Det var tsunamin, inte själva jordbävningen, som knäckte eltillförseln till reaktorerna vid Fukushima. Trots den japanska olyckan, måste kärnkraften fortsatt utgöra en stor och växande andel av världens energiförsörjning. Det skriver IAEA:s tidigare generalsekreterare, Hans Blix, i en debattartikel på Brännpunkt i Svenska Dagbladet.
Efter Fukushima kommer förmodligen några länder som inriktat sig på kärnkraft att skjuta upp besluten, men de flesta planer ligger nog fast, menar Hans Blix i sitt debattinlägg. Verkligheten är att mycket mer energi, särskilt elektricitet, kommer att behövas i hela världen, främst i många ekonomiskt expanderande u-länder, skriver han.
Man kan fråga sig hur Sverige skulle ha klarat sin elförsörjning om den hälft som i dag kommer från kärnkraft skulle ha fasats ut till 1990, vilket föreslogs. Förnybara bränslen, som erbjuds som universallösning, är med undantag för vattenkraft, faktiskt marginella. Man löser inte Shanghais, Calcuttas, Kairos, eller svensk industris energibehov med vindkraft eller solkraft. Hans Blix understryker att det mest missvisande som sägs i energidebatten är att kärnkraften står för en föråldrad teknik. Låt oss inse att både teknik och drift hela tiden utvecklats. Vi kommer med kärnkraft, vattenkraft, sparande och en del förnybara bränslen kunna fortsätta hålla nere våra koldioxidutsläpp. Vi kan spara natur och våra sista outbyggda älvar.
I framtidsoptimistisk anda blickar Hans Blix framåt. ”Vi kanske kan finna reaktorer där kylningen sker genom självcirkulation och för vilka inga evakueringszoner behöver planeras. Kanske kommer vi också att kunna använda thorium som bränsle och få ett avfall som är mindre långlivat och mindre till volymen än uranets. Riskerna kommer aldrig att bli noll, men de kommer stadigt minska”
Hans Blix pekar också på att det kan ha funnits brister i planeringen vid kärnkraftverket Fukushima. Uppenbarligen hade man inte beräknat följderna av en tsunami. Var filteranläggningarna, som skall fånga upp radioaktiva partiklar, otillfredsställande, frågar han sig.