World Economic Forum i Davos lägger klimathotet på toppen av den långsiktiga katastroflistan. Men det är ingen skillnad på klimathotet och andra dystopier som genomsyrar det västerländska samhället sedan Malthus och Ehrlichs spådomar om människans undergång. Det skriver Stockholmsinitiativets Göran Ahlgren i en debattartikel.
Verkligheten går inte profetiornas väg. Temperaturökningen har planat ut sedan mer än 16 år, kopplingen mellan påstådd klimatpåverkan och extremväder saknar saklig grund, havsnivån ökar i samma eller långsammare takt än den gjort under hela 1900-talet, etc.. Många vetenskapsmän låter värderingar styra forskningen och utgår ifrån svaret istället för frågan.
Vid Davosmötet denna vecka säljer World Economic Forum in finanskris och ökande klyftor mellan fattiga och rika som ett par av de mest akuta krisriskerna. Klimathotet toppar som vanligt den långsiktiga katastroflistan.
Men hur förhåller det sig med klimathotet, alla dystopiers moder? Vi skulle nu vara på väg mot på väg mot fyra graders temperaturökning. I verkligheten har jordens medeltemperatur stigit kanske 0,7 grader under 1900-talet. Sedan mer än 16 år har temperaturen legat stilla. Om fem år kan den vara högre….eller lägre. Sanningen är att vi inte vet.
Nyligen har NASA rapporterat att variationer i solens strålning kan ha betydligt större klimatpåverkan än vad man tidigare anat. Ett omfattande arbete som publicerats just i dagarna visar att havsnivån höjs i samma långsamma takt som den gjort under hela 1900-talet. Andra studier visar en lägre takt. Dessutom rapporterar flera nya studier och mätningar som tyder på att klimatets känslighet för s k växthusgaser är betydligt lägre än vad prognosmakarna gissat.
Gissningar är precis vad idéerna om människans klimatpåverkan är baserade på. Och uppfattningen att extrema väderhändelser skulle kunna förknippas med påstådd människoskapad uppvärmning saknar saklig grund och kan betraktas som en mediakonstruktion. De aktuella bränderna och värmeböljorna i Australien är återkommande på ett antal decenniers sikt. De och förra vårens och sommarens värmeböljor i USA kompenseras globalt av rekordkyla i Kina och Bangladesh.
Vad som kan säkert sägas är att ett konstant, stabilt klimat aldrig har funnits och aldrig kommer att finnas. Naturen har inga sådana fasta punkter. Värmeperioder avlöser köldknäppar på seklers sikt.
Vanligt sunt förnuft ger svaret på vad som ska göras: Rusta samhället för klimatförändringar, kalla såväl som varma. Stoppa alla fruktlösa försök att styra klimatet. Åtgärder som inte bara är meningslösa utan också har allvarliga biverkningar för människor, miljö och ekonomi.
Klimathotets genomslag bekräftar att vi lever i dystopiernas tid. Först ut i denna idéhistoriska genre var Thomas Malthus som redan 1798 förklarade att mänskligheten på grund av befolkningsökningen snart skulle gå under i hungersnöd, epidemier och pest. Samma budskap levererades av Paul Ehrlich 170 år senare i boken ”The Population Bomb”.
Befolkningsökningen skulle redan på 1970- och -80 talet orsaka massvält. Hur gick det? Som en tidens ironi kom samtidigt teknologiska framsteg och effektivisering inom jordbruket igång (den gröna revolutionen). Livsmedelsproduktionen ökade snabbare än befolkningsutvecklingen och matpriserna sjönk. Men fortfarande hävdar Ehrlich att boken i själva verket var för framtidsoptimistisk och att jordens befolkning är ett hot mot mänskligheten och planeten, samtidigt som nu befolkningsökningen klingar av.
En annan populär profetia är Peak Oil. Dagen då oljan börjar sina har det talats om i femtio år och den har kontinuerligt förskjutis framåt i tiden så att den alltid legat ett antal decennier längre fram. Men nu påstår somliga att produktionstoppen redan passerats och att det nu kommer att går utför.
Hur stämmer det med att ny teknik nu ser ut att medföra att USA inom kort blir självförsörjande på olja och gas? Gaspriserna sjunker över hela världen och den ryska ekonomin kan komma i gungning. Den som hade påstått att detta skulle ske hade blivit utskrattad bara för några år sedan. Vi har kanske inte facit riktigt än, men den som lever får se.
Det finns ingen kvalitativ skillnad på dystopin om klimathotet och övriga exempel som ges ovan. Verkligheten går inte profetiornas väg. Alla måste ses i skenet av den rådande idéhistoriska dystopiska kontexten. En kontext som genomsyrar dagens västerländska samhälle, vetenskapsmän ej undantagna. Många forskare som omedvetet låter värderingar och moraluppfattning styra forskningen jobbar som Aristoteles: man utgår ifrån svaret och jobbar sig bakåt. Andra jobbar som Sokrates: man börjar med frågan och jobbar sig framåt.
Men en sak är klar: Det är svårt att sia, speciellt om framtiden!
Göran Ahlgren,
Stockholmsinitiativet
