Vätgas lyfts ofta fram som en central lösning i framtidens energisystem, särskilt inom industri, transporter och energilagring. Samtidigt växer kritiken mot tekniken. Flera analyser pekar på att vätgasdrift i många fall är både kostsam och ineffektiv, och att den riskerar att fördröja mer etablerade lösningar snarare än att ersätta dem.
-Trots omfattande politiskt stöd är det fortfarande osäkert om vätgas kan bli konkurrenskraftigt i större skala skriver International Energy Agency (IEA). - Produktionen är dyr, infrastrukturen bristfällig och klimatnyttan långt ifrån självklar.
I dag produceras merparten av världens vätgas från fossila bränslen, främst naturgas. Denna så kallade grå vätgas ger upphov till betydande koldioxidutsläpp. Vätgas som framställs med elektrolys och el från vind- och solkraft är avsevärt dyrare och kräver stora mängder elektricitet.
Enligt flera energianalyser kostar grön vätgas ofta flera gånger mer än både fossil vätgas och direkt elektrifiering. Det gör att många projekt är beroende av statliga stöd, garantier och långsiktiga subventioner för att överhuvudtaget bli av. När elpriserna stiger försämras kalkylerna ytterligare.
Samtidigt har flera planerade vätgasprojekt i Europa och USA skjutits upp eller lagts ned efter att investerare bedömt riskerna som för höga.
Låg verkningsgrad och tekniska hinder
Ett centralt problem med vätgas är den låga systemverkningsgraden. Stora energiförluster uppstår i varje steg – från elproduktion till elektrolys, lagring, transport och slutlig användning. Jämfört med batterielektriska lösningar krävs ofta betydligt mer el för att uppnå samma energinytta.
Lagring och transport är också tekniskt krävande. Vätgas har låg energitäthet och måste komprimeras till högt tryck eller kylas till extremt låga temperaturer. Det ökar både kostnader och säkerhetskrav. Infrastruktur som rörledningar, tankar och påfyllningsstationer är dyr att bygga och saknas i stor utsträckning.
Risk för felinvesteringar
Kritiker varnar för att omfattande satsningar på vätgas kan låsa fast energisystemet i dyra och ineffektiva strukturer. Det gäller särskilt projekt som marknadsförs som ”vätgasklara”, men som i praktiken fortsätter att använda fossila bränslen under överskådlig tid.
Det finns även en risk att politiska ambitioner springer före teknisk och ekonomisk verklighet. Om vätgas inte blir tillräckligt billig eller tillgänglig kan resultatet bli höga kostnader för skattebetalare utan motsvarande klimatnytta.
Sammantaget framstår vätgas i dag som en nischlösning snarare än en universallösning. För vissa industriella processer kan tekniken spela en roll, men för bred energiförsörjning och transporter kvarstår betydande hinder som ännu saknar trovärdiga lösningar.
Källa
Financial Times, Reuters, International Energy Agency (IEA)
