Två av reaktorerna vid Oskarshamns kärnkraftverk har redan stängts ner i förtid och ytterligare två reaktorer vid Ringhals kärnkraftverk kommer att tas ur drift till 2020. Detta skulle i kombination med den energiöverenskommelse som har som mål att Sveriges elproduktion ska vara 100 procent förnybar år 2040 kunna vara början på slutet för den svenska kärnkraften. Utan kärnkraften kommer vindkraften och vattenkraften att behöva axla ett mycket större ansvar när det gäller den svenska elförsörjningen, men kommer vindkraften att kunna fortsätta att byggas ut i tillräckligt snabb takt och vad skulle hända om det blir brist på vatten.
Text: Alarik Haglund
En 100 procent förnybar elproduktion helt utan kärnkraft, som idag står för omkring 40 procent av den svenska elproduktionen, skulle innebära att vindkraften och vattenkraften tillsamman skulle behöva stå för den stora majoriteten av elförsörjningen i Sverige. För att energiöverenskommelsens mål om en 100 procent förnybar elproduktion år 2040 ska kunna uppnås kommer det därför att vara nödvändigt att bygga ut framförallt vindkraften mycket kraftigt.
Elcertifikaten snart slut
Just nu byggs vindkraften ut i snabb takt bland annat tack vare subventioner via elcertifikat, men vad kommer att hända efter att elcertifikaten för vindkraft är fullt utnyttjade?
I samband med energiöverenskommelsen förlängdes elcertifikatsystemet och utökades med nya elcertifikat motsvarande 18 terawattimmar för perioden 2021 till 2030. Andreas Regnell, chef för Strategic Development på Vattenfall, uppskattar att dessa 18 terawattimmar kommer att vara byggda redan 2022 eller 2023 och för att inte alla ska förlora på detta menar han att det först och främst är viktigt med en stoppregel, som innebär att anläggningar som tas i drift efter ett visst datum inte är berättigade till elcertifikat.
- Om man inte har en bra stoppregel går värdet mot noll och även certifikaten för de första 18 terawattimmarna förlorar sitt värde, förklarar Andreas Regnell.
Handlar om att våga
Samtidigt påpekar Andreas Regnell att kostnaden för att bygga vindkraft gått ner väldigt mycket och när det gäller den fortsatta utbyggnaden av vindkraften menar han att frågan helt enkelt är om man tror på en prisutveckling på el, till följd av bland annat ökad elektrifiering, som gör att man vågar bygga vindkraft i Sverige även utan subventioner.
- Det är klart att det finns en oro, säger Andreas Regnell
Han talar emellertid om att ett sätt att komma runt denna problematik är direkta överenskommelser mellan slutkunden, ofta i form av ett företag, och den som bygger vindkraften och att man har ett långt fastprisavtal.
- Då vet man vilka intäkter man får. Det innebär att man har en låg risk, vilket betyder att kapitalkostnaderna blir ganska låga och gör att man kan få vindkraft byggd, berättar Andreas Regnell och tillägger att det redan för en väldigt stor andel av de vindkraftsanläggningar som byggts under senare år funnits ett avtal med någon som lovat att köpa en stor del av elen till ett fast pris.
Ineffektiva tillståndsprocesser
Andreas Regnell vill också flagga för att de tillståndsprocesser som finns idag inte är effektiva och berättar att det bara är ungefär en åttondel av de vindkraftutvecklingsprojekt som det söks tillstånd för som till slut faktiskt blir tillståndsgivna.
- Det är ett enormt slöseri med resurser, säger Andreas Regnell.
Han menar därför att tillståndsfrågan är väldigt viktig och att det måste gå mycket fortare och vara mycket tydligare vad som krävs för att man ska få tillstånd, ungefär som för byggnader.
- Om man ansöker om byggtillstånd enligt normerna i en detaljplan får man det nästan alltid beviljat. Vi måste ha någonting liknande för vindkraften, anser Andreas Regnell.
Flexibiliteten underskattas
En kraftig utbyggnad av vindkraften betyder dessutom att elsystemet kommer att behöva klara av en större mängd varierande produktion.
- Om vi skulle försöka lösa detta idag skulle det vara en väldigt stor utmaning, men det är lång tid till 2040 och vi förväntar oss en stor teknisk utveckling. Ett område där jag är övertygad om att vi underskattar möjligheterna väldigt mycket är tillgängligheten på flexibilitet i systemet, säger Andreas Regnell.
Han förklarar att vårt elsystem är designat för att anpassa utbudet till efterfrågan, vilket har skapat en situation där vi har en väldigt låg utnyttjandegrad av vår samlade infrastruktur.
- Om man låter varje konsumtionspunkt ha en flexibilitetsmöjlighet kommer man att upptäcka att det finns väldigt mycket flexibilitet i det existerande systemet, hävdar Andreas Regnell.
Han påpekar dessutom att det om man lägger till en koppling mellan värmesystemet och elsystemet och en koppling mellan elsystemet och det industriella systemet, genom att producera vätgas, finns flexibilitet där också.
Han påpekar emellertid att även ett scenario med stor flexibilitet i systemet kräver ett väldigt starkt elnät.
Energiproblem vid vattenbrist
När det gäller vattenkraften är ett frågetecken vad som skulle hända om klimatförändringarna resulterar i torrår och vattenbrist.
Till att börja med berättar Andreas Regnell att torrår oftast är ett energiproblem snarare än ett effektproblem för vattenkraften.
- Eftersom man vet att man har ett torrår ser man alltid till att man har tillräckligt mycket vatten i dammarna för att kunna möta effekttoppar, så även under ett torrår är vattenkraftens maxeffekt oftast densamma som under ett våtår. Däremot levererar vattenkraften under ett torrår självklart mindre energi till systemet, förklarar Andreas Regnell.
Om denna energi inte kan ersättas med till exempel vindkraft kommer den enligt Andreas Regnell att behöva importeras.
