Nya steg mot säker och stabil elförsörjning har nu tagits. Flera ansökningar om att bygga nya reaktorer ligger redan på tillförordnade miljöministern Johan Britz (L) bord.
Det har varit en lång, mödosam och – faktiskt – smärtsam väg. Efter drygt 20 år av kärnkraftsnedläggningar har man äntligen lyckats få igång intresset för att bygga nya reaktorer. Det krävdes framförallt ett politiskt ramverk som gör riskerna med sådana projekt hanterbara för privata investerare men även att regeringen mer direkt gett sitt stöd till dessa strävanden. Att man dessutom tillsatte en särskild kärnkraftssamordnare inom regeringskansliet har också varit avgörande.
I den politiska debatten har kostnadsfrågan dominerat på senare tid. Ingen verkar intressera sig för eventuella kärnkraftsolyckor längre. Miljöpartiet har visserligen skjutit in sig på avfallsproblematiken men inte ens den frågan verkar ha fått ordentligt fäste.
Många, särskilt på vänstersidan i svensk politik, hävdar istället att det starkaste skälet till att inte bygga kärnkraft är att det blir dyrt jämfört med framförallt vindkraft. Till stor del är dessa påståenden direkt felaktiga och vilseledande. Skälen är många men i huvudsak två:
- Det som presenteras som kostnader i den allmänna diskussionen är i regel investeringar. Det som verkligen räknas är priset i kronor per kilowattimma som kraftverket behöver för att gå runt. För vindkraftens del tenderar man också att bortse från nödvändiga investeringar i back-up eller lagring.
- Ett nytt kärnkraftverk kommer att leverera el under en mycket lång tidsrymd, 80-100 år, och därmed kommer livstidsproduktionen att bli avsevärt större i ett kärnkraftverk än i ett vindkraftverk, upp emot 10 000 gånger större.
Något som sällan nämns är att det faktiskt finns ett facit! Svenska elpriser var mycket stabila under den period när svensk elproduktion nästan uteslutande bestod av kärn- och vattenkraft. Stängningen av två Ringhals-reaktorer blev istället startskottet för den period med starkt varierande priser som vi befinner oss i nu. Självklart finns det andra faktorer bakom denna kris, men de hade sannolikt kunnat motverkas med en större andel stabil och planerbar effektresurs.
Ett annat bevis för hur felriktad den stora satsningen på vindkraft har varit är den lönsamhetskris som nu drabbat hela vindkraftsindustrin. Vindkraften behöver helt enkelt högre priser för att bli lönsam.
Det vi nu bevittnar är en investeringsvåg i svensk elproduktion. Blykalla, Studsvik, Kärnfull vill bygga SMR:er i Gävle, Nyköping och Valdemarsvik. Vattenfall har presenterat planer för en utbyggnad av Ringhals. Nordic Nuclear har presenterat en avsiktsförklaring tillsammans med Kävlinge kommun om att bygga nya reaktorer i Barsebäck.
Den statligt ägda tyska energikoncernen Uniper, som bland annat äger Oskarshamnsverket, har under lång tid inte kunnat investera i kärnkraft på grund av det starka kärnkraftsmotståndet i tysk politik. Nu har den tyska staten aviserat att man vill sälja innehavet i Uniper vilket öppnar för nya kärnkraftssatsningar.
Den stora prövningen för Sveriges kärnkraftsrenässans kommer i höstens val. Visserligen har en förkrossande majoritet av riksdagens partier uttalat sitt stöd för ny kärnkraft men om vänster- och miljöpartierna kommer att ställa ultimativa krav för en regeringsbildning blir det svårt för socialdemokraterna att stå emot.
Hela Sverige behöver tillgång till billig och leveranssäker el. Vi har inte råd att avstå från de investeringar som behövs för att säkerställa detta.
Kärnkraften behövs, för jobben, för välståndet, för svensk industris konkurrenskraft.
Sven Olof Andersson Hederoth
