Planen att dra en ny elöverföring från Vetenskärs havsbaserade vindkraftspark in till elnätet i Ulvsby har utlöst en het lokal konflikt. Projektägaren Tahkoluoto Offshore vill koppla samman en föreslagen utbyggnad av vindparken – 40 nya verk utöver dagens elva – via en luftledning genom Björneborgs skärgård. Boende varnar för stora intrång i landskap och livsmiljöer och kräver mark- och sjökablar i stället.
Ett nästan 500 sidor långt underlag för miljökonsekvensbedömning (YVA) är på remiss till 17 november. Därefter tar NTM-centralen i Egentliga Finland fram en ”motiverad slutsats” om projektets verkliga miljöeffekter – ett dokument som blir centralt inför kommande tillståndsprövningar, som vattenhushållnings- och projektlov.
Två rutter – tydliga miljökonsekvenser
YVA-rapporten prövar två dragningar för luftledningen. Den norra följer i huvudsak skärgårdsvägen på fastlandet. Den södra korsar Kolpanlahti (Kolpanviken) och går delvis intill en äldre Fortum-linje. Båda alternativen bedöms ge påtagliga negativa effekter på fågel- och djurliv, vegetation, kulturmiljö och rekreationsvärden – samt för boende. Inom ledningskorridorens närhet ligger cirka 50 bostads- och fritidshus, enligt YVA:n.
Vid ett öppet möte i Björneborg efterlyste deltagare återkommande kabelalternativ för att skona skärgårdsnaturen och minska störningar. Bolaget avfärdade kraven.
– Det är inte ett tekniskt-ekonomiskt hållbart alternativ. Vid fel blir reparationsarbeten extremt svåra, sade Juho Lappalainen, projektutvecklingschef på Tahkoluoto Offshore, och underströk att elöverföringens livscykel måste vara minst 50 år.
Bolaget pekar också på att lång erfarenhet av driftsäker mark- och sjökabel för en sådan livslängd saknas, särskilt i hårda kustmiljöer med risk för skador och långa avbrott vid reparation.
Fortums ledning kan bli genvägen
En möjlig utväg är att använda Fortums befintliga ledning mellan Vetenskär och Ulvsby, uppförd för närmare 50 år sedan. Tahkoluoto Offshore beskriver detta som förstahandsvalet, men lösningen kräver avtal med Fortum. Energibolaget har tidigare öppnat för förhandlingar. Eftersom något avtal ännu inte finns på plats har projektägaren tvingats driva vidare luftledningsalternativen i YVA-processen.
Behovet av en ny överföringslösning uppstår först om beslut fattas om själva tvåmiljardersutbyggnaden av Vetenskärs vindpark. Skulle luftledningen få tillstånd kan byggstarten bli tidigast i början av 2027.
Motståndet bland närboende är starkt. Fritidshusägaren Kirsi-Mari Kallio säger att en dragning över Kolpanviken skulle göra hennes stuga obrukbar. Andra lyfter risken för värdeminskningar, försämrat friluftsliv och förfulning av skärgårdslandskapet. Förespråkarna betonar samtidigt att en utbyggd Vetenskärsanläggning skulle stärka Finlands förnybara elproduktion och energiförsörjning, vilket kräver en robust överföringslösning.
Varför kabel ofta faller bort
Krav på nedgrävda mark- och sjökablar återkommer i liknande projekt. Tekniskt kan kablar ge mindre visuellt intrång och lägre fågelkollisionsrisk. Men de innebär ofta högre investeringskostnader, svårare felsökning, längre reparationstider och grävarbeten i känsliga bottnar. I skärgårdsmiljöer tillkommer risker som isknip, ankardrag och erosion. Därför väljer många projektägare fortfarande luftledning ur driftsäkerhets- och kostnadsperspektiv, särskilt när stora effekter ska in till stamnätet under många decennier.
Samtidigt utvecklas teknik och metoder för sjö- och markkabel snabbt. För Björneborgs skärgård blir NTM-centralens slutsats, och eventuella förhandlingar med Fortum, avgörande för om lösningen landar i återbruk av befintlig infrastruktur eller en ny luftledning genom ett omtyckt kustlandskap.
Källor: Yle, Satakunnan Kansa, Tahkoluoto Offshore YVA-selostus 2025
