Hallå där, Joakim Hauge, vd för Sahara Forest Project. Ni är aktiebolaget som har ambitionen att göra öknen till en grön oas med hjälp av koncentrerad solenergi och saltvatten. Hur hänger det ihop?
– Genom att använda olika teknologier och integrera dem får vi synergieffekter. Kärnan är saltvattnets infrastruktur. Det salta vattnet får rinna ned över en perforerad drivhusvägg av papper. Varm ökenvind blåser genom väggen och vatten förångas. Det kräver energi och därmed sjunker temperaturen i drivhuset. Under natten kondenseras saltvatten på taket och kondensvattnet kan användas för bevattning. Efter hand får det ursprungliga saltvattnet naturligtvis allt högre salthalt men vattnet kan fortfarande användas, till kylning, till saltkrävande grödor eller för återvegetering av ökenområdena utanför växthusen. Till slut blir det matsalt. Med koncentrerad solkraft (CSP) produceras mycket mer energi än själva anläggningen kräver.
Teknologierna i sig är inte okända, men kombinationen av dem är något nytt. Hur kom ni på tanken?
– Jag som biolog hade jobbat i många år i kryssningszonen mellan miljö, innovation och biologi och idén föddes ur en medvetenhet om sammanvävda problem: vi behöver öka både matproduktionen i världen och energiproduktionen. Samtidigt måste CO2-utsläppen reduceras. Sahara Forest Project har en grundläggande holistisk syn och utnyttjar sådant vi har mycket av – saltvatten, ökenområden och sol – för att skapa sådant vi behöver mer av.
I Qatar har ni producerat lika mycket grönsaker lika effektivt som industriella drivhus i Europa, men med lägre utsläpp av CO2 och med mindre vatten. Dessutom har det gett ”gröna” jobb lokalt. Vilka nackdelar har metoden?
– Inga, men vissa förutsättningar måste vara på plats för att det ska vara kostnadseffektivt. Anläggningen får inte ligga för högt över havet eller för många mil från kusten, då blir det dyrt att pumpa upp saltvattnet. Nu tar vi projektet till nästa steg, där vi ser på alla möjligheter att effektivisera produktionen ytterligare med hjälp av olika tekniker och synergier. Det måste vara lönsamt att investera i mat- och energiproduktion för att det ska ta riktig fart.
Varför behövs satsningar som Sahara Forest Project?
– För att visa att det är möjligt att tänka nytt och helhetsmässigt. Vi använder avfallet från en teknik till att skapa resurser för en annan teknik. Och detta har vi gjort på ett säkert och klimatsmart sätt, medan vi i tillägg har genererat lokala värden. Våra resultat från pilotanläggningen i Qatar visar att med drivhus av den här typen på 60 hektar skulle landet kunna bli självförsörjande på tomat, gurka, paprika och aubergine. Idag importerar Qatar 90 procent av sin mat!
Projektet, som lanserades 2009 vid klimatförhandlingarna i Köpenhamn, har fått väldigt positivt gehör, med uppmärksamhet i medier och stöd från banker, miljöorganisationer och vetenskapliga institutioner. Vad tror du att det beror på?
– Sahara Forest Project ger inspiration och hopp om att det är möjligt att ta sig an stora utmaningar. Det behöver världen.
