Det behövs egentligen inte så många ord. Diagrammet här nedan talar för sig självt. Det är de fossila energikällorna, olja, gas och kol som är de helt förhärskande i världen fram till år 2040 och med stor visshet ytterligare år och kanske decennier efter det. Det är den obekväma sanningen om hur den globala energianvändningens verklighet ser ut och kommer se ut årtionden framåt, även fast vi inte gillar det. Förnekelsen om detta måste brytas. Vi måste se sanningen i vitögat. Det är bara då vi verkligen kan göra något åt detta i stor skala.
Diagrammet visar detta med närmast uppseendeväckande tydlighet och visar även att de förnybara energikällorna inte lyckas spela annat än en mindre roll inom denna tidshorisont trots att de flerdubblat sitt bidrag i energibalansen. Visserligen minskar kolanvändningen med c:a 10 procent efter toppen 2025-30, men olja och naturgas stiger istället kraftigt. Kärnkraften mer än fördubblas, vattenkraften ökar, men inte heller detta förslår minska den ökande fossila energianvändningen. När vi diskuterar utsläpp av de klimatpåverkande växthusgaserna och hur vi skall minska dem, måste naturligtvis detta sättas in i denna globala kontext. Att skuldbelägga flygresenärer och köttätare känns verklighetsfrånvänt och närmast pinsamt i detta perspektiv. Det rör sig om så stora utsläpp att det krävs storskaliga insatser för att på ett avgörande sätt minska de fossila energikällornas ledande roll under de närmaste 20, 30 åren.
De växande bidrag sol och vind skjuter till varje år äts alltså upp av den stigande energikonsumtionen i världen. Det innebär att världen fortsätter att elda med kol, olja och naturgas i en ökande omfattning. Just nu är det Kina som ökar sitt behov av energi kraftigt, senare under 2020-talet kommer Indien ikapp för att sedan ta täten in på 2030-talet. Behovet av energi ökar dessutom i många andra asiatiska länder under lång tid framöver. Det är Asien och USA som ligger bakom den ökande konsumtionen av fossil energi. Alldeles i början av 2017 deklarerade Kina att man avsåg att dra ner på antalet kolgruvor med flera tusen och stänga 100 kolkraftverk och istället satsa på sol och vind. Då applåderade vi entusiastiskt, Idag vet vi att detta bara var tomma deklarationer som inte höll när verkligheten trängde sig på.
Kina startar återigen ett nytt koleldat kraftverk i stort sett varje vecka för att producera elektricitet och värme och kolgruvorna ökar sin produktion. Man har inget val. Den ökande befolkningen kräver allt mer energi och allt större andel är el. Samtidigt har priset på kol stigit till rekordnivåer, något som tvingat den kinesiska ledningen att pressa lokala leverantörer att skära ner på spotpriserna. Dålig infrastruktur och undermåliga transporter för importerad dyr kol stressar nu Kina. Visserligen sker mer lokala satsningar på sol och vind och man utvecklar smarta elnät för allt bättre eldistribution, men detta blir närmast marginella bidrag i landets jättelika energiproduktion.
Vad gör vi då åt denna för klimatet så alarmerande situation! I Västeuropa är ju alla motståndare till fossil energianvändning. I Tyskland eldar man ändå på i full fart med sitt kol. Inför nedstängning av kärnkraftverk måste ju landet ordna sin basförsörjning av energi på något sätt. Naturgas är en energiform som vi lättare kan acceptera under en övergångsperiod. Den släpper ut nästan 40 procent mindre koldioxid jämfört med kol och 25 procent mindre jämfört med olja. Dessutom är utsläppen av tungmetaller, svavel, kväveoxider, etc. betydligt lägre jämfört med kol och olja.
Nya kolkraftverk utrustade med modern reningsteknik har väsentligt reducerade utsläpp jämfört med gamla. Reningstekniken kan också utvecklas ytterligare, forskning på och utveckling av detta kan få stor inverkan på miljön. Det är viktigt att nya kolkraftverk kan ersätta de gamla smutsigare, det kan halvera utsläppen. Det skulle ge en betydande klimateffekt. Koldioxidlagring måste utvecklas kraftigt. Idag saknas tillräckligt bra teknik för detta, men här kan mycket göras. El- och vätgasdrivna fordon kan ersätta oljan som bränsle för transporter snabbare än vad diagrammet indikerar. Här är det viktigt att bränslecell tekniken kan få kraftigt ökat stöd. Enbart eldrivna fordonsflottor skulle kräva en mycket omfattande utbyggnad av elproduktionen.
Världsbanken och andra globala aktörer skulle kunna börja finansiera kärnkraftsbyggen. Behovet av avsaltningsanläggningar av havsvatten ökar när torka uppstår i klimatförändringens spår. Här är kärnkraften särskilt lämpad eftersom det krävs stora mängder koncentrerad el i denna process när den sker i stor skala. Vi skall heller inte bortse från det som händer i södra Frankrike just nu. Där byggs ITER, en internationell jättesatsning i klassen 250 miljarder SEK som skall visa att det kan fungera med fusionskraft, en outsinlig ren helt säker energikälla utan avfall. Efter ITER byggs en demonstrationsreaktor som skall alstra energi, och sedan runt 2050 kanske världen är redo att bygga fusionskraftverk. Skulle det ske kan människans verkliga ödesfråga stå inför en permanent lösning. Med det tidsperspektiv som diagrammet visar, blir plötsligt fusionskraft en mer realistisk faktor att räkna med för framtida generationer.
John Hardwick
