Tack vare nästa generations antireflexbehandlingar, tillverkade av nanomaterial som minskar mängden ljus som reflekteras av solcellens yta, kan verkningsgraden för solceller få sig ett rejält lyft.
De senaste åren har material med inställbart brytningsindex utvecklats och professor Fred Schubert vid Rensselaer Polytechnic Institute i USA undersöker dessa materials potentiella tillämpningar inom solenergiindustrin.
För att ett material ska reflektera så lite ljus som möjligt bör det i likhet med luften ha ett brytningsindex som är nära 1,0. Av de material som lämpar sig för tillverkning av tunnfilmssolceller har emellertid magnesiumfluorid det lägsta brytningsindexet på 1,39. I och med ankomsten av material med inställbart brytningsindex kan detta komma att ändras och Schubert inriktar sig på att tillverka genomskinliga tunnfilmsmaterial vars brytningsindex kan ställas in.
- Optiska tunnfilmsmaterial med ett brytningsindex så lågt som 1,05 har demonstrerats, säger Schubert.
Dessa material är baserade på nanoporöst kiseldioxid, indiumtennoxid och titandioxid och Schubert och hans kollegor har använt dem för att konstruera en antireflexbehandling i fyra lager. Tillverkningsprocessen är dessutom enligt Schubert fullt kompatibel med nuvarande tillverkningsmetoder för solceller.
