Gästartikel: Biobränslet ökar utsläppen – löser inte klimatkrisen

Harry Frank är elkraftstekniker och teknikforskare i grunden.
Harry Frank är elkraftstekniker och teknikforskare i grunden.

Många forskare och Parisavtalet indikerar att vi idag med den mängd koldioxid vi släpper ut måste börja minska till 50 % inom en 10 årsperiod.

Det finns tyvärr en utbredd uppfattning om att användning av biomassa för energiändamål är klimatneutralt och att den inte ens släpper ut koldioxid vid sin förbränning. Denna uppfattning grundar sig på antagandet att den koldioxid som bildas vid förbränning inom kort tas upp av återväxande bestånd eller av andra skogar. Utifrån detta förenklade synsätt har användning av bioenergi ansetts vara koldioxidneutralt och alltså inte ge upphov till något nettotillskott av koldioxid till atmosfären. Detta synsätt har också haft stor inverkan på klimatpolitik både nationellt och inom EU och har resulterat i strategier som syftar till ökat utnyttjande av skog för bioenergi som ersättning för fossil energi. Det har också lett till att skogsbiomassa är klassificerat som förnybart bränsle och därmed som en viktig komponent i Sveriges och EU:s mål när det gäller ökad användning av förnybar energi.

I dubbel bokföring används debet och kredit som utgör varsin sida av ett bokföringskonto. Samma sak borde också ske för utsläppen i energikontot och motsvarande i markkontot (kolsänkor). Detta för att lättare kunna hålla reda på vad som händer med de olika utsläppen.

I en nyutkommen rapport från European Academies Science Advisory Council (EASAC), ”Multi-functionality and sustainability in the European Union’s forests”, presenteras fakta om skogarnas och skogsbrukets klimatpåverkan.

En kritisk faktor när det gäller bioenergianvändning för energiändamål är den tid det tar för en åtgärd att kompensera för det utsläpp som sker vid förbränningen, så kallad ’payback time’. EASAC drar slutsatsen att Europeiska kommissionen bör begrunda i vilken utsträckning storskalig bioenergianvändning från skog för energiändamål är förenlig med FN’s mål att begränsa klimatpåverkan till under 1.5 C.

Användning av trä i långlivade konstruktioner vilka skapar långsiktiga kolförråd bör stimuleras.

Storskalig produktion av biobränsle i Sverige kan antas i första hand ske med skogsråvara. Användning av träd till biobränsle konkurrerar med skogens vitala funktion som kolsänka eller som substitut för t ex cement vid byggen. Det talas om olika metoder att fånga in och binda koldioxid, men det enda sätt vi idag vet fungerar i stor skala är skogsplantering. Att vi i Sverige då skulle använda skogen för att kunna fortsätta att värma våra hus, producera el och flyga som idag är absurt. Förbränning av bio ger utsläpp av samma karaktär som från det fossila. Utsläppen från bio ligger kvar i 50-100 år eller mer. Vedförbränningen i det förindustriella Europa ledde till massiv avskogning.

Inofficiell statistik visar att Sverige släppte ut år 2017 32 Mton biogena utsläpp i energisektorn en ökning från 13 Mton år 1990. Officiellt redovisar vi utsläpp på 42 Mton.

Nu gäller det att få alla att inse att biomassan från skogen inte är lösningen om vi vill kraftigt minska utsläppen inom 10 år. Att förbränna skogen i alla dess former är som att sitta på en gren som sågas av.

Harry Frank