Det svenska kraftnätet haltar

Det svenska kraftnätet. Bild: Tomas Ärlemo, SvK.

Published by

Redaktionen - 29 Aug, 2025

Det svenska kraftnätet har funnits länge, så länge att det börjar bli lite ålderstiget och behöver förnyas. Samtliga elnätsägare, oavsett nivå på elnätet i deras bestånd, kommer att investera cirka 300 miljarder kronor de närmsta 10 åren.

Det kan vara transmissionsnätet (stamnätet) på 220-400 kilovolt, eller regionnät på 30-130 kilovolt som kommer att förnyas. Dagens årliga elanvändning om drygt 140 terawattimmar kan 2045 uppgå till 300 terawattimmar, så en utbyggnad blir oundviklig. Stamnätet har dessutom visat sig vara aningen trångt i överföringen mellan elområdena, varför det måste förstärkas. Såväl elproduktion som eldistribution behöver kraftfull utbyggnad för att möta utvecklingen. Nu krävs en kraftsamling som saknar motstycke i modern tid.

Vi har undersökt de fyra största aktörerna på den svenska elmarknaden: Ellevio, Vattenfall, Svenska kraftnät och E.ON rörande deras syn på framtiden, utbyggnad och säkerhet.

Ställverk, en sk station. Bild av Th G från Pixabay

Utbyggnadsbehov

Det svenska kraftnätet har varit med ett tag nu, faktiskt ända sedan 1918 (Untranverket) och delar av det börjar uppenbarligen bli ganska åldersdigna. Vad behöver moderniseras?

Ellevio skräder inte orden i sin utredning Effektrapporten 2025: ”Sveriges ålderstigna elnät är i mycket stort behov av både upprustning och utbyggnad för att kunna möta elsystemets förändringar. Det uppskattade investeringsbehovet i elnätsinfrastruktur på alla nätnivåer till 2045 uppgår till totalt 945 miljarder kronor.”

E.ON är inte heller särskilt snälla: ”Sverige går allt mer ifrån elproduktion i stora centrala kraftverk till mindre lokala producenter av förnybar energi. Samtidigt går elektrifieringen och teknikutvecklingen snabbt, och landets elnät hänger inte med i samma takt. För att se till att alla kan få den el de behöver och undvika kapacitetsbrist i framtiden behöver elnätet förnyas här och nu.”

Den sannolikt största utbyggnaden är Svenska Kraftnäts NordSyd-paket. Man har insett att kraftledningarna som transporterar elen från där den genereras i Mellansveriges elområde 2 genom ”Snitt 2” ner till där den förbrukas, i elområde 3, huvudsakligen stockholmsregionen, för länge sedan är underdimensionerade och uttjänta. SvK tänker främst på den svenska industrins utbyggnad när man skriver att ”Begränsningar i överföringskapaciteten i Snitt 2 har stor negativ påverkan på elmarknaden men också på leveranssäkerheten i södra Sverige.”

Så här står det i SvKs rapport Nätutvecklingsplan 2024–2033 ”Stora delar av transmissionsnätet är nära att uppnå sin tekniska livslängd, vilket innebär att reinvesteringsbehovet är fortsatt stort. För att fortsätta ha ett person- och driftsäkert transmissionsnät och för att kunna överföra den mängd el som samhället önskar, behöver vi bland annat förnya ett stort antal ledningar och stationer innan de når sin tekniska livslängd.” … ” vi kommer att bygga cirka 1500 kilometer nya ledningar och ett 30-tal nya stationer. Dessutom förnyar vi över 2500 kilometer ledningar och cirka hälften av våra närmare 200 stationer.” (Se bild om NordSyd.)

”Transmissionsnätet kring Snitt 2 är geografiskt långsträckt och består i dag av tre gamla 220 kV-ledningar samt åtta 400 kV-ledningar av varierande ålder, där den äldsta är världens första 400 kV-ledning från 1952. De äldsta ledningarna är snart för gamla för att kunna drivas vidare.”… ” Genom den strukturförändring som planeras inom NordSyd kommer det föråldrade 220 kV-nätet att helt ersättas med ett 400 kV-nät, i huvudsak utfört som dubbelledningar. Spänningshöjningen ger möjligheter att rationalisera både transmissionsnätet och regionnäten i området genom att anslutningspunkter flyttas och förstärks.” Sammantaget kommer åtgärderna att leda till en kapacitetsökning mellan elområde SE2 och elområde SE3 från dagens 7300 megawatt till över 10.000 megawatt. Utbyggnaden kommer att tas i drift successivt fram till omkring 2040.

Det svenska kraftnätet är uppbyggt i tre nivåer, som hanteras av tre typer av elnätsleverantörer. Transmissionsätet är den pulsåder som transporterar kraften norrifrån där den produceras, till sydlandet där den, åtminstone hittills huvudsakligen förbrukats. Distributionen till förbrukarna sker via regionnäten. Notera alla solcellerna och elbilarna i lokalnätet. Dessa håller på att kasta om rollerna från förbrukare till producenter och kräver stora uppdateringar i lokalnäten. Bild: E.ON.

Lokalnäten

E.ON är väldigt stora på marknaden för lokal- och regionnät. Det är alltså E.ON som matar kraft till slutförbrukarna, och också får fundera på hur man ska klara den nya vågen av konsumenter som nu blivit producenter. På senare tid har antalet kunder som både är konsumenter och producenter ökat kraftigt.

E.ON skriver i sin rapport Nätutvecklingsplan 2025–2034: ”Generellt behöver E.ON göra förstärkningar av lokalnät. Äldre ledningsnät i samhällen och sommarstugeområden utgör en begränsning när solceller byggs på taken och bilar kopplas in för att laddas på eftermiddagen. Inflödet av anslutningsförfrågningar har varit exceptionellt högt det senaste året, vilket gör det svårt att på kort sikt (1–2 år) möta behovet. Övriga förfrågningar kopplade till storskalig laddinfrastruktur och produktion kräver i princip alltid nybyggnation av lokalnätet samt förstärkningar i både lokalnät och regionnät, vilket innebär att dessa behöver vänta med att ansluta tills elnätet har förstärkts. Den största utmaningen för nya anslutningar i lokalnät avser förfrågningar om att ansluta på platser långt ifrån fördelningsstationer med anslutning till regionnät. Detta gäller oavsett om det rör sig om produktion eller konsumtion. Kopplat till detta är idag kusten och skärgården i östra Skåne, Blekinge, Stockholm och Västernorrland utmanande.”

E.ON använder sig huvudsakligen av sk flexibilitetstjänster för att förhindra överbelastningar, ge utbyggnaden tid och för att kunna bygga ut ett smart elnät, vilket är bra för både samhället, elnätskunderna och miljön. Behovet av flexibilitet i elnätet uppstår när en ny kundförfrågan eller prognostiserad ökning av effektbehovet medför en risk att någon anläggningsdel överbelastas. Behovet av flexibilitetstjänster är stort och beräknas ligga på cirka 700 megawatt i flexibel effekt och 1 terawattimme i flexibel energi de kommande åren.

För att undvika överbelastningar behövs flexibilitet i form av lokalt minskat effektuttag eller lokalt ökad inmatning av effekt (solceller och elbilsbatterier). Det framtida behovet av flexibilitet kan komma att täckas med flexibilitetsmarknader, villkorade avtal eller andra tekniska lösningar, och på sikt även ytterligare förstärkningar av nätet.

SvKs NordSyd-projekt blir väldigt omfattande. Ledningarna kommer att kallas (från höger) Uppsalabenet, Västeråsbenet, Hallsbergsbenet och Karlstadsbenet och är avsett att eliminera el-trängseln mellan nord och syd. Bild SvK.

Ellevio är också en stor ägare av regionnät och har liksom alla andra noterat att nätet står inför överbelastning under vissa tider. Även här använder man sig av flexibilitetstjänster, som bland annat innebär att förbrukare och producenter vid behov blir ombedda att styra ner och antingen minska eller öka sin elförbrukning eller elproduktion för att inte överskrida avtalet (villkorat avtal), eller sk effektabonnemang för villor, radhus, fritidshus samt affärslokaler som syftar till att kunderna ska jämna ut sin elanvändning och på så vis bidra till ett högre nätutnyttjande.

Ellevio räknar med ökad förbrukning i de flesta av sina leveransområden inom de närmaste 6-10 åren. Det är olika i olika områden, men för exempelvis Stockholm menar man att 130 megawatt är rimligt. Då går det inte längre att styra förbrukningen med flexibilitetstjänster, utan man måste bygga ut. Landet omfattas av en mängd utbyggnadsprojekt, som förstärkning och ombyggnad av regionnät på 10-20-40-50 kilovolt, nya kraftigare transformatorer, och i vissa fall en höjning av spänningen på nätet, helt enkelt för att få ökad redundans och kapacitet. Det mesta av detta förväntas vara klart för drift framåt 2027-2031. Stockholm har ett särskilt problem: tunnelbanan, som drar mycket kraft och nu är under utbyggnad till nya områden, där ännu mer kraft kommer att behövas.

Punktbelastningar

Vattenfall Eldistribution AB agerar huvudsakligen på regionnätsnivå och noterar i sin Nätutvecklingsplan 2025-2034 gällande nya typer av förbrukare att: ”En stor ökning av elförbrukningen koncentrerad till ett fåtal mycket stora industrietableringar och serverhallar sker inom tioårsperioden. Denna förbrukning ansluts till regionnätet och kräver i regel också ny eller förstärkt stamnätanslutning.”

Samtidigt har det uppstått nya typer av producenter: ”Stor etablering av produktionsanläggningar, framförallt solkraft, sker under tioårsperioden. Anläggningar uppförs både småskaligt (mikroproduktion i form av solpaneler på hustak) såväl som mycket stora parker av solpaneler, såväl som vindkraft.” Denna senare produktion sker huvudsakligen under sommartid och ger då ett överskott av el som det tyvärr inte finns matchande förbrukning för, vare sig i rum eller tid, samtidigt som transmissionsnätet (stamnätet) inte direkt är avsett för ”baklänges” inmatning från konsumentsidan. Men det kommer att bli något SvK kommer att få vänja sig vid.

Motarbete?

Som Ellevio noterar finns det tyvärr juridiska svårigheter med att bygga ut elnätet. Först måste man skriva och skicka in en koncessionsansökan till staten. Detta arbete tar vanligtvis cirka 1–1,5 år. Energimarknadsinspektionens prövning av koncessionsansökan tar därefter oftast 1–1,5 år. Om beslutet överklagas sker en överprövning i mark- och miljödomstolen. Hela processen, från start till färdigställande, tar normalt 5–7 år, men kan i vissa fall ta betydligt längre tid.

Sabotagerisken?

Risken för sabotage och terror mot infrastrukturen ökar i hela Europa, i och med den hårdnande politiska situationen med krig i vår omvärld och terror mot västvärlden. Det handlar om brinnande transformatorer, saboterade kraftledningar och undervattenskablar och intrång och sabotage mot mobilmaster och TV- och radiomaster.

Svenska kraftnät är av regeringen utsedd till Sveriges elberedskapsmyndighet. Myndighetens främsta uppgift är att bidra till att hela den svenska elsektorn har beredskap för att förebygga, motstå och hantera sådana störningar i elförsörjningen som kan medföra svåra påfrestningar på samhället.

I sin utredning Risk- och sårbarhetsbedömning för år 2024 konstaterar SvK att det finns ett antal risker som kan påverka kraftnätet, som cyberrisker och hot (eftersom väldigt få samhällsnyttiga organisationer faktiskt bryr sig tillräckligt om cybersäkerheten), bristfälligt säkerhetsskydd avseende IT-miljöer (brist på skalskydd, säkerhetsmedvetande, dålig styrning av IT-säkerheten), spionage och olovlig underrättelseinhämtning, skador på samhällsviktig infrastruktur (attentat, olyckor och tekniska fel).

Ett sätt att förbereda sig är att utveckla och prova ö-drift, alltså att ett område, stad, företag, eller region får klara sin egen kraftförsörjning om regionnätet skulle bli spänningslöst eller saboteras. Alla verksamheter som är beroende av el kan inte förvänta sig att få det. De behöver istället säkerställa sin egen försörjning, till exempel via reservkraft. Det kommer också vara komplicerat och riskfyllt att driva ett svagt elnät. Ö-drift är en driftsform som för närvarande är på tankestadiet. De enda som för tillfället är duktiga på det är sjukhusen och datacentraler som oftast har egna reservgeneratorer.

400 kV-ledning med glasisolatorer Bild av beauty_of_nature från Pixabay.

Sammanfattning

Elanvändningen i Sverige kommer att fördubblas fram till år 2045.
Det svenska elnätet är föråldrat och kan för närvarande inte hantera en fördubbling.
Kraften produceras på ställen där den inte förbrukas, och flaskhalsar uppstår i överföringen.
Mycket stora projekt är på gång, som ska eliminera flaskhalsarna.
Nya typer av producenter (solceller, elbilsbatterier) gör att regionnäten måste byggas om för att klara sådan inmatning.
Transmissionsnätet är inte dimensionerat för inmatning från konsument.
Den största delen av den ”nya” produktionen sker på tider då den inte behövs och på platser där den inte kan tas om hand med nuvarande infrastruktur.
Risken för sabotage mot elnätet ökar. Alla måste öka sitt säkerhetsmedvetande, både gällande utrustning, skalskydd och cyber.
E.ON redovisar 246 nätutvecklingsprojekt för regionnät som ska vara klara inom 10 år. Det är både ut- och nybyggnad av fördelningsstationer och ledningar, som alla blivit för gamla eller underdimensionerade.