Med hänvisning till rättssäkerheten avvisar Svensk Energi tanken på att Energimarknadsinspektionen skulle ges väsentligt ökade befogenheter rörande förhandsregleringen på elnätssidan. Risken är att Ei skulle bli både ”dömande” och ”lagstiftande” myndighet, något Svensk Energi anser vara helt orimligt.
Detta skriver Svensk Energis vd Kjell Jansson och chefsjuristen Ronald Liljegren, i ett brev till Ei som uppföljning av den hearing som nyligen hölls. Då presenterade myndigheten sina tankar för nästa reglerperiod, åren 2016-2019.
Perioden 2012-2015 är den första perioden som omfattas av den nya modellen för reglering av elnätsverksamheten. Nu fastställs elnätsföretagens intäktsramar för en fyraårsperiod i taget. Tidigare skedde prövningen i efterhand. Ett 80-tal elnätsföretag har gått till domstol för att få prövat de beslut gällande intäktsramarna, taket för möjliga intäkter, under den första perioden.
Brevet innehåller många juridiska detaljer. Svensk Energi är av den bestämda uppfattningen, heter det, att de i lagen angivna kriterierna skäliga kostnader och rimlig avkastning har tillkommit just för att det inte är lämpligt att mera i detalj, än vad som nu finns i ellagen och dess nuvarande bemyndigande, föreskriva om innebörden av dessa begrepp.
I prop. 2008/09:141 s77 slogs det fast att det inte är lämpligt att fastställa avskrivningstider eller avkastningsmetoder i lagstiftningen. Detta eftersom avskrivningstider och avkastningsmetoder är dynamiska begrepp som i stället bör utvecklas i rättspraxis Vad där anges har inte på något sätt förändrats på den korta tid som nu förflutit.
– Sådana ytterligare föreskrifter skulle riskera att komma i konflikt med ellagen och dess förarbeten och i princip utesluta domstolsprövning av företagens hela ekonomi, vilket torde stå i strid med gällande grundlagsreglering, understryker Ronald Liljegren i brevet.
Svensk Energi anser att det inte bör införas några ytterligare normgivningsbemyndiganden i ellagen. Om detta ändå skulle övervägas bör de vara mycket mer avgränsade.
– Under alla omständigheter bör inte ett normgivningsbemyndigande delegeras ner till Ei. Detta skulle leda till att Ei blir både ”dömande” och ”lagstiftande” myndighet för en för nätföretagen helt avgörande ekonomisk reglering. Detta är inte rimligt ur ett rättsäkerhetsperspektiv, skriver Ronald Liljegren.
