riktar kritik mot.
Analysen visar att stödet är större för solel än för vind- och vattenkraft, småskalig än för storskalig elproduktion, egenproducerad än för yrkesmässigt producerad el samt för anläggningar i södra än i norra Sverige.
Bara det första av dessa fyra förhållanden kan enligt KI motiveras samhällsekonomiskt.
Enligt KI så blir följden av ekonomiskt omotiverade stöd att skattebetalarnas pengar används för att åstadkomma något som skulle ha åstadkommits i alla fall, men till en högre kostnad.
KI anser därför att skattebefrielsen för el som inte levererats yrkesmässigt bör ses över. Även kostnadseffektiviteten i styrningen mot målet om 50 procent förnybar energi år 2020 bör bli föremål för grundlig analys.
